29 jun 2016 06:00

29 jun 2016 07:24

Ordning bättre än brobyggare

Att den svenska skolan är i kris är ingen nyhet. Det är ett beklagligt faktum. Om inte resultaten vänder hotas vår framtida välfärd.

De företag som har svårt att finna kompetent personal kommer att förlägga verksamheten till något annat land. Och de som har jobb i Sverige kommer att tvingas försörja en allt större grupp arbetslösa.

Egentligen är det svårt att förstå varför utvecklingen inte vänder åt rätt håll. Skolan får hela tiden mer resurser. Trots det verkar det som om lyftet uteblir. Skolorna har snart fler läsplattor än läskunniga.

En viktig anledning till att skolan inte levererar handlar om kultur. Utom i exceptionella undantagsfall kan vi eliminera några tänkbara felkällor: lokaler finns, liksom lärare och läromedel. Finns eleverna och deras uppmärksamhet i bänkarna är nästa fråga.

Tyvärr har det visat sig att den olovliga frånvaron är ett ökande problem. Skolinspektionen har undersökt frånvaron hösten år 2015 genom en enkätundersökning och resultatet är nedslående. 1700 elever har så kallad ogiltig sammanhängande frånvaro då eleven varit frånvarande minst en månad.

Drygt 18 000 elever rapporteras ha ogiltig upprepad ströfrånvaro, vilket definieras som frånvaro enstaka lektioner/dagar som överstiger runt fem procent av två månaders undervisningstid.

Finns det någon som tror att dessa elever skulle kunna ha en rimlig chans att ta igen vad de missat på grund av frånvaron?

I sammanhanget är det värt att uppmärksamma att den giltiga frånvaron också har ökat.

Skolket är ett enormt samhällsproblem. Utan utbildning är det mycket svårt att få ett jobb idag. Inget talar för att det kommer att bli lättare att försörja sig utan utbildning i framtiden. Intresset hos de som har gått upp på morgonen och studerat hårt och skaffat sig ett jobb för att försörja en växande grupp grundskoleskolkare lär inte vara på topp.

Det här är en fråga om kultur och ansvar. Visst är det bra om lärandet baseras på lust och nyfikenhet men det ersätter inte vanligt slit: oregelbundna verbs böjningsformer måste läras in, att lösa matematikuppgifter kräver övning. Om det blir för tråkigt eller svårt är inte alternativet att skippa nästa lektion.

Detta kanske låter som moralism och det är det. Varje elev har ett ansvar mot sig själv och samhället att göra sitt bästa. Skolan ska naturligtvis underlätta inlärandet i möjligaste mån, men skolplikten är en plikt, ett moraliskt ansvar för individen.

Istället för att göra upp med flumskolans kultur som bland annat manifesterar sig i skolk, mobiltelefoner och oordning på lektionerna, talar skolminister Gustav Fridolin (MP) hellre om att anställa så kallade brobyggare i utsatta områden. Brobyggarnas uppgift skulle vara att bli en länk mellan skola och samhälle.

Ständigt dessa skenmanövrer för att undvika att skapa ordning och disciplin i skolan. Det vore bättre med en diskussion om och med eleverna om individens ansvar mot sig själv och samhället.

Greger Ekman/SNB

De företag som har svårt att finna kompetent personal kommer att förlägga verksamheten till något annat land. Och de som har jobb i Sverige kommer att tvingas försörja en allt större grupp arbetslösa.

Egentligen är det svårt att förstå varför utvecklingen inte vänder åt rätt håll. Skolan får hela tiden mer resurser. Trots det verkar det som om lyftet uteblir. Skolorna har snart fler läsplattor än läskunniga.

En viktig anledning till att skolan inte levererar handlar om kultur. Utom i exceptionella undantagsfall kan vi eliminera några tänkbara felkällor: lokaler finns, liksom lärare och läromedel. Finns eleverna och deras uppmärksamhet i bänkarna är nästa fråga.

Tyvärr har det visat sig att den olovliga frånvaron är ett ökande problem. Skolinspektionen har undersökt frånvaron hösten år 2015 genom en enkätundersökning och resultatet är nedslående. 1700 elever har så kallad ogiltig sammanhängande frånvaro då eleven varit frånvarande minst en månad.

Drygt 18 000 elever rapporteras ha ogiltig upprepad ströfrånvaro, vilket definieras som frånvaro enstaka lektioner/dagar som överstiger runt fem procent av två månaders undervisningstid.

Finns det någon som tror att dessa elever skulle kunna ha en rimlig chans att ta igen vad de missat på grund av frånvaron?

I sammanhanget är det värt att uppmärksamma att den giltiga frånvaron också har ökat.

Skolket är ett enormt samhällsproblem. Utan utbildning är det mycket svårt att få ett jobb idag. Inget talar för att det kommer att bli lättare att försörja sig utan utbildning i framtiden. Intresset hos de som har gått upp på morgonen och studerat hårt och skaffat sig ett jobb för att försörja en växande grupp grundskoleskolkare lär inte vara på topp.

Det här är en fråga om kultur och ansvar. Visst är det bra om lärandet baseras på lust och nyfikenhet men det ersätter inte vanligt slit: oregelbundna verbs böjningsformer måste läras in, att lösa matematikuppgifter kräver övning. Om det blir för tråkigt eller svårt är inte alternativet att skippa nästa lektion.

Detta kanske låter som moralism och det är det. Varje elev har ett ansvar mot sig själv och samhället att göra sitt bästa. Skolan ska naturligtvis underlätta inlärandet i möjligaste mån, men skolplikten är en plikt, ett moraliskt ansvar för individen.

Istället för att göra upp med flumskolans kultur som bland annat manifesterar sig i skolk, mobiltelefoner och oordning på lektionerna, talar skolminister Gustav Fridolin (MP) hellre om att anställa så kallade brobyggare i utsatta områden. Brobyggarnas uppgift skulle vara att bli en länk mellan skola och samhälle.

Ständigt dessa skenmanövrer för att undvika att skapa ordning och disciplin i skolan. Det vore bättre med en diskussion om och med eleverna om individens ansvar mot sig själv och samhället.

Greger Ekman/SNB