02 jul 2015 06:00

02 jul 2015 09:10

Nya snälla Sverigedemokraterna

Almedalen. Ibland tror man att all svensk politik handlar om Sverigedemokraterna. (När övriga oppositionspartier bestämmer sig för att sluta opponera sig mot budgetar för att inte bli beroende av SD så verkar det som att de håller med.) Resultatet är förstås att SD växer. Och är det enda partiet som kunde komma till propagandafestivalen i Almedalen med både medvind och självförtroende.

Mycket riktigt visar en färsk undersökning av Novus att SD är det parti som överlägset mest uppfattas som en opposition. Decemberöverenskommelsen är därmed en rungande framgång – för SD. Någon borde ha tänkt på att ett parti som har som image att vara utfrysta skulle tänkas kunna tjäna på att bli utfrysta på riktigt.

SD light var Sverigedemokraternas gruppledare Mattias Karlssons beskrivning av Kristdemokraterna efter Ebba Busch Thors ovanligt innehållsrika tal föregående dag. Om det var tänkt som en komplimang eller inte var oklart. Men att jämföra hennes och Jimmie Åkessons tal fick det snarare att verka som SD var KD light.

Busch Thor pratade om att sätta in svenska JAS-plan mot IS och stack inte under stol med att tillfälliga uppehållstillstånd är ett sätt att göra Sverige till en mindre attraktiv destination för flyktingar.

Åkesson ville prata om barn. Utan att göra skillnad på vilka barn. Den viktigaste frågan för Sverigedemokraterna blev helt plötsligt att avskaffa karensdagen vid sjukdom för dagisanställda för att inte gå till jobbet halvsjuk och starta de ökända barnförkylningarna som slår ut både familjer och arbetsplatser.

Till det kom något så ovanligt som självkritik, att det socialkonservativa (som de själva säger) partiet varit mer konservativa är sociala. Det går att diskutera, men att fokus låg på mjuka frågor för första gången i partiets historia säger någonting om hur bra Åkesson och kompani gjort sin hemläxa. Trots allt högre opinionssiffror har de svårt att locka kvinnliga väljare. Alltså: dags för mjuka frågor.

Finansieringen nämndes det inget om mer än att det skulle kosta 250 miljoner om året och löna sig i längden ändå. Lägg på ytterligare dagissatsningar, fler barnmorskor och annat skräddarsytt för uppfattningen om vad kvinnliga väljare vill ha så är vi uppe i en rund miljard. Vi kan väl gissa vilken pott den ska tas från.

Men är SD ett brett parti bland andra så ska det också behandlas som det av övriga partier. Låt dem svara på frågor om finansiering, skatteunderlag, Fas 3, avdrag, subventioner, allt det där trista och besvärliga, i stället för att allt handlar om deras hjärtefråga.

Lag som spelar på hemmaplan vinner ofta sina matcher. Åtminstone i supportrarnas ögon.

Niclas Lindstrand

Mycket riktigt visar en färsk undersökning av Novus att SD är det parti som överlägset mest uppfattas som en opposition. Decemberöverenskommelsen är därmed en rungande framgång – för SD. Någon borde ha tänkt på att ett parti som har som image att vara utfrysta skulle tänkas kunna tjäna på att bli utfrysta på riktigt.

SD light var Sverigedemokraternas gruppledare Mattias Karlssons beskrivning av Kristdemokraterna efter Ebba Busch Thors ovanligt innehållsrika tal föregående dag. Om det var tänkt som en komplimang eller inte var oklart. Men att jämföra hennes och Jimmie Åkessons tal fick det snarare att verka som SD var KD light.

Busch Thor pratade om att sätta in svenska JAS-plan mot IS och stack inte under stol med att tillfälliga uppehållstillstånd är ett sätt att göra Sverige till en mindre attraktiv destination för flyktingar.

Åkesson ville prata om barn. Utan att göra skillnad på vilka barn. Den viktigaste frågan för Sverigedemokraterna blev helt plötsligt att avskaffa karensdagen vid sjukdom för dagisanställda för att inte gå till jobbet halvsjuk och starta de ökända barnförkylningarna som slår ut både familjer och arbetsplatser.

Till det kom något så ovanligt som självkritik, att det socialkonservativa (som de själva säger) partiet varit mer konservativa är sociala. Det går att diskutera, men att fokus låg på mjuka frågor för första gången i partiets historia säger någonting om hur bra Åkesson och kompani gjort sin hemläxa. Trots allt högre opinionssiffror har de svårt att locka kvinnliga väljare. Alltså: dags för mjuka frågor.

Finansieringen nämndes det inget om mer än att det skulle kosta 250 miljoner om året och löna sig i längden ändå. Lägg på ytterligare dagissatsningar, fler barnmorskor och annat skräddarsytt för uppfattningen om vad kvinnliga väljare vill ha så är vi uppe i en rund miljard. Vi kan väl gissa vilken pott den ska tas från.

Men är SD ett brett parti bland andra så ska det också behandlas som det av övriga partier. Låt dem svara på frågor om finansiering, skatteunderlag, Fas 3, avdrag, subventioner, allt det där trista och besvärliga, i stället för att allt handlar om deras hjärtefråga.

Lag som spelar på hemmaplan vinner ofta sina matcher. Åtminstone i supportrarnas ögon.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.