12 sep 2015 06:00

15 sep 2015 19:15

Sista ordet om integration

Förenklingar. Det här kommer att gå, konstaterade Stefan Löfven triumferande under mottot ”Sverige tillsammans”. Det som ska gå är flyktingmottagandet och integrationen som måste bli bättre. Allt låter jättebra förutom att det alltid är någon annan som ska lösa det.

När sju av åtta partiledare (gissa vem som inte fick vara med) enas om någonting så måste det vara så självklart att det egentligen är meningslöst. Och mycket riktigt: Löfvens tiopunktslista är en blandning av gamla löften, lån från Angela Merkel och små pyttesatsningar. (Tio miljoner till åt Diskrimineringsombudsmannen, sådärja, nu är rasismen borta!) Med en ny klatschig slogan.

Det vore skönt om det vore så enkelt. Det är det inte. Svensk integrationspolitik är lika usel idag som den varit i modern tid. Visst finns det patentlösningar, men de rör vid samhällets största problem för alla: jobb och bostad. Svindyra modulbyggen som smälls upp i panik och snabbare godkännande av utländska utbildningar skrapar bara på ytan.

Självklart ska alla kunna komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Men att låtsas att alla flyktingar är högutbildade är lika oärligt som att påstå att alla som är födda i Sverige per definition kan bli fotbollsproffs. (Även om Erik Hamrén gör sitt bästa för att visa att det inte krävs någon talang alls för att få en plats i landslaget.)

Och lika självklart ska alla ha någonstans att bo. Men att säga att kommunerna får börja bygga som Ylva Johansson vräkt ur sig är att göra allting alldeles för lätt för sig. Öppna fönstret och titta på Skövde. Det finns inte bostäder för alla som vill bo här idag. Modulerna används redan – för att få plats med skolbarnen. Att bygga nya miljonprogram förbättrar inte integrationen när den fungerat så dåligt just för att nyanlända isolerats i sina områden i årtionden. Segregationen måste brytas, inte uppmuntras.

Sammanfattningen av de tio Löfvens bud som kom ut ur en och en halv timmes partiledarmöte är inte så svår: låt någon annan ta ansvaret. (Möteslängden illustrerar vackert hur lätt det var att komma överens om något intetsägande med fina ord.) Andra EU-länder, gärna med lite svartmålning av Danmark när man ändå är igång. Kommunerna, som får en större påse pengar och order att bygga vad som helst hur som helst för att ta emot ett antal människor som inte går att planera för innan de redan dykt upp.

Vem som helst utom den svenska regeringen verkar bära ansvaret. (Utom möjligtvis den som satt för ett år sedan, en extra litet tjuvnyp om skattesänkningar kunde inte statsministern låta bli.)

Tydligen har alla utom regeringen lösningen på integrationen eftersom det är alla andra som ska få den att fungera. Tillsammans.

Niclas Lindstrand

När sju av åtta partiledare (gissa vem som inte fick vara med) enas om någonting så måste det vara så självklart att det egentligen är meningslöst. Och mycket riktigt: Löfvens tiopunktslista är en blandning av gamla löften, lån från Angela Merkel och små pyttesatsningar. (Tio miljoner till åt Diskrimineringsombudsmannen, sådärja, nu är rasismen borta!) Med en ny klatschig slogan.

Det vore skönt om det vore så enkelt. Det är det inte. Svensk integrationspolitik är lika usel idag som den varit i modern tid. Visst finns det patentlösningar, men de rör vid samhällets största problem för alla: jobb och bostad. Svindyra modulbyggen som smälls upp i panik och snabbare godkännande av utländska utbildningar skrapar bara på ytan.

Självklart ska alla kunna komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Men att låtsas att alla flyktingar är högutbildade är lika oärligt som att påstå att alla som är födda i Sverige per definition kan bli fotbollsproffs. (Även om Erik Hamrén gör sitt bästa för att visa att det inte krävs någon talang alls för att få en plats i landslaget.)

Och lika självklart ska alla ha någonstans att bo. Men att säga att kommunerna får börja bygga som Ylva Johansson vräkt ur sig är att göra allting alldeles för lätt för sig. Öppna fönstret och titta på Skövde. Det finns inte bostäder för alla som vill bo här idag. Modulerna används redan – för att få plats med skolbarnen. Att bygga nya miljonprogram förbättrar inte integrationen när den fungerat så dåligt just för att nyanlända isolerats i sina områden i årtionden. Segregationen måste brytas, inte uppmuntras.

Sammanfattningen av de tio Löfvens bud som kom ut ur en och en halv timmes partiledarmöte är inte så svår: låt någon annan ta ansvaret. (Möteslängden illustrerar vackert hur lätt det var att komma överens om något intetsägande med fina ord.) Andra EU-länder, gärna med lite svartmålning av Danmark när man ändå är igång. Kommunerna, som får en större påse pengar och order att bygga vad som helst hur som helst för att ta emot ett antal människor som inte går att planera för innan de redan dykt upp.

Vem som helst utom den svenska regeringen verkar bära ansvaret. (Utom möjligtvis den som satt för ett år sedan, en extra litet tjuvnyp om skattesänkningar kunde inte statsministern låta bli.)

Tydligen har alla utom regeringen lösningen på integrationen eftersom det är alla andra som ska få den att fungera. Tillsammans.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.