23 jan 2016 06:00

23 jan 2016 06:00

Tid för kompetent utrikesminister

Utrikesminister Margot Wallström (S) har på kort tid, regeringen har trots allt bara ett drygt år på nacken, lyckats samla ihop en diger meritlista. De senaste turerna är bara toppen av isberget.

Att Wallström har fått en exklusiv lägenhet av fackförbundet Kommunal utan att tro att det skulle vara olämpligt är både anstötligt och osannolikt. Dels för att det är uppenbart att man kliver före andra om man direkt får en hyreslägenhet i Stockholm. Dels för att relationen mellan LO och Socialdemokraterna redan är ljusskygg.

Désirée Pethrus (KD) påpekade också i en debattartikel i DI (21/1) att Kommunals ordförande Anneli Nordström några månader efter lägenhetsförmedlingen av regeringen utsågs till ordförande för analysgruppen ”Arbetet i framtiden”. Pethrus skriver helt riktigt att ”hade vi läst om en motsvarande historia i ett annat land hade vi förmodligen tänkt i termer av korruption”.

Wallströms lägenhetsaffär visar också ministerns bristande omdöme på ett möjligen än mer pikant vis. Hon har nämligen gjort samma sak tidigare. När Wallström 1988 första gången kom in i regeringen fick hon en hyreslägenhet av statliga Byggnadsstyrelsen utan att ha stått i bostadskön. Hon kritiserades hårt för detta och bör därför rimligen förstå situationens allvar.

Utrikesministerns omdöme har lyst med sin frånvaro också i det politiska arbetet. På Folk och försvars rikskonferens i Sälen ägnade hon sitt tal åt att presentera sin privata vision för en återinförd värnplikt – billig arbetskraft för det offentliga. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tvingades gå ut och ta avstånd från Wallström som, bedyrade han, inte talade för regeringen.

Även i rollen som landets ledande diplomat har vidden av Wallströms brist på omdöme imponerat. Hon har på ett drygt år blivit portad från Israel inte mindre än två gånger. Sveriges relationer med Mellanösterns enda demokrati har möjligen nått en ny lägstanivå. Att Sverige pumpar in pengar i den Palestinska myndighetens kassa så att deras egna medel kan användas för att stödja terror mot Israel gör knappast saken bättre. Erkännandet av Palestina har varit en diplomatisk katastrof.

Också relationen till arabländerna, som var tänkta att smörjas av erkännandet av Palestina och därmed främja regeringens kandidatur till FN:s Säkerhetsråd, har utvecklats negativt. Wallström grusade relationen till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten innan någon ens hann säga ”vapenfabrik”. Det tog besök av Björn von Sydow (S), brev från både kung Carl XVI Gustaf och statsministern samt en förlåt oss-resa av näringsminister Mikael Damberg för att få länderna att skicka tillbaka sina ambassadörer och för Saudiarabien att åter börja ge affärsvisum till svenskar.

Givet Wallströms tendens att inte tala för regeringen bör hon heller inte företräda regeringen. Hon är en belastning för Socialdemokraterna, för regeringen och inte minst för Sverige. Det är hög tid för Stefan Löfven att tillsätta en kompetent utrikesminister.

Daniel Persson/SNB

Att Wallström har fått en exklusiv lägenhet av fackförbundet Kommunal utan att tro att det skulle vara olämpligt är både anstötligt och osannolikt. Dels för att det är uppenbart att man kliver före andra om man direkt får en hyreslägenhet i Stockholm. Dels för att relationen mellan LO och Socialdemokraterna redan är ljusskygg.

Désirée Pethrus (KD) påpekade också i en debattartikel i DI (21/1) att Kommunals ordförande Anneli Nordström några månader efter lägenhetsförmedlingen av regeringen utsågs till ordförande för analysgruppen ”Arbetet i framtiden”. Pethrus skriver helt riktigt att ”hade vi läst om en motsvarande historia i ett annat land hade vi förmodligen tänkt i termer av korruption”.

Wallströms lägenhetsaffär visar också ministerns bristande omdöme på ett möjligen än mer pikant vis. Hon har nämligen gjort samma sak tidigare. När Wallström 1988 första gången kom in i regeringen fick hon en hyreslägenhet av statliga Byggnadsstyrelsen utan att ha stått i bostadskön. Hon kritiserades hårt för detta och bör därför rimligen förstå situationens allvar.

Utrikesministerns omdöme har lyst med sin frånvaro också i det politiska arbetet. På Folk och försvars rikskonferens i Sälen ägnade hon sitt tal åt att presentera sin privata vision för en återinförd värnplikt – billig arbetskraft för det offentliga. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tvingades gå ut och ta avstånd från Wallström som, bedyrade han, inte talade för regeringen.

Även i rollen som landets ledande diplomat har vidden av Wallströms brist på omdöme imponerat. Hon har på ett drygt år blivit portad från Israel inte mindre än två gånger. Sveriges relationer med Mellanösterns enda demokrati har möjligen nått en ny lägstanivå. Att Sverige pumpar in pengar i den Palestinska myndighetens kassa så att deras egna medel kan användas för att stödja terror mot Israel gör knappast saken bättre. Erkännandet av Palestina har varit en diplomatisk katastrof.

Också relationen till arabländerna, som var tänkta att smörjas av erkännandet av Palestina och därmed främja regeringens kandidatur till FN:s Säkerhetsråd, har utvecklats negativt. Wallström grusade relationen till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten innan någon ens hann säga ”vapenfabrik”. Det tog besök av Björn von Sydow (S), brev från både kung Carl XVI Gustaf och statsministern samt en förlåt oss-resa av näringsminister Mikael Damberg för att få länderna att skicka tillbaka sina ambassadörer och för Saudiarabien att åter börja ge affärsvisum till svenskar.

Givet Wallströms tendens att inte tala för regeringen bör hon heller inte företräda regeringen. Hon är en belastning för Socialdemokraterna, för regeringen och inte minst för Sverige. Det är hög tid för Stefan Löfven att tillsätta en kompetent utrikesminister.

Daniel Persson/SNB