10 jun 2015 06:00

10 jun 2015 06:00

Senap och schampo ger fler apotek

Apoteket. Apoteksmonopolet kan göra comeback. Naturligtvis via en totalt meningslös utredning som folkhälsominister Gabriel Wikström vill tillsätta. Han stör sig på att apotek säljer schampo och nagellack och därför måste de utredas.

Enligt Wikströms uttalanden i Aftonbladet så har tillgängligheten minskat och fokus ligger på att ”kränga andra prylar” i stället för patientsäkerheten. Beskrivningen får en obönhörlig kontrast av att gå in på Sveriges Apoteksförenings hemsida. (Troligtvis räcker ett besök där för att kunna skriva hela utredningen, med tillägget ”och därför måste det bli monopol igen senast på torsdag”.) Det finns 40 procent fler apotek i landet idag än när monopolet upphörde. Öppettiderna har ökat från i genomsnitt 42 timmar i veckan till 53. Nästan tre fjärdedelar av befolkningen kan ta sig till ett apotek inom fem minuter och 98,6 procent inom 20 minuter.

Tankarna går lätt till skyttegravskriget mot privata vård- och omsorgsföretag. Vad som görs är inte så viktigt, det viktiga är vem som gör det. Och på något vis slutar ekvationen alltid med att staten gör allting bättre. I brist på staten duger kommunerna. Men privata företag kan absolut inte göra något lika bra som den offentliga sektorn.

I en punkt har Wikström rätt: det är fullständigt vansinne att de olika kedjorna inte behagar kolla om konkurrenterna i närheten har en medicin på lager. Särskilt som det inte är särskilt svårt, vad de än hävdar. Tidigare nämnde apoteksförening är vänlig nog att ha en länk på sin hemsida. (Lägg ett bokmärke på http://www.sverigesapoteksforening.se/hitta-lakemedel/ ifall ingen är hjälpsam.) Med tanke på att Läkemedelsverket ger tillstånd för att driva apoteksverksamhet vore det en smal sak att införa det kravet.

24-timmarsregeln, alltså att om ett läkemedel inte finns i lager så ska apoteket fixa fram det inom ett dygn, fungerar mycket riktigt inte heller. Men där hjälper inget monopol i världen eftersom grossisterna och tillverkarna inte lyder under svensk lag. Det är ett typiskt exempel på att byråkratin som skapar regler inte bryr sig om att de ska vara möjliga att följa. Ett statligt monopolapotek kan knappast heller expediera ett recept på de vises sten inom 24 timmar.

Alla fina siffror i denna text beror på att det förhatliga schampot – och troligen även nagellacket - finansierar många av de mindre apotekens hantering av receptbelagda läkemedel. Den är nämligen väldigt kostsam, oavsett vem som driver den.

Att apoteket i årtionden har sålt julens godaste senap har faktiskt aldrig varit något problem.

Niclas Lindstrand

Enligt Wikströms uttalanden i Aftonbladet så har tillgängligheten minskat och fokus ligger på att ”kränga andra prylar” i stället för patientsäkerheten. Beskrivningen får en obönhörlig kontrast av att gå in på Sveriges Apoteksförenings hemsida. (Troligtvis räcker ett besök där för att kunna skriva hela utredningen, med tillägget ”och därför måste det bli monopol igen senast på torsdag”.) Det finns 40 procent fler apotek i landet idag än när monopolet upphörde. Öppettiderna har ökat från i genomsnitt 42 timmar i veckan till 53. Nästan tre fjärdedelar av befolkningen kan ta sig till ett apotek inom fem minuter och 98,6 procent inom 20 minuter.

Tankarna går lätt till skyttegravskriget mot privata vård- och omsorgsföretag. Vad som görs är inte så viktigt, det viktiga är vem som gör det. Och på något vis slutar ekvationen alltid med att staten gör allting bättre. I brist på staten duger kommunerna. Men privata företag kan absolut inte göra något lika bra som den offentliga sektorn.

I en punkt har Wikström rätt: det är fullständigt vansinne att de olika kedjorna inte behagar kolla om konkurrenterna i närheten har en medicin på lager. Särskilt som det inte är särskilt svårt, vad de än hävdar. Tidigare nämnde apoteksförening är vänlig nog att ha en länk på sin hemsida. (Lägg ett bokmärke på http://www.sverigesapoteksforening.se/hitta-lakemedel/ ifall ingen är hjälpsam.) Med tanke på att Läkemedelsverket ger tillstånd för att driva apoteksverksamhet vore det en smal sak att införa det kravet.

24-timmarsregeln, alltså att om ett läkemedel inte finns i lager så ska apoteket fixa fram det inom ett dygn, fungerar mycket riktigt inte heller. Men där hjälper inget monopol i världen eftersom grossisterna och tillverkarna inte lyder under svensk lag. Det är ett typiskt exempel på att byråkratin som skapar regler inte bryr sig om att de ska vara möjliga att följa. Ett statligt monopolapotek kan knappast heller expediera ett recept på de vises sten inom 24 timmar.

Alla fina siffror i denna text beror på att det förhatliga schampot – och troligen även nagellacket - finansierar många av de mindre apotekens hantering av receptbelagda läkemedel. Den är nämligen väldigt kostsam, oavsett vem som driver den.

Att apoteket i årtionden har sålt julens godaste senap har faktiskt aldrig varit något problem.

Niclas Lindstrand