22 sep 2015 06:00

22 sep 2015 15:53

Sista ordet om skatter

Regeringen drar kollektivt på sig Indiana Jones tilltufsade hatt och ger sig ut på jakten på den försvunna skatten. Det lär inte bli särskilt äventyrligt eftersom det inte finns några motståndare att tala om. Lik förbaskat lär våra hjältar inte hitta någon mytologisk skatt eftersom de letar på helt fel ställen.

Höjer man skatten så får man in mer pengar. Så logiskt. (Eller möjligen zoologiskt.) Men riktigt så enkelt är det inte. Alliansen sänkte skatten under sin regeringsperiod, vilket Stefan Löfven pedagogiskt nog påtalar varje gång han öppnar munnen oavsett ämne. Ändå ökade skatteintäkterna totalt sett eftersom fler jobbade och faktiskt betalade någon skatt.

De där besvärliga jobben återkommer hela tiden. Och trots ett luftigt mål om Europas lägsta arbetslöshet 2020 (ungefär lika genomtänkt som att påstå att man ska rädda skolan på 100 dagar, tur att ingen kommit på att lova det) så ignoreras jobben fullständigt i höstbudgeten. Utom möjligen genom att uppmuntra folk till att inte jobba, särskilt inte om man fyllt 65. På något annat sätt kan jag inte tolka att skatten sänks för 65-plussare som lyfter pension men höjs för jämnåriga som jobbar.

Möjligtvis hjälper det statistiken, en 65-åring som inte jobbar räknas ju som pensionär. Däremot hjälper det inte intäkterna. Att försämra de uppskattade rut- och rotavdragen kommer knappast heller att skapa jobb, eller intäkter, snarare tvärtom. I stället återkommer diverse former av hittepåjobb för offentliga pengar. Förväxla dem inte med det välförtjänt bespottade Fas 3 bara, de heter ju något helt annat. Vad det nu är den här mandatperioden.

Finansminister Magdalena Andersson är ärlig nog att säga att jobbmålet ligger risigt till. Men oärlig nog att skylla det på flyktingströmmen och därmed föda ett gäng nya konspirationsteorier. Hur besjälad statsministern än är av jobben så visar prognosen på en minskad sysselsättning.

Skatter har en moralisk dimension i vårt lilla frusna land. Ministrar av olika färger har nickat instämmande om att det är både häftigt och sexigt att betala skatt. Därför används det inte bara som ekonomiskt styrmedel utan också som en kombinerad morot och piska för att få oss korkade väljare att göra som de valda vill. Sluta åka bil och snusa till exempel. (Där blev mitt liv omgående tristare, om än kanske häftigare och sexigare.)

Höjer man då alla skatter som slår mot arbete, inte minst att höja världens högsta marginalskatt ännu mera så att Pomperipossa slickar sig om munnen, så är det bara Vänsterpartiet som blir glada. (Vilket säger allt som behöver sägas om budgeten egentligen.)

Uppföljaren ”Indiana Jones och den fördömda arbetslösheten” kommer redan nästa år.

Niclas Lindstrand

Höjer man skatten så får man in mer pengar. Så logiskt. (Eller möjligen zoologiskt.) Men riktigt så enkelt är det inte. Alliansen sänkte skatten under sin regeringsperiod, vilket Stefan Löfven pedagogiskt nog påtalar varje gång han öppnar munnen oavsett ämne. Ändå ökade skatteintäkterna totalt sett eftersom fler jobbade och faktiskt betalade någon skatt.

De där besvärliga jobben återkommer hela tiden. Och trots ett luftigt mål om Europas lägsta arbetslöshet 2020 (ungefär lika genomtänkt som att påstå att man ska rädda skolan på 100 dagar, tur att ingen kommit på att lova det) så ignoreras jobben fullständigt i höstbudgeten. Utom möjligen genom att uppmuntra folk till att inte jobba, särskilt inte om man fyllt 65. På något annat sätt kan jag inte tolka att skatten sänks för 65-plussare som lyfter pension men höjs för jämnåriga som jobbar.

Möjligtvis hjälper det statistiken, en 65-åring som inte jobbar räknas ju som pensionär. Däremot hjälper det inte intäkterna. Att försämra de uppskattade rut- och rotavdragen kommer knappast heller att skapa jobb, eller intäkter, snarare tvärtom. I stället återkommer diverse former av hittepåjobb för offentliga pengar. Förväxla dem inte med det välförtjänt bespottade Fas 3 bara, de heter ju något helt annat. Vad det nu är den här mandatperioden.

Finansminister Magdalena Andersson är ärlig nog att säga att jobbmålet ligger risigt till. Men oärlig nog att skylla det på flyktingströmmen och därmed föda ett gäng nya konspirationsteorier. Hur besjälad statsministern än är av jobben så visar prognosen på en minskad sysselsättning.

Skatter har en moralisk dimension i vårt lilla frusna land. Ministrar av olika färger har nickat instämmande om att det är både häftigt och sexigt att betala skatt. Därför används det inte bara som ekonomiskt styrmedel utan också som en kombinerad morot och piska för att få oss korkade väljare att göra som de valda vill. Sluta åka bil och snusa till exempel. (Där blev mitt liv omgående tristare, om än kanske häftigare och sexigare.)

Höjer man då alla skatter som slår mot arbete, inte minst att höja världens högsta marginalskatt ännu mera så att Pomperipossa slickar sig om munnen, så är det bara Vänsterpartiet som blir glada. (Vilket säger allt som behöver sägas om budgeten egentligen.)

Uppföljaren ”Indiana Jones och den fördömda arbetslösheten” kommer redan nästa år.

Niclas Lindstrand

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.