17 aug 2015 06:00

17 aug 2015 07:47

Grumlad friidrottsglädje

På lördag börjar friidrotts-VM. Peking arrangerar och olympiastadion från 2008 blir skådeplatsen för detta gigantiska mästerskap.

Personligen måste jag erkänna att jag alltid varit svag för friidrott. Ett intresse som grundlades redan som barn då jag fick följa med och titta på Hagenspelen på Södermalms IP i Skövde med världsstjärnor på plats. Sett till dagens mått mätt känns det helt osannolikt att det gick att samla så många internationella storstjärnor till samma tävling i Skövde. I dag har vi egentligen en gala om året i Stockholm.

Vi pratar om namn som Wilma Rudolph, Bob Hayes, Charlie Greene, Ron Clarke Ralph Boston, Janis Lusis, samtliga OS-medaljörer. Flera av dem toh guld.

Södermalms IP har stolta friidrottstraditioner. Bland annat blev John-Erik Blomqvist första man över fem meter i stav där, Patrik Sjöberg tog sitt första SM-guld i höjdhopp utomhus på samma arena 1981. I samma svenska mästerskap tog Linda Haglunds karriär slut efter att hon fastnat i en dopingkontroll efter segern på 100 meter. Det sistnämnda är ju ett föga glamoröst minne och tyvärr är ju doping något som svärtar sporten på internationall toppnivå.

Ett tag trodde man att detta mest förekom i östblocket före murens fall med gamla DDR i spetsen. Så enkelt var det inte.

Lagom till VM i Peking läckte det ut uppgifter från Internationella friidrottsförbundet (IAAF) som visar på mer omfattande doping än vad som tidigare varit känt.

Två av världens mer erkända dopingexperter ska ha analyserat ett material som visar att en tredjedel av medaljerna i VM och OS mellan 2001 och 2012 vunnits av idrottare med tveksamma resultat. Bland dessa finns 55 guldmedaljörer. Onekligen skrämmande siffror.

Hur det egentligen förhåller sig är svårt att veta exakt, men förmodligen får man plocka fram det gamla slitna utrycket: ingen rök utan eld.

Det finns till och med de som påstår att friidrotten befinner sig där cykelsporten befann sig för 10-15 år sedan. Cykeln har ju haft mycket fokus på sig i detta och det känns som mycket i sporten rämnade när superstjärnan Lance Armstrong erkände att han dopat sig.

Det skulle kunna liknas med att Usain Bolt skulle avslöja samma sak. Bolt har haft misstankar mot sig, men aldrig uppvisad några onormala testresultat

Hur som helst, arbetet mot doping fortsätter. Frågan är bara om det går att vinna den kampen.

För egen del kommer jag fortsätta att gilla friidrott, men det är trist att man hela tiden känner en viss misstänksamhet över de prestationer som utförs.

Personligen måste jag erkänna att jag alltid varit svag för friidrott. Ett intresse som grundlades redan som barn då jag fick följa med och titta på Hagenspelen på Södermalms IP i Skövde med världsstjärnor på plats. Sett till dagens mått mätt känns det helt osannolikt att det gick att samla så många internationella storstjärnor till samma tävling i Skövde. I dag har vi egentligen en gala om året i Stockholm.

Vi pratar om namn som Wilma Rudolph, Bob Hayes, Charlie Greene, Ron Clarke Ralph Boston, Janis Lusis, samtliga OS-medaljörer. Flera av dem toh guld.

Södermalms IP har stolta friidrottstraditioner. Bland annat blev John-Erik Blomqvist första man över fem meter i stav där, Patrik Sjöberg tog sitt första SM-guld i höjdhopp utomhus på samma arena 1981. I samma svenska mästerskap tog Linda Haglunds karriär slut efter att hon fastnat i en dopingkontroll efter segern på 100 meter. Det sistnämnda är ju ett föga glamoröst minne och tyvärr är ju doping något som svärtar sporten på internationall toppnivå.

Ett tag trodde man att detta mest förekom i östblocket före murens fall med gamla DDR i spetsen. Så enkelt var det inte.

Lagom till VM i Peking läckte det ut uppgifter från Internationella friidrottsförbundet (IAAF) som visar på mer omfattande doping än vad som tidigare varit känt.

Två av världens mer erkända dopingexperter ska ha analyserat ett material som visar att en tredjedel av medaljerna i VM och OS mellan 2001 och 2012 vunnits av idrottare med tveksamma resultat. Bland dessa finns 55 guldmedaljörer. Onekligen skrämmande siffror.

Hur det egentligen förhåller sig är svårt att veta exakt, men förmodligen får man plocka fram det gamla slitna utrycket: ingen rök utan eld.

Det finns till och med de som påstår att friidrotten befinner sig där cykelsporten befann sig för 10-15 år sedan. Cykeln har ju haft mycket fokus på sig i detta och det känns som mycket i sporten rämnade när superstjärnan Lance Armstrong erkände att han dopat sig.

Det skulle kunna liknas med att Usain Bolt skulle avslöja samma sak. Bolt har haft misstankar mot sig, men aldrig uppvisad några onormala testresultat

Hur som helst, arbetet mot doping fortsätter. Frågan är bara om det går att vinna den kampen.

För egen del kommer jag fortsätta att gilla friidrott, men det är trist att man hela tiden känner en viss misstänksamhet över de prestationer som utförs.