28 jan 2016 06:00

28 jan 2016 06:00

Sveriges nya gatubarn

Ensamkommande. Länsstyrelsen i Stockholm har släppt en rapport som visar att många ensamkommande barn avviker från sina boenden under asylprocessen. Under 2015 avvek cirka 420 barn från asylboenden i Sverige.

Rapporten ger en bild av vilka som avviker och varför de gör det. De flesta som lämnar boendena är pojkar. Ensamkommande från Marocko och Algeriet är överrepresenterade bland barnen som avviker. Två länder det är svårt att få asyl ifrån. Att många försvinner i samband med avslag tyder på att personerna avviker frivilligt för att kunna stanna kvar i Sverige.

Paula Wallenius, som är chef för enheten för ensamkommande på socialtjänsten i Sigtuna, säger till Sveriges Radio (27/1) att en grupp avviker när de fått avslag på sin asylansökan, en annan avviker för att de inte vill söka asyl, men de registrerar sig som asylsökande som ett sätt att få omsorg.

Enligt kartläggningen stannar många av ungdomarna kvar i Sverige, vissa åker runt mellan olika städer, andra lämnar landet. De mest utsatta riskerar att bli offer för människohandel.

I rapporten presenteras ett antal rekommendationer. Det föreslås att boendena bättre ska anpassas efter de avvikande barnens och ungdomarnas behov, bättre kontakt med vuxna ska införas och att de unga ensamkommande ska rustas bättre för eventuella avslagsbeslut.

De föreslagna åtgärderna behöver inte vara fel, men de kommer antagligen inte att göra någon större skillnad för försvinnandena. Det är knappast trivseln på boendena som avgör om ungdomarna stannar. Det är också svårt att lindra ett avslagsbeslut som innebär att en person blir hemskickad från Sverige. Bättre kontakt med vuxna kan dock vara bra för att få rätt information om vad som gäller i Sverige angående asylprocessen.

De unga som hamnar på ett boende måste få klart för sig att man inte får avvika. Så länge de är minderåriga som försvinner är det staten, i praktiken Migrationsverket och ungdomarnas gode män, som har ansvaret för dem.

Liksom man kan ställa krav på ungdomar födda i Sverige måste man kunna göra det på asylsökande ungdomar. Regler behövs för att försvinnandena ska minska.

När ett så stort antal ungdomar försvinner är risken att man helt och hållet missar de försvinnanden som innebär grova utnyttjanden som människohandel och/eller prostitution. Därför är det särskilt viktigt att få ner även andelen frivilliga försvinnanden.

År 2012 publicerade länsstyrelsen i Stockholm statistik som visade att nästan en tredjedel av de 166 barn som registrerats som misstänkta offer för människohandel under 2009-2011 var ensamkommande asylsökande barn. Antalet lär inte ha minskat.

Alternativen för barnen som stannar i Sverige är att leva utanför systemen, som gatubarn. De kan inte få några jobb och hamnar lätt i kriminalitet, och i en del fall utnyttjas. Resurser behöver läggas på att kartlägga dessa barn, förhindra att de lever i parallella samhällen, och ge hjälp till de som utnyttjas, samt se till att inte fler barn avviker.

Anna Sandström/SNB

Rapporten ger en bild av vilka som avviker och varför de gör det. De flesta som lämnar boendena är pojkar. Ensamkommande från Marocko och Algeriet är överrepresenterade bland barnen som avviker. Två länder det är svårt att få asyl ifrån. Att många försvinner i samband med avslag tyder på att personerna avviker frivilligt för att kunna stanna kvar i Sverige.

Paula Wallenius, som är chef för enheten för ensamkommande på socialtjänsten i Sigtuna, säger till Sveriges Radio (27/1) att en grupp avviker när de fått avslag på sin asylansökan, en annan avviker för att de inte vill söka asyl, men de registrerar sig som asylsökande som ett sätt att få omsorg.

Enligt kartläggningen stannar många av ungdomarna kvar i Sverige, vissa åker runt mellan olika städer, andra lämnar landet. De mest utsatta riskerar att bli offer för människohandel.

I rapporten presenteras ett antal rekommendationer. Det föreslås att boendena bättre ska anpassas efter de avvikande barnens och ungdomarnas behov, bättre kontakt med vuxna ska införas och att de unga ensamkommande ska rustas bättre för eventuella avslagsbeslut.

De föreslagna åtgärderna behöver inte vara fel, men de kommer antagligen inte att göra någon större skillnad för försvinnandena. Det är knappast trivseln på boendena som avgör om ungdomarna stannar. Det är också svårt att lindra ett avslagsbeslut som innebär att en person blir hemskickad från Sverige. Bättre kontakt med vuxna kan dock vara bra för att få rätt information om vad som gäller i Sverige angående asylprocessen.

De unga som hamnar på ett boende måste få klart för sig att man inte får avvika. Så länge de är minderåriga som försvinner är det staten, i praktiken Migrationsverket och ungdomarnas gode män, som har ansvaret för dem.

Liksom man kan ställa krav på ungdomar födda i Sverige måste man kunna göra det på asylsökande ungdomar. Regler behövs för att försvinnandena ska minska.

När ett så stort antal ungdomar försvinner är risken att man helt och hållet missar de försvinnanden som innebär grova utnyttjanden som människohandel och/eller prostitution. Därför är det särskilt viktigt att få ner även andelen frivilliga försvinnanden.

År 2012 publicerade länsstyrelsen i Stockholm statistik som visade att nästan en tredjedel av de 166 barn som registrerats som misstänkta offer för människohandel under 2009-2011 var ensamkommande asylsökande barn. Antalet lär inte ha minskat.

Alternativen för barnen som stannar i Sverige är att leva utanför systemen, som gatubarn. De kan inte få några jobb och hamnar lätt i kriminalitet, och i en del fall utnyttjas. Resurser behöver läggas på att kartlägga dessa barn, förhindra att de lever i parallella samhällen, och ge hjälp till de som utnyttjas, samt se till att inte fler barn avviker.

Anna Sandström/SNB