13 jul 2015 09:00

13 jul 2015 09:00

Bröderna Ymer vårt nya hopp

AVGJORDES. Har ni koll på att Wimbledon avgjordes i helgen? Jag kan förstå om ni inte funderat så mycket på det. Vi svenskar har ju inte så mycket att glädja sig åt längre när det gäller tennis på den högsta nivån.

Serena Williams vann damklasssen och att Novak Djokivic triumferade bland herrarna. Det har bjudits på stor underhållning med många gamla svenska storspelare i tränarroller, Stefan Edberg, Jonas Björkman och Magnus Norman för att nämna några. Ute på banorna har det varit desto glesare med blågula inslag.

Sedan Robin Söderling försvann för några år sedan har det var dystert. Efter Tibrosonen fanns det bevisligen ingenting. Förrän nu kanske man skall tillägga när två bröder Ymer med rötter i Skara är på väg god väg uppåt i sina karriärer. 19-årige Elias kvalade sig in i Wimbledon och tog set mot den 211 centimeter långe servekanonen Ivo Karlovic från Kroatien.

Lillebror Mikael 16, gick ändå till final i juniorklassen. 24 år sedan en svensk gick så långt där. En prestation som tidigare bara några få svenskar klarat. Vi snackar om nivån Björn Borg, Stefan Edberg och Thomas Enqvist.

Hur långt Ymers räcker är för tidigt att säga, men de har kommit en bit.

Sedan är det för sorgligt att det bästa vi har på herrsidan är en spelare som kvalar sig in för att sedan åka ut i första omgången.

Vi pratar om en sport där vi i spåren av Björn Borg fick fram mängder med världsspelare där det stadigt fanns spelare som var rankade bland de tio bästa i världen.

Det var definitivt inte brist på förebilder och inspirationskällor.

Vad tillbakagången beror på har expertisen funderar mycket över. Det är svårt att ge några entydiga svar. I ett litet land som Sverige får man räkna med att det går upp och ner, även om tennissvackan är anmärkningsvärt djup.

Jag tycker att tennisen har gått samma väg som bordtennisen. Här var dominansen också stor länge och vi hade rader med världsstjärnor. 1989 revs den kineska muren när Sverige gjorde helt osannolika 5-0 på Kina i lag-VM-finalen.

Det spelades mycket mer bordtennis bland ungdomar förr i tiden. I villorna som byggdes var det status att ha ett hobbyrum med plats för ett bordtennisbord. Eller också spelades det i garaget och fina bilen fick stå ute. Man kan undra hur många pingisbord som står undanställda i vårt avlånga land?

Bordtennis har en folkhemsstämpel över sig. Kanske är det så även för tennis, åtminstone ute i landsorten där de flesta av spelarna kom fram. Visst, jag vet att Björn Borgs klassiska garageport stod i Södertälje, men det var folkhemsidyll över det också.

Överhuvudtaget är det här med spontanidrott viktigt och bör uppmuntras.

Därför var det extra roligt när jag i veckan hälsade på hos Skultorps IF som stolt visade upp sin nya sjummannaplan med konstgräs som klubben anlagt tack vare ideella krafter. Här är det fritt fram att spela när som helst. Mer sånt i samhället, fler möjligheter att idrotta utan att det en massa krångel och organisation.

Serena Williams vann damklasssen och att Novak Djokivic triumferade bland herrarna. Det har bjudits på stor underhållning med många gamla svenska storspelare i tränarroller, Stefan Edberg, Jonas Björkman och Magnus Norman för att nämna några. Ute på banorna har det varit desto glesare med blågula inslag.

Sedan Robin Söderling försvann för några år sedan har det var dystert. Efter Tibrosonen fanns det bevisligen ingenting. Förrän nu kanske man skall tillägga när två bröder Ymer med rötter i Skara är på väg god väg uppåt i sina karriärer. 19-årige Elias kvalade sig in i Wimbledon och tog set mot den 211 centimeter långe servekanonen Ivo Karlovic från Kroatien.

Lillebror Mikael 16, gick ändå till final i juniorklassen. 24 år sedan en svensk gick så långt där. En prestation som tidigare bara några få svenskar klarat. Vi snackar om nivån Björn Borg, Stefan Edberg och Thomas Enqvist.

Hur långt Ymers räcker är för tidigt att säga, men de har kommit en bit.

Sedan är det för sorgligt att det bästa vi har på herrsidan är en spelare som kvalar sig in för att sedan åka ut i första omgången.

Vi pratar om en sport där vi i spåren av Björn Borg fick fram mängder med världsspelare där det stadigt fanns spelare som var rankade bland de tio bästa i världen.

Det var definitivt inte brist på förebilder och inspirationskällor.

Vad tillbakagången beror på har expertisen funderar mycket över. Det är svårt att ge några entydiga svar. I ett litet land som Sverige får man räkna med att det går upp och ner, även om tennissvackan är anmärkningsvärt djup.

Jag tycker att tennisen har gått samma väg som bordtennisen. Här var dominansen också stor länge och vi hade rader med världsstjärnor. 1989 revs den kineska muren när Sverige gjorde helt osannolika 5-0 på Kina i lag-VM-finalen.

Det spelades mycket mer bordtennis bland ungdomar förr i tiden. I villorna som byggdes var det status att ha ett hobbyrum med plats för ett bordtennisbord. Eller också spelades det i garaget och fina bilen fick stå ute. Man kan undra hur många pingisbord som står undanställda i vårt avlånga land?

Bordtennis har en folkhemsstämpel över sig. Kanske är det så även för tennis, åtminstone ute i landsorten där de flesta av spelarna kom fram. Visst, jag vet att Björn Borgs klassiska garageport stod i Södertälje, men det var folkhemsidyll över det också.

Överhuvudtaget är det här med spontanidrott viktigt och bör uppmuntras.

Därför var det extra roligt när jag i veckan hälsade på hos Skultorps IF som stolt visade upp sin nya sjummannaplan med konstgräs som klubben anlagt tack vare ideella krafter. Här är det fritt fram att spela när som helst. Mer sånt i samhället, fler möjligheter att idrotta utan att det en massa krångel och organisation.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.