17 jun 2016 06:00

17 jun 2016 06:00

Fram för fler glada laxar

Det ser inte bra ut för Östersjöns laxyngel. Brist på vitaminet tiamin gör att de dör efter bara några dagar.

Vad bristen på tiamin beror på är inte klarlagt men forskning pågår. Östersjölaxen och övriga fiskar är en värdefull tillgång att vara rädd om.

Därför är det bra att det också tas privata initiativ för att bevara de olika laxstammarna. Stiftelsen för Östersjölaxen och Östersjölaxälvar i samverkan arbetar för att gynna lax- och öringsbestånd.

Av de 20 älvar som Östersjölaxälvar i samverkan organiserar är 14 stycken klassade som vildlaxälvar, däribland Kalixälven, Mörrumsån och Emån. Organisationen ska verka för lax- och havsvandrande öringsstammar i älvar som mynnar i Östersjön.

Det intressanta med organisationen är att den försöker nå sina mål om en hållbar förvaltning av laxarna bland annat genom att arrendera fiskevatten kring vildlaxälvarnas mynningar i syfte att begränsa fisketrycket. Eftersom de olika stammarna av laxar leker i sina specifika älvar så kan man gynna de vandrande fiskarna genom att låta dem vandra upp ostörda.

Onekligen en effektiv strategi om man har pengar för ändamålet. Det intressanta med denna metod är att den respekterar äganderätten på ett bra sätt samtidigt som den bidrar till en hållbar förvaltning av en viktig naturresurs.

I princip alla fiskevatten, utom de stora sjöarna och kustfisket är enskilt och ägt av de som äger marken, eller sjöbotten snarare. I regel är fisket samfällt för de som har mark inom en by, vilket innebär att fastighetsägarna har andelar i fisket i enlighet med fastigheternas storlek. De har också rätt till del av avkastningen av fisket.

Hittills har fisket i många fall varit en dåligt utnyttjad resurs. Annat var det för 150 år sedan då fisket var ett viktigt tillskott av både protein och pengar. Nu verkar det som om pendeln är på väg att slå tillbaka.

Turismen växer otroligt fort i Sverige. Enligt Tillväxtverkets analyser för år 2014 så är exportvärdet av turismen 96,5 miljarder kronor och tillväxten hela 12,5 procent. Onekligen slående siffror om vi betänker att under samma tid exporterades personbilar för 33,8 miljarder. Nu ska man väl kanske vara lite försiktig med att jämföra betydelsen av turismen med den traditionella exportindustrin eftersom värdet av varor och tjänster skapade i direkt anknytning till industrin är helt annorlunda än för turismen.

Men faktum är att turismen är en tillväxtbransch. Så också fisketurismen som är på uppåtgående. Runt om i det tätbefolkade Europa finns det mängder med sportfiskare som är beredda att betala bra för att fiska i Sverige. Rätt hanterat kan fisketurismen generera tillräckliga inkomster för både stuguthyrare, turistentreprenörer, fiskevattenägare och viktigast av allt: själva fisktillgången.

Inkomster från fisket kan komma att ge rejäla ekonomiska bidrag till forskning och fiskevårdsinsatser. Båda är ytterst välkomna då inte bara vitaminbrist hotar laxen. Genomförandet av vattendirektivet innebär också kostsamma krav på landets fiskevatten- och dammägare på fiskevård.

Greger Ekman/SNB

Vad bristen på tiamin beror på är inte klarlagt men forskning pågår. Östersjölaxen och övriga fiskar är en värdefull tillgång att vara rädd om.

Därför är det bra att det också tas privata initiativ för att bevara de olika laxstammarna. Stiftelsen för Östersjölaxen och Östersjölaxälvar i samverkan arbetar för att gynna lax- och öringsbestånd.

Av de 20 älvar som Östersjölaxälvar i samverkan organiserar är 14 stycken klassade som vildlaxälvar, däribland Kalixälven, Mörrumsån och Emån. Organisationen ska verka för lax- och havsvandrande öringsstammar i älvar som mynnar i Östersjön.

Det intressanta med organisationen är att den försöker nå sina mål om en hållbar förvaltning av laxarna bland annat genom att arrendera fiskevatten kring vildlaxälvarnas mynningar i syfte att begränsa fisketrycket. Eftersom de olika stammarna av laxar leker i sina specifika älvar så kan man gynna de vandrande fiskarna genom att låta dem vandra upp ostörda.

Onekligen en effektiv strategi om man har pengar för ändamålet. Det intressanta med denna metod är att den respekterar äganderätten på ett bra sätt samtidigt som den bidrar till en hållbar förvaltning av en viktig naturresurs.

I princip alla fiskevatten, utom de stora sjöarna och kustfisket är enskilt och ägt av de som äger marken, eller sjöbotten snarare. I regel är fisket samfällt för de som har mark inom en by, vilket innebär att fastighetsägarna har andelar i fisket i enlighet med fastigheternas storlek. De har också rätt till del av avkastningen av fisket.

Hittills har fisket i många fall varit en dåligt utnyttjad resurs. Annat var det för 150 år sedan då fisket var ett viktigt tillskott av både protein och pengar. Nu verkar det som om pendeln är på väg att slå tillbaka.

Turismen växer otroligt fort i Sverige. Enligt Tillväxtverkets analyser för år 2014 så är exportvärdet av turismen 96,5 miljarder kronor och tillväxten hela 12,5 procent. Onekligen slående siffror om vi betänker att under samma tid exporterades personbilar för 33,8 miljarder. Nu ska man väl kanske vara lite försiktig med att jämföra betydelsen av turismen med den traditionella exportindustrin eftersom värdet av varor och tjänster skapade i direkt anknytning till industrin är helt annorlunda än för turismen.

Men faktum är att turismen är en tillväxtbransch. Så också fisketurismen som är på uppåtgående. Runt om i det tätbefolkade Europa finns det mängder med sportfiskare som är beredda att betala bra för att fiska i Sverige. Rätt hanterat kan fisketurismen generera tillräckliga inkomster för både stuguthyrare, turistentreprenörer, fiskevattenägare och viktigast av allt: själva fisktillgången.

Inkomster från fisket kan komma att ge rejäla ekonomiska bidrag till forskning och fiskevårdsinsatser. Båda är ytterst välkomna då inte bara vitaminbrist hotar laxen. Genomförandet av vattendirektivet innebär också kostsamma krav på landets fiskevatten- och dammägare på fiskevård.

Greger Ekman/SNB