25 sep 2015 06:00

25 sep 2015 06:00

Sista ordet om Ryssland

Björnen sover, björnen sover... nej det gör den visst inte längre. Den ryska björnen är både vaken och hungrig. I stället är det björnjägarna som sover i sitt lugna bo. Med risk för att få ett bryskt uppvaknande.

Kaliningrad är ett underligt litet område. En remsa land mellan Polen och Litauen som ger Ryssland en extra liten kuststräcka vid Östersjön. Den placeringen gör att det är perfekt att placera otäcka saker på. Som Iskanderrobotar, ett högteknologiskt vapensystem som kan bestyckas med kärnvapen. Och som varken JAS-plan eller dagens svenska luftvärn kan bekämpa.

Hotet om kärnvapen vid Östersjön kommer efter medieuppgifter om att USA ska uppgradera sina atombomber på tyska flygbaser. En utmärkt ursäkt för att göra det nya kalla kriget än kyligare för en rysk ledning (vid namn Vladimir) som gärna hittar ursäkter att skramla med vapen och få en urfattig befolkning att tänka på något annat.

Med en räckvidd på 50 mil och ett avstånd till Sverige på 30 mil är det enkel matematik att hotet mot riket är större än på årtionden. Iskandermissilerna kan därmed nå Malmö. (Men inte Köpenhamn, bäst jag skaffar mig pendlarkort.) Under tiden har det svenska luftvärnet reducerats till ett enda förband. I Halmstad. 2000 avvecklades de betydligt mer geografiskt relevanta Lv2 och Lv3 på Gotland respektive i Norrtälje.

Vår statsminister konstaterar att kärnvapen är fasansfulla. (Där fick Putin!) Tydligen räcker det. Major Björklund (alltid mer exakt när det gäller försvaret än när det gäller skolan) har redan krävt ett fast luftvärn på Gotland efter de allt aggressivare ryska flygövningarna. Missilerna i Kaliningrad gör det än mer akut. Liksom att köpa in luftvärn med längre räckvidd. Verklig långdistans är kanske en väl stor lyx, men dagens största räckvidd har robotsystem 97 (känt som Hawk i hemlandet USA) med en räckvidd på fyra mil. Det räcker inte långt, varken bokstavligen eller bildligt.

Jag har visserligen försökt avsluta Natoresonemanget förut, men det är svårt att undvika. Vänsterns kålsuparteorier om Nato och Ryssland är livsfarliga och dessutom rent lögnaktiga. (Inte lever väl Sovjetromantiken vidare sedan kalla kriget?) Putins korthus i öst lider av enorma ekonomiska problem och hålls ihop genom att uppfinna nya externa fiender att ena sin självbild mot. Nato har inte det behovet. En självutnämnd med välbehövd världspolis kommer aldrig att vara sysslolös så länge FN är tandlöst.

Den gamle KGB-officeren Vladimir Putin kommer knappast att vilja ta tag i enorma problem på hemmaplan. Alltså gäller det att hitta lagom farliga fiender utomlands. Som Ukraina. Eller Sverige.

Han är inte farlig bara man är varlig, upplyser visan. Då gäller det att verkligen vara just varlig också. Man kan dock honom aldrig tro.

Niclas Lindstrand

Kaliningrad är ett underligt litet område. En remsa land mellan Polen och Litauen som ger Ryssland en extra liten kuststräcka vid Östersjön. Den placeringen gör att det är perfekt att placera otäcka saker på. Som Iskanderrobotar, ett högteknologiskt vapensystem som kan bestyckas med kärnvapen. Och som varken JAS-plan eller dagens svenska luftvärn kan bekämpa.

Hotet om kärnvapen vid Östersjön kommer efter medieuppgifter om att USA ska uppgradera sina atombomber på tyska flygbaser. En utmärkt ursäkt för att göra det nya kalla kriget än kyligare för en rysk ledning (vid namn Vladimir) som gärna hittar ursäkter att skramla med vapen och få en urfattig befolkning att tänka på något annat.

Med en räckvidd på 50 mil och ett avstånd till Sverige på 30 mil är det enkel matematik att hotet mot riket är större än på årtionden. Iskandermissilerna kan därmed nå Malmö. (Men inte Köpenhamn, bäst jag skaffar mig pendlarkort.) Under tiden har det svenska luftvärnet reducerats till ett enda förband. I Halmstad. 2000 avvecklades de betydligt mer geografiskt relevanta Lv2 och Lv3 på Gotland respektive i Norrtälje.

Vår statsminister konstaterar att kärnvapen är fasansfulla. (Där fick Putin!) Tydligen räcker det. Major Björklund (alltid mer exakt när det gäller försvaret än när det gäller skolan) har redan krävt ett fast luftvärn på Gotland efter de allt aggressivare ryska flygövningarna. Missilerna i Kaliningrad gör det än mer akut. Liksom att köpa in luftvärn med längre räckvidd. Verklig långdistans är kanske en väl stor lyx, men dagens största räckvidd har robotsystem 97 (känt som Hawk i hemlandet USA) med en räckvidd på fyra mil. Det räcker inte långt, varken bokstavligen eller bildligt.

Jag har visserligen försökt avsluta Natoresonemanget förut, men det är svårt att undvika. Vänsterns kålsuparteorier om Nato och Ryssland är livsfarliga och dessutom rent lögnaktiga. (Inte lever väl Sovjetromantiken vidare sedan kalla kriget?) Putins korthus i öst lider av enorma ekonomiska problem och hålls ihop genom att uppfinna nya externa fiender att ena sin självbild mot. Nato har inte det behovet. En självutnämnd med välbehövd världspolis kommer aldrig att vara sysslolös så länge FN är tandlöst.

Den gamle KGB-officeren Vladimir Putin kommer knappast att vilja ta tag i enorma problem på hemmaplan. Alltså gäller det att hitta lagom farliga fiender utomlands. Som Ukraina. Eller Sverige.

Han är inte farlig bara man är varlig, upplyser visan. Då gäller det att verkligen vara just varlig också. Man kan dock honom aldrig tro.

Niclas Lindstrand