04 sep 2015 06:00

04 sep 2015 06:00

Sista ordet om en liten fågel

Den borgerliga taktikröstaren, denna sällsynta men omtyckta fågel, öppnar yrvaket ögonen under sin självpåtagna exil. I dag utses Sveriges nya nationalfågel och den lilla gynnaren känner att den borde ha en god chans. Åtminstone i någon av alla sina väl inövade förklädnader.

Den nuvarande nationalfågeln koltrast är visserligen uppe för omval, men taktikröstaren noterar roat att blåmesar och rödhakar också kandiderar. I den sällsynta fågelns häckningsplats, riksdagen, är det ju alltid blåmesar eller rödhakar som dominerar. Det är också därför den är just en borgerlig taktikröstare och inte vill nöja sig med att alltid uppträda som en blåmes.

För att inte vara valår är det ovanligt gott om den naturliga födan för taktikröstare (oavsett om de är blå eller i grönröda toner): opinionsundersökningar. Och det har hänt mycket sedan vår kära lilla fågel besökte Sverige senast på valdagen. Den hann boka en snabb returbiljett men fick avboka den igen i december och är sedan dess mer förbryllad än vanligt över sin tillvaro.

Plötsligt håller alla fåglar på att börja se likadana ut och i den mån de inte gör det så har de kommit överens om att inte bråka alltför mycket. Utom möjligen genom att berätta för några enstaka fåglar av andra arter att de inte är önskvärda längre och slänga ut dem ur boet. Men det är det ingen som gör, de bara hotar med att kanske möjligen i något tillfälle göra det.

Den borgerliga taktikröstaren har svårt att känna igen de olika flockledarna också. Blåmesarna har bytt och lever mer än någonsin upp till delen ”mes” av namnet. Det känns inte bra. Lovsångarna, den lite mer kristna versionen av lövsångarna, har också en ny flockledare. Det känns inledningsvis bättre, men de verkar fortfarande mystiskt fascinerade över andra fågelarters häckningsvanor och att vilja lägga sig i dem.

Gröngölingarna, den lite blåare varianten åtminstone, sköter sig ganska bra, nickar taktikröstaren uppskattande. Flockledaren är fortfarande ganska ny och ganska ung men har vuxit fram som en riktigt aggressiv försvarare av sitt bo. Synd att det inte går att säga detsamma om de gulbröstade talgoxarna. De kanske inte har något val om ny flockledare utan att bli en rödare fågel, men taktikröstaren noterar roat att dess latinska namn parus major betyder ”större mes”.

Rödhakar, rödlätta gröngölingar och knallröda domherrar dominerar boet. Men bara så länge de andra fåglarna låter dem. Korpar är också nominerade till att bli nationalfågel trots att de inte är välkomna bland de andra arterna, konstaterar vår lilla bekymrade fågel lätt uppgivet.

Den borgerliga taktikröstaren struntar i nationalfågeln och passar på att snooza lite till medan den har chansen. Den vet att den snart kommer att behöva jobba igen.

Niclas Lindstrand

Den nuvarande nationalfågeln koltrast är visserligen uppe för omval, men taktikröstaren noterar roat att blåmesar och rödhakar också kandiderar. I den sällsynta fågelns häckningsplats, riksdagen, är det ju alltid blåmesar eller rödhakar som dominerar. Det är också därför den är just en borgerlig taktikröstare och inte vill nöja sig med att alltid uppträda som en blåmes.

För att inte vara valår är det ovanligt gott om den naturliga födan för taktikröstare (oavsett om de är blå eller i grönröda toner): opinionsundersökningar. Och det har hänt mycket sedan vår kära lilla fågel besökte Sverige senast på valdagen. Den hann boka en snabb returbiljett men fick avboka den igen i december och är sedan dess mer förbryllad än vanligt över sin tillvaro.

Plötsligt håller alla fåglar på att börja se likadana ut och i den mån de inte gör det så har de kommit överens om att inte bråka alltför mycket. Utom möjligen genom att berätta för några enstaka fåglar av andra arter att de inte är önskvärda längre och slänga ut dem ur boet. Men det är det ingen som gör, de bara hotar med att kanske möjligen i något tillfälle göra det.

Den borgerliga taktikröstaren har svårt att känna igen de olika flockledarna också. Blåmesarna har bytt och lever mer än någonsin upp till delen ”mes” av namnet. Det känns inte bra. Lovsångarna, den lite mer kristna versionen av lövsångarna, har också en ny flockledare. Det känns inledningsvis bättre, men de verkar fortfarande mystiskt fascinerade över andra fågelarters häckningsvanor och att vilja lägga sig i dem.

Gröngölingarna, den lite blåare varianten åtminstone, sköter sig ganska bra, nickar taktikröstaren uppskattande. Flockledaren är fortfarande ganska ny och ganska ung men har vuxit fram som en riktigt aggressiv försvarare av sitt bo. Synd att det inte går att säga detsamma om de gulbröstade talgoxarna. De kanske inte har något val om ny flockledare utan att bli en rödare fågel, men taktikröstaren noterar roat att dess latinska namn parus major betyder ”större mes”.

Rödhakar, rödlätta gröngölingar och knallröda domherrar dominerar boet. Men bara så länge de andra fåglarna låter dem. Korpar är också nominerade till att bli nationalfågel trots att de inte är välkomna bland de andra arterna, konstaterar vår lilla bekymrade fågel lätt uppgivet.

Den borgerliga taktikröstaren struntar i nationalfågeln och passar på att snooza lite till medan den har chansen. Den vet att den snart kommer att behöva jobba igen.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.