11 sep 2015 06:00

11 sep 2015 06:00

Sista ordet om biogasen

Slöseri. Det är aldrig för sent att ge upp. Den självutnämnde pessimistkonsulten Ronny Erikssons motto borde tillämpas på Skövde Biogas en gång för alla nu när bolaget även officiellt är värdelöst.

I gårdagens SLA kunde vi läsa att det olycksförföljda Skövde Biogas nu skrivit ned sitt värde till noll kronor. Det är sorgligt men tyvärr inte oväntat. Inte nog med att biogasanläggningen varit otursförföljd, hela branschen har en osäker framtid.

För bara några år sedan sågs biogasen som räddningen för allt från kollektivtrafik till privatbilens överlevnad i en sönderskattad trafik. Nu riskerar den ljusa framtiden att redan befinna sig i backspegeln. Sommaren 2012 dömde forskarna på Väg- och trafikforskningsinstitutet ut biogasens framtid. VTI konstaterade att den helt inte kommer att räcka till och att inte ens ett komplement av naturgas räcker.

Sedan dess har nästa steg i fordonsevolutionen, elbilen, gjort det biogasbilen aldrig lyckats med: att bli populär. Bland oss bildårar har det blivit trendigt att dregla över Teslas supersportbilar – med eldrift – i stället för Lamborghini. (Jag räknar mig dock inte dit, muskelbilar av tysk eller amerikansk härkomst känns både tryggare och tuffare än små blixtsnabba italienare.) Tesla har visat att det går att få ut både hastighet och räckvidd och tillräckligt snabb laddning ur batterierna. Då är hoppen goda att den sista biten, att kunna få kapacitet nog för tunga transport, också är inom räckhåll.

Det går inte att säga att elbilen är mer eller mindre miljövänlig än något annat eftersom det helt beror på varifrån elen kommer. Den kan komma från ren kärnkraft (jodå), skitig brunkol eller en gigantisk hamster i ett ännu mer gigantiskt hjul. Det är en fördel och inte en nackdel, infrastrukturen behöver bara byggas en enda gång i stället för att ha E85, biogas, naturgas, vätgas, mat till de inbyggda inte fullt så gigantiska hamstrarna och allt som kan tänkas krävas för att skapa tillräckligt mycket frivmedel.

Biogaslobbyn är åtminstone aktiv. Till synes mest med att mailbomba ledarskribenter som är skeptiska till biogas. Jag vill tacka så mycket för det eftersom det gett mig tillfälle att slipa argumenten. (Och tacka särskilt för omdömet ”raljant”, jag strävar ständigt efter att höja mitt miliBildt-värde, det vill säga den universella enheten för raljans.)

Något svar på varför man ska låta pengarna fortsätta rinna ut i en biogasanläggning som aldrig fungerat har jag däremot aldrig fått. Jag lär inte få det heller. Nu är det bara att hoppas på den bästa lösningen för jobbens skull: att hitta en köpare till den stackars anläggningen. Det är värt att prova Blocket.

Annars återstår bara att följa Ronny Erikssons ständiga råd.

Niclas Lindstrand

I gårdagens SLA kunde vi läsa att det olycksförföljda Skövde Biogas nu skrivit ned sitt värde till noll kronor. Det är sorgligt men tyvärr inte oväntat. Inte nog med att biogasanläggningen varit otursförföljd, hela branschen har en osäker framtid.

För bara några år sedan sågs biogasen som räddningen för allt från kollektivtrafik till privatbilens överlevnad i en sönderskattad trafik. Nu riskerar den ljusa framtiden att redan befinna sig i backspegeln. Sommaren 2012 dömde forskarna på Väg- och trafikforskningsinstitutet ut biogasens framtid. VTI konstaterade att den helt inte kommer att räcka till och att inte ens ett komplement av naturgas räcker.

Sedan dess har nästa steg i fordonsevolutionen, elbilen, gjort det biogasbilen aldrig lyckats med: att bli populär. Bland oss bildårar har det blivit trendigt att dregla över Teslas supersportbilar – med eldrift – i stället för Lamborghini. (Jag räknar mig dock inte dit, muskelbilar av tysk eller amerikansk härkomst känns både tryggare och tuffare än små blixtsnabba italienare.) Tesla har visat att det går att få ut både hastighet och räckvidd och tillräckligt snabb laddning ur batterierna. Då är hoppen goda att den sista biten, att kunna få kapacitet nog för tunga transport, också är inom räckhåll.

Det går inte att säga att elbilen är mer eller mindre miljövänlig än något annat eftersom det helt beror på varifrån elen kommer. Den kan komma från ren kärnkraft (jodå), skitig brunkol eller en gigantisk hamster i ett ännu mer gigantiskt hjul. Det är en fördel och inte en nackdel, infrastrukturen behöver bara byggas en enda gång i stället för att ha E85, biogas, naturgas, vätgas, mat till de inbyggda inte fullt så gigantiska hamstrarna och allt som kan tänkas krävas för att skapa tillräckligt mycket frivmedel.

Biogaslobbyn är åtminstone aktiv. Till synes mest med att mailbomba ledarskribenter som är skeptiska till biogas. Jag vill tacka så mycket för det eftersom det gett mig tillfälle att slipa argumenten. (Och tacka särskilt för omdömet ”raljant”, jag strävar ständigt efter att höja mitt miliBildt-värde, det vill säga den universella enheten för raljans.)

Något svar på varför man ska låta pengarna fortsätta rinna ut i en biogasanläggning som aldrig fungerat har jag däremot aldrig fått. Jag lär inte få det heller. Nu är det bara att hoppas på den bästa lösningen för jobbens skull: att hitta en köpare till den stackars anläggningen. Det är värt att prova Blocket.

Annars återstår bara att följa Ronny Erikssons ständiga råd.

Niclas Lindstrand