16 aug 2016 06:00

16 aug 2016 06:00

Missmatchad regering

LEDARE

Regeringen har högt ställda förväntningar på den förda politiken, något det dessvärre inte finns fog för. Detta gäller inte minst för arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har slut på idéer och ägnar sig i stället åt att vänta på att jobben ska komma.

Ett av de många problemen på svensk arbetsmarknad gäller bristande matchning. Det vill säga att det finns företag i behov av viss kompetens och det finns arbetssökande med denna kompetens – och ändå lyckas inte företagen rekrytera personal.

Arbetsförmedlingen själv bär förmodligen en del av ansvaret för detta. Myndigheten är, även för en offentlig verksamhet, sällsynt ineffektiv och misslyckas med sitt kärnuppdrag: att förmedla arbeten. Delvis beror ineffektiviteten på att Arbetsförmedlingen är en stelbent koloss som är skapad för en arbetsmarknad som väsentligen skiljer sig från dagens. Att Arbetsförmedlingen har allvarliga kompetensbrister har inte minst visat sig när myndigheten använt rekryteringsföretag för att sköta den egna rekryteringsprocessen.

Det hjälper heller inte att myndigheten har en mängd sidouppdrag. Dessa innefattar alltifrån att vara kontrollmyndighet för att personer på a-kassa verkligen är aktiva arbetssökande till att ansvara för etableringen av nyanlända. Det är stora uppdrag som gör det svårare att fokusera på kärnuppdraget.

Detta ska nu lösa sig. Åtminstone enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Hon säger till SVT att ”vi kommer att börja se resultat nu”. Varför resultaten skulle komma just nu, när regeringen har jobbat med detta sedan den tillträdde, är oklart.

I själva verket är detta blott ett område i mängden där regeringen har gjort små satsningar för att sedan slå på stora trumman och tala om stora offensiver. Det må ha varit ett förhållandevis effektivt sätt att försöka etablera bilden av en handlingskraftig regering. Dock börjar myntets baksida nu bli smärtsamt tydlig.

Inte nog med att regeringen har skönmålat sina insatser för medborgarna, den verkar ha gått på sin egen beskrivning. När effekterna av små insatser för stora problem till slut uteblir förefaller ministrarna själva bli förvånade. Och om resultatet blir att ministrar, likt Johansson, vidhåller att resultaten kommer – man måste bara ge det lite mer tid – lär det inte hända mycket alls framöver.

Situationen påminner delvis om före detta statsminister Göran Perssons (S) sista tid vid makten. Han var övertygad om att jobben skulle komma. Det var bara en tidsfråga. Det ingav inte förtroende och Persson förlorade valet 2006 till Fredrik Reinfeldt (M) och Alliansen som var mer inriktade på vad som behövde göras än att försvara misslyckade reformer. Det är en risk som kommer med att regera en längre tid, men Stefan Löfven (S) har ännu inte varit statsminister i två år.

Möjligen krävs det att ministerposterna matchas bättre mot sökandena innan det kommer att hända något.

Daniel Persson/SNB

Ett av de många problemen på svensk arbetsmarknad gäller bristande matchning. Det vill säga att det finns företag i behov av viss kompetens och det finns arbetssökande med denna kompetens – och ändå lyckas inte företagen rekrytera personal.

Arbetsförmedlingen själv bär förmodligen en del av ansvaret för detta. Myndigheten är, även för en offentlig verksamhet, sällsynt ineffektiv och misslyckas med sitt kärnuppdrag: att förmedla arbeten. Delvis beror ineffektiviteten på att Arbetsförmedlingen är en stelbent koloss som är skapad för en arbetsmarknad som väsentligen skiljer sig från dagens. Att Arbetsförmedlingen har allvarliga kompetensbrister har inte minst visat sig när myndigheten använt rekryteringsföretag för att sköta den egna rekryteringsprocessen.

Det hjälper heller inte att myndigheten har en mängd sidouppdrag. Dessa innefattar alltifrån att vara kontrollmyndighet för att personer på a-kassa verkligen är aktiva arbetssökande till att ansvara för etableringen av nyanlända. Det är stora uppdrag som gör det svårare att fokusera på kärnuppdraget.

Detta ska nu lösa sig. Åtminstone enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Hon säger till SVT att ”vi kommer att börja se resultat nu”. Varför resultaten skulle komma just nu, när regeringen har jobbat med detta sedan den tillträdde, är oklart.

I själva verket är detta blott ett område i mängden där regeringen har gjort små satsningar för att sedan slå på stora trumman och tala om stora offensiver. Det må ha varit ett förhållandevis effektivt sätt att försöka etablera bilden av en handlingskraftig regering. Dock börjar myntets baksida nu bli smärtsamt tydlig.

Inte nog med att regeringen har skönmålat sina insatser för medborgarna, den verkar ha gått på sin egen beskrivning. När effekterna av små insatser för stora problem till slut uteblir förefaller ministrarna själva bli förvånade. Och om resultatet blir att ministrar, likt Johansson, vidhåller att resultaten kommer – man måste bara ge det lite mer tid – lär det inte hända mycket alls framöver.

Situationen påminner delvis om före detta statsminister Göran Perssons (S) sista tid vid makten. Han var övertygad om att jobben skulle komma. Det var bara en tidsfråga. Det ingav inte förtroende och Persson förlorade valet 2006 till Fredrik Reinfeldt (M) och Alliansen som var mer inriktade på vad som behövde göras än att försvara misslyckade reformer. Det är en risk som kommer med att regera en längre tid, men Stefan Löfven (S) har ännu inte varit statsminister i två år.

Möjligen krävs det att ministerposterna matchas bättre mot sökandena innan det kommer att hända något.

Daniel Persson/SNB