10 sep 2015 05:00

10 sep 2015 05:00

Sista ordet om skolan

Det fria skolvalet angrips igen, nu av självaste generaldirektören för skolverket, tillika ledare för Gustav Fridolins skolkommission. Tydligen är det viktigaste att alla skolor presterar lika bra eller dåligt. Hur det påverkar enskilda elever kommer i bästa fall i andra hand.

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström stod i tv och filosoferade i söndags. Temat var segregation och hon verkade ta för givet att det fria skolvalet orsakade densamma. Så funderingarna handlade om vad man kunde ersätta skolvalet med. Att bussa runt elever. Att låta lotten avgöra var någon ska gå i skolan i stället för att ha köer. Två förslag som kändes ungefär lika realistiska som att Erik Hamréns (med rätta) utskällda landslag skulle vinna EM-guld.

Att segregationen är ett faktum och att den påverkar skolresultat är självklart. Men att avskaffa skolvalet är en underlig slutsats, liksom utgångspunkten att den skulle ha med saken att göra. Rent logiskt borde segregationen bli värre om man inte fick välja skola utan varje barn föds in i ett skolområde och sedan går tillsammans med grannarna så länge det finns möjlighet.

Alltså spekulationerna om kringskickande av skolbarn. Lotten eller kommunen avgör och sedan är det bara att sätta sig på bussen. Skicka duktiga elever till skolor med låga medelbetyg och lågpresterande elever till skolor vars genomsnitt ses som illojalt högt. Vips så lever vi i den bästa av världar där alla i genomsnitt är medelmåttor. (Det är vi ju faktiskt ändå om man tänker efter lite.)

Tydligen ska detta vara bra för något. Oklart vad. Kanske kan man hänvisa till att det minsann inte finns några skillnader mellan skolorna och därmed göra det fria skolvalet meningslöst. Men då måste man se tvångsplaceringen som ett självändamål och det är där resonemanget börjar bli otäckt för oss som envisas med att sätta individens frihet och ansvar högre på dagordningen än medelmåttans tyranni.

Ska vi försöka använda lite logik igen så borde skolvalet minska segregationen eftersom man inte måste gå kvar i kvarteret. Då borde i stället fler föräldrar uppmuntras till att utnyttja det i stället för att avskaffa det. Men det är ju just ett val. Att inte utnyttja det är alltså också ett val. Därför är det mycket mer sympatiskt än att slumpmässigt välja ut barn som ska tvingas bort från kompisarna och hemkvarteren i den genomsnittliga rättvisans förvirrade namn. Med lite tur kan genomsnittets försvarare den vägen få högpresterande elever att sänka sina ambitioner och därmed sluta förstöra för andra genom att vara duktiga.

Förhoppningsvis är fortfarande skolan till för barnens skull. Inte tvärt om.

 

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström stod i tv och filosoferade i söndags. Temat var segregation och hon verkade ta för givet att det fria skolvalet orsakade densamma. Så funderingarna handlade om vad man kunde ersätta skolvalet med. Att bussa runt elever. Att låta lotten avgöra var någon ska gå i skolan i stället för att ha köer. Två förslag som kändes ungefär lika realistiska som att Erik Hamréns (med rätta) utskällda landslag skulle vinna EM-guld.

Att segregationen är ett faktum och att den påverkar skolresultat är självklart. Men att avskaffa skolvalet är en underlig slutsats, liksom utgångspunkten att den skulle ha med saken att göra. Rent logiskt borde segregationen bli värre om man inte fick välja skola utan varje barn föds in i ett skolområde och sedan går tillsammans med grannarna så länge det finns möjlighet.

Alltså spekulationerna om kringskickande av skolbarn. Lotten eller kommunen avgör och sedan är det bara att sätta sig på bussen. Skicka duktiga elever till skolor med låga medelbetyg och lågpresterande elever till skolor vars genomsnitt ses som illojalt högt. Vips så lever vi i den bästa av världar där alla i genomsnitt är medelmåttor. (Det är vi ju faktiskt ändå om man tänker efter lite.)

Tydligen ska detta vara bra för något. Oklart vad. Kanske kan man hänvisa till att det minsann inte finns några skillnader mellan skolorna och därmed göra det fria skolvalet meningslöst. Men då måste man se tvångsplaceringen som ett självändamål och det är där resonemanget börjar bli otäckt för oss som envisas med att sätta individens frihet och ansvar högre på dagordningen än medelmåttans tyranni.

Ska vi försöka använda lite logik igen så borde skolvalet minska segregationen eftersom man inte måste gå kvar i kvarteret. Då borde i stället fler föräldrar uppmuntras till att utnyttja det i stället för att avskaffa det. Men det är ju just ett val. Att inte utnyttja det är alltså också ett val. Därför är det mycket mer sympatiskt än att slumpmässigt välja ut barn som ska tvingas bort från kompisarna och hemkvarteren i den genomsnittliga rättvisans förvirrade namn. Med lite tur kan genomsnittets försvarare den vägen få högpresterande elever att sänka sina ambitioner och därmed sluta förstöra för andra genom att vara duktiga.

Förhoppningsvis är fortfarande skolan till för barnens skull. Inte tvärt om.

 

  • Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.