25 apr 2017 06:00

25 apr 2017 06:00

Sjukvårdens solarplexus

Problemen inom sjukvården är många och krångliga. Men de tar sig högst vardagliga uttryck.

”Man kände sig uppjagad utan att se något slut, kämpade igenom dagen och när man kom hem fanns ingen energi till något alls”, berättar en läkare för Sveriges Radios Kaliber (24/4). Slutligen återstod sjukskrivning. Och berättelsen är inte unik. Enligt Kalibers undersökning är arbetssituationen ansträngd för landets allmänläkare, de som patienterna oftast möter på en vårdcentral. Mer än hälften av de tillfrågade allmänspecialisterna jobbar deltid, många har valt det för att orka med arbetsbelastningen. När vårdcentralerna är i centrum för den utpekade omställningen av sjukvården blir situationen ett slag rakt i den svenska sjukvårdens solarplexus.

En mastodontutredning som tillsattes av Alliansregeringen och som presenterades för cirka ett år sedan pekade på att om det i framtiden ska gå att leverera en effektiv vård bör många av de patienter som nu söker vård på sjukhus först söka till primärvården. Att vilja göra primärvården till den faktiskt primära vårdinrättningen är inte något nytt, det har diskuterats i över 30 år. En ändring vore inte heller dramatisk, tvärtom. Svensk primärvård är avancerad och kan avlasta sjukhusen som därmed kan lägga kraften på specialiserad vård. Men en flaskhals för att allt fler ska gå till primärvårdens vårdcentraler är bristen på allmänläkare och den rådande sjukhusfixeringen.

Att arbetet på vårdcentralerna många gånger är tungt beror delvis på att antalet allmänläkare understiger efterfrågan. Populära vårdcentraler riskerar att bli överhopade av patienter som söker vård där trots att de är listade på en annan vårdcentral. Det skapar med tiden en brist på läkare som leder till allt mer ohållbara arbetssituationer. Nästa steg blir att läkarna slutar. Och att många allmänläkare byter jobb på grund av för hög arbetsbelastning är något som Kalibers nyligen genomförda granskning har visat.

Även om Sverige har ambitioner att bygga ut primärvården är dagens system oerhört sjukhustungt och med en mycket liten del av läkarkåren i primärvården. Att det är svårt att vända kan delvis bero på att läkarstudenters utbildningsval står mellan antingen goda arbetsvillkor och prestigefyllda positioner på de av region- och landstingspolitikerna omhuldade storsjukhusen eller ett pressat arbete på vårdcentralerna.

Om primärvården ska kunna bli vad namnet lovar avgörs mycket av läkarnas arbetssituation. Mindre byråkrati för läkare och mer tid med patienter är en del i det. Dokumentationen får inte bli viktigare än patienten. Hur ett fungerande listningstak kan komma på plats för att bestämma hur många patienter som en läkare ges ansvar för behöver också undersökas. Slutligen kan det även krävas att politiker är beredda att släppa en del av makten till professionen, men det lär vara särskilt svårt att ändra på.

 

Edvard Hollertz/SNB

 

”Man kände sig uppjagad utan att se något slut, kämpade igenom dagen och när man kom hem fanns ingen energi till något alls”, berättar en läkare för Sveriges Radios Kaliber (24/4). Slutligen återstod sjukskrivning. Och berättelsen är inte unik. Enligt Kalibers undersökning är arbetssituationen ansträngd för landets allmänläkare, de som patienterna oftast möter på en vårdcentral. Mer än hälften av de tillfrågade allmänspecialisterna jobbar deltid, många har valt det för att orka med arbetsbelastningen. När vårdcentralerna är i centrum för den utpekade omställningen av sjukvården blir situationen ett slag rakt i den svenska sjukvårdens solarplexus.

En mastodontutredning som tillsattes av Alliansregeringen och som presenterades för cirka ett år sedan pekade på att om det i framtiden ska gå att leverera en effektiv vård bör många av de patienter som nu söker vård på sjukhus först söka till primärvården. Att vilja göra primärvården till den faktiskt primära vårdinrättningen är inte något nytt, det har diskuterats i över 30 år. En ändring vore inte heller dramatisk, tvärtom. Svensk primärvård är avancerad och kan avlasta sjukhusen som därmed kan lägga kraften på specialiserad vård. Men en flaskhals för att allt fler ska gå till primärvårdens vårdcentraler är bristen på allmänläkare och den rådande sjukhusfixeringen.

Att arbetet på vårdcentralerna många gånger är tungt beror delvis på att antalet allmänläkare understiger efterfrågan. Populära vårdcentraler riskerar att bli överhopade av patienter som söker vård där trots att de är listade på en annan vårdcentral. Det skapar med tiden en brist på läkare som leder till allt mer ohållbara arbetssituationer. Nästa steg blir att läkarna slutar. Och att många allmänläkare byter jobb på grund av för hög arbetsbelastning är något som Kalibers nyligen genomförda granskning har visat.

Även om Sverige har ambitioner att bygga ut primärvården är dagens system oerhört sjukhustungt och med en mycket liten del av läkarkåren i primärvården. Att det är svårt att vända kan delvis bero på att läkarstudenters utbildningsval står mellan antingen goda arbetsvillkor och prestigefyllda positioner på de av region- och landstingspolitikerna omhuldade storsjukhusen eller ett pressat arbete på vårdcentralerna.

Om primärvården ska kunna bli vad namnet lovar avgörs mycket av läkarnas arbetssituation. Mindre byråkrati för läkare och mer tid med patienter är en del i det. Dokumentationen får inte bli viktigare än patienten. Hur ett fungerande listningstak kan komma på plats för att bestämma hur många patienter som en läkare ges ansvar för behöver också undersökas. Slutligen kan det även krävas att politiker är beredda att släppa en del av makten till professionen, men det lär vara särskilt svårt att ändra på.

 

Edvard Hollertz/SNB