05 sep 2015 06:00

05 sep 2015 06:00

Sista ordet om flyktingkatastrofen

Bilden på en död treårig pojke har fått svenskarna att öppna båda sina hjärtan och sina plånböcker. Det är skönt. Men det finns fortfarande en aspekt i flyktingdebatten som det talas tyst om: Vad är det egentligen de flyr ifrån?

Ingen i Sverige brydde sig om treårige Aylan medan han levde. När hans livlösa kropp visades i media – först i Expressen – vaknade hela världen och insåg vilken katastrof som pågår på Medelhavet. Men än har inte debatten kommit så långt som vad familjen flydde ifrån: Islamska staten.

IS står för den värsta typen av religiöst vansinne. Hur förtjust jag än är i citat så tänker jag inte plocka fram Karl Marx och hans påstående om folkets opium. (Dels för att det är ett missbrukat felcitat och dels för att Marx hade fel i allting annat också.) Det är snarare ett exempel på hur fanatism är ett otroligt farligt vapen oavsett vad någon är fanatiskt för eller emot. Öppna en historiebok på vilken sida som helst för att se exempel på hur farligt det är och hur långt människor är villiga att begå hemskheter mot andra – och fortfarande se sig själva som goda.

IS är fanatiskt emot ungefär allting; muslimer som inte tror exakt som de själva gör om någon konstig detalj i tronföljden, judar, kristna, ateister, demokrater, feminister och säkerligen AIK-are också. De tycker dessutom att tortyr, våldtäkter och halshuggningar är ett bra sätt att föra den religiösa och säkerhetspolitiska debatten. Om någon undrar varför det i nåden år 2015 fortfarande behövs ett starkt försvar så är IS ett perfekt exempel på vad det kan behöva sättas in emot om vi menar allvar med insatsförsvaret.

Ändå är det väldigt försiktiga motkrafter som sätts in i kampen mot dårarna. När Sverige håller på att göra IS-terrorister till en exportfråga vågar man inte ta till mer än sex månaders fängelse att hota med. Måttligt avskräckande för någon som är villig att offra sitt och otaliga andras liv för en diffus fantasi om att självmordsbombare kommer till paradiset.

Kriget mot IS som miljoner människor är på flykt från är lågintensivt. Grannländerna vill inte reta upp sina egna fanatiker för mycket, särskilt inte de som bara ses som den goda sidan när man jämför med IS bottenlösa vansinne. USA är krigstrött efter Afghanistan och Irak. EU sitter på sina händer och väntar på att någon annan ska göra något.

Svenska trupper ska hjälpa till att utbilda de som faktiskt kämpar mot galenskapen. En handfull danska F16-flygplan deltar i anfallen mot IS. Samtidigt som vi försöker hjälpa flyktingarna måste vi se större insatser mot det de flyr ifrån.

Att medmänskligheten vaknat är glädjande. Men glöm inte bort att skälet är människor som helt saknar just den egenskapen.

Niclas Lindstrand

Ingen i Sverige brydde sig om treårige Aylan medan han levde. När hans livlösa kropp visades i media – först i Expressen – vaknade hela världen och insåg vilken katastrof som pågår på Medelhavet. Men än har inte debatten kommit så långt som vad familjen flydde ifrån: Islamska staten.

IS står för den värsta typen av religiöst vansinne. Hur förtjust jag än är i citat så tänker jag inte plocka fram Karl Marx och hans påstående om folkets opium. (Dels för att det är ett missbrukat felcitat och dels för att Marx hade fel i allting annat också.) Det är snarare ett exempel på hur fanatism är ett otroligt farligt vapen oavsett vad någon är fanatiskt för eller emot. Öppna en historiebok på vilken sida som helst för att se exempel på hur farligt det är och hur långt människor är villiga att begå hemskheter mot andra – och fortfarande se sig själva som goda.

IS är fanatiskt emot ungefär allting; muslimer som inte tror exakt som de själva gör om någon konstig detalj i tronföljden, judar, kristna, ateister, demokrater, feminister och säkerligen AIK-are också. De tycker dessutom att tortyr, våldtäkter och halshuggningar är ett bra sätt att föra den religiösa och säkerhetspolitiska debatten. Om någon undrar varför det i nåden år 2015 fortfarande behövs ett starkt försvar så är IS ett perfekt exempel på vad det kan behöva sättas in emot om vi menar allvar med insatsförsvaret.

Ändå är det väldigt försiktiga motkrafter som sätts in i kampen mot dårarna. När Sverige håller på att göra IS-terrorister till en exportfråga vågar man inte ta till mer än sex månaders fängelse att hota med. Måttligt avskräckande för någon som är villig att offra sitt och otaliga andras liv för en diffus fantasi om att självmordsbombare kommer till paradiset.

Kriget mot IS som miljoner människor är på flykt från är lågintensivt. Grannländerna vill inte reta upp sina egna fanatiker för mycket, särskilt inte de som bara ses som den goda sidan när man jämför med IS bottenlösa vansinne. USA är krigstrött efter Afghanistan och Irak. EU sitter på sina händer och väntar på att någon annan ska göra något.

Svenska trupper ska hjälpa till att utbilda de som faktiskt kämpar mot galenskapen. En handfull danska F16-flygplan deltar i anfallen mot IS. Samtidigt som vi försöker hjälpa flyktingarna måste vi se större insatser mot det de flyr ifrån.

Att medmänskligheten vaknat är glädjande. Men glöm inte bort att skälet är människor som helt saknar just den egenskapen.

Niclas Lindstrand