23 jun 2015 05:00

25 jun 2015 07:58

Sista akten i en grekisk tragedi

Den grekiska tragedin håller på att gå in i sin sista akt. Men förhoppningsvis segrar eftertanken i veckans förhandlingar. Alla behöver faktiskt inte gå under innan ridån går ned.

Det är lätt att bli moralistisk när man tänker på Greklands ekonomiska situation. Precis som det var lätt att moralisera över den svenska bankkrisen. I båda fallen tycker ens inre moralgubbe att de får skylla sig själva. Och i båda fallen vore resultatet förödande.

Visst känns Greklands agerande otacksamt. Efter sköna slösaktiga år med 56 som pensionsålder – för att ta det som känns allra mest främmande i Norden – så var det dags att betala notan. Det fick EU och framför allt Tyskland göra. Gång på gång. Som den där festprissen till polare som alltid bjuder på krogen och är festens medelpunkt men alltid ska få pengar i morgon och betala tillbaka då.

Förr eller senare tröttnar man på att det aldrig blir i morgon och säger till på skarpen. Då blir den ständige låntagaren stött och sårad och bitter och kränkt och går vidare till ett annat kompisgäng.

Greklands vänsterregering med premiärminister Alexis Tspiras i spetsen blev glatt påhejad av sina röda kollegor runt om i Europa som väntar på att få göra av med pengar. Han gick ju längst av dem alla med parollen låna nu, betala aldrig utan låt nån rik typ göra det i stället. Rena drömmen för de rödaste av de röda. Problemet var ju att han valdes på att inte betala tillbaka alla miljarder i lån men ändå inte lämna eurosamarbetet. Så lösningen blev att hota med att hitta nya kompisar. Vilka det nu skulle vara. Förmodligen Vladimir Putin, han skulle bli överlycklig om EU började visa sprickor i muren. Det är egentligen Greklands enda trumfkort när man nu måste låna mera pengar och Lyxfällan har tagit semesteruppehåll.

Det och att en ny eurokris är det som sista världsekonomin behöver. EU gjorde många misstag i sitt värsta storhetsvansinne. Att utvidga unionen med länder som etiskt eller ekonomiskt inte var redo var det värsta. Grekland skulle aldrig släppts in i euron med sina misskötta finanser. Rumänien skulle aldrig släppts in i EU med sitt förtryck av romer. Men nu är länderna med i familjen och då gäller det för alla att hålla huvudet kallt och inte låta prestigen styra. Hur mycket ryggradsreflexen hos oss konservativa snåljåpar än är att låta dem stå sitt kast så skadas vi själva också av att låta ilskan ta över.

Att köra bort den lånande kompisen är ett säkert sätt att aldrig få tillbaka pengarna som lånats ut. Och alla får faktiskt tråkigare på det sättet också.

 

Det är lätt att bli moralistisk när man tänker på Greklands ekonomiska situation. Precis som det var lätt att moralisera över den svenska bankkrisen. I båda fallen tycker ens inre moralgubbe att de får skylla sig själva. Och i båda fallen vore resultatet förödande.

Visst känns Greklands agerande otacksamt. Efter sköna slösaktiga år med 56 som pensionsålder – för att ta det som känns allra mest främmande i Norden – så var det dags att betala notan. Det fick EU och framför allt Tyskland göra. Gång på gång. Som den där festprissen till polare som alltid bjuder på krogen och är festens medelpunkt men alltid ska få pengar i morgon och betala tillbaka då.

Förr eller senare tröttnar man på att det aldrig blir i morgon och säger till på skarpen. Då blir den ständige låntagaren stött och sårad och bitter och kränkt och går vidare till ett annat kompisgäng.

Greklands vänsterregering med premiärminister Alexis Tspiras i spetsen blev glatt påhejad av sina röda kollegor runt om i Europa som väntar på att få göra av med pengar. Han gick ju längst av dem alla med parollen låna nu, betala aldrig utan låt nån rik typ göra det i stället. Rena drömmen för de rödaste av de röda. Problemet var ju att han valdes på att inte betala tillbaka alla miljarder i lån men ändå inte lämna eurosamarbetet. Så lösningen blev att hota med att hitta nya kompisar. Vilka det nu skulle vara. Förmodligen Vladimir Putin, han skulle bli överlycklig om EU började visa sprickor i muren. Det är egentligen Greklands enda trumfkort när man nu måste låna mera pengar och Lyxfällan har tagit semesteruppehåll.

Det och att en ny eurokris är det som sista världsekonomin behöver. EU gjorde många misstag i sitt värsta storhetsvansinne. Att utvidga unionen med länder som etiskt eller ekonomiskt inte var redo var det värsta. Grekland skulle aldrig släppts in i euron med sina misskötta finanser. Rumänien skulle aldrig släppts in i EU med sitt förtryck av romer. Men nu är länderna med i familjen och då gäller det för alla att hålla huvudet kallt och inte låta prestigen styra. Hur mycket ryggradsreflexen hos oss konservativa snåljåpar än är att låta dem stå sitt kast så skadas vi själva också av att låta ilskan ta över.

Att köra bort den lånande kompisen är ett säkert sätt att aldrig få tillbaka pengarna som lånats ut. Och alla får faktiskt tråkigare på det sättet också.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.