28 maj 2016 06:00

28 maj 2016 06:00

Fler skolbänkar åt nyanlända

Regeringen har gjort upp med allianspartierna om en regelförändring som ger en frivillig förtur till friskolor för nyanlända elever. Reformen tas emot med öppna armar av Friskolornas riksförbund.
Det är glädjande att regeringen ser friskolorna som en resurs i samhället, men samtidigt löser inte förtursreglerna bristen på utbildningsplatser för nyanlända.

Nuvarande regelverk hindrar friskolor från att göra undantag från kösystemet. Om skolan har fler sökande elever än platser så måste skolan tillämpa ett urvalssystem baserat på kötid. Populära skolor kan ha en lång kö. Det innebär att de som vistats kort tid i landet inte har en chans att komma in på dessa skolor.

Den föreslagna regeländringen medger undantag från kösystemet för fem procent av eleverna. Alltså kan nyanlända som vistats kortare tid än två år i Sverige komma in på en friskola. Vilket är en vinstlott för dessa elever då det visat sig att friskolorna lyckats bättre med att utbilda elever med invandrarbakgrund.

Precis som vid all kvotering kommer de som förbigås att bli upprörda. Det är ofrånkomligt. Det är också ett moraliskt problem som kanske kan mildras om intaget ökar.

Det är inte otänkbart att reformen leder till att antalet utbildningsplatser på landets friskolor ökar, för att, så att säga, möta marknadens behov. Ironiskt nog finns det ett motstånd mot fristående grundskolor inom socialdemokratin.

Friskolornas riksförbund har undersökt S-ledda kommuners inställningar till nyetableringar av friskolor mellan åren 2010-2014. Det visade sig att 87 procent av alla friskolor som godkänts av Skolinspektionen hade s-politikerna velat stoppa. I sammanhanget är det värt att påminna sig om att regeringen så sent som i april förra året gav den så kallade Skolkostnadsutredningen ett tilläggsdirektiv om att utreda förutsättningarna för ett kommunalt veto mot friskoleetableringar.

Det är idag svårt att se hur landets kommuner skulle kunna klara av det hastigt påkomna utbildningsbehovet utan draghjälp från friskolorna. De asylsökande barn Sverige tog emot förra året motsvarar omkring 2 400 klasser eller 230 skolor. Det är en jättelik utmaning för hela landet, även om vissa kommuner tvingas dra ett större lass än andra.

Idag tar tio procent av skolorna emot hälften av alla nyanlända, enligt Skolverkets statistik. Dessutom ligger många av dessa skolor i socio-ekonomiskt utsatta områden.

Det är bra att regeringen ger ett indirekt erkännande av friskolornas betydelse och att reformen bygger på frivillighet. Enligt företrädarna för landets friskolor finns det ett stort intresse att öka intaget av nyanlända elever. Förhoppningsvis ökar antalet utbildningsplatser också i och med reformen.

Dock kommer landets kommunala skolor att behöva mer statligt stöd för att kunna ta emot fler elever. Viktigt i sammanhanget är också att eleverna sätts i en klass som motsvarar deras kunskapsnivå. Förberedande klasser och språkundervisning är lika nödvändiga som resurskrävande.

Nuvarande regelverk hindrar friskolor från att göra undantag från kösystemet. Om skolan har fler sökande elever än platser så måste skolan tillämpa ett urvalssystem baserat på kötid. Populära skolor kan ha en lång kö. Det innebär att de som vistats kort tid i landet inte har en chans att komma in på dessa skolor.

Den föreslagna regeländringen medger undantag från kösystemet för fem procent av eleverna. Alltså kan nyanlända som vistats kortare tid än två år i Sverige komma in på en friskola. Vilket är en vinstlott för dessa elever då det visat sig att friskolorna lyckats bättre med att utbilda elever med invandrarbakgrund.

Precis som vid all kvotering kommer de som förbigås att bli upprörda. Det är ofrånkomligt. Det är också ett moraliskt problem som kanske kan mildras om intaget ökar.

Det är inte otänkbart att reformen leder till att antalet utbildningsplatser på landets friskolor ökar, för att, så att säga, möta marknadens behov. Ironiskt nog finns det ett motstånd mot fristående grundskolor inom socialdemokratin.

Friskolornas riksförbund har undersökt S-ledda kommuners inställningar till nyetableringar av friskolor mellan åren 2010-2014. Det visade sig att 87 procent av alla friskolor som godkänts av Skolinspektionen hade s-politikerna velat stoppa. I sammanhanget är det värt att påminna sig om att regeringen så sent som i april förra året gav den så kallade Skolkostnadsutredningen ett tilläggsdirektiv om att utreda förutsättningarna för ett kommunalt veto mot friskoleetableringar.

Det är idag svårt att se hur landets kommuner skulle kunna klara av det hastigt påkomna utbildningsbehovet utan draghjälp från friskolorna. De asylsökande barn Sverige tog emot förra året motsvarar omkring 2 400 klasser eller 230 skolor. Det är en jättelik utmaning för hela landet, även om vissa kommuner tvingas dra ett större lass än andra.

Idag tar tio procent av skolorna emot hälften av alla nyanlända, enligt Skolverkets statistik. Dessutom ligger många av dessa skolor i socio-ekonomiskt utsatta områden.

Det är bra att regeringen ger ett indirekt erkännande av friskolornas betydelse och att reformen bygger på frivillighet. Enligt företrädarna för landets friskolor finns det ett stort intresse att öka intaget av nyanlända elever. Förhoppningsvis ökar antalet utbildningsplatser också i och med reformen.

Dock kommer landets kommunala skolor att behöva mer statligt stöd för att kunna ta emot fler elever. Viktigt i sammanhanget är också att eleverna sätts i en klass som motsvarar deras kunskapsnivå. Förberedande klasser och språkundervisning är lika nödvändiga som resurskrävande.

  • Greger Ekman/SNB