29 apr 2017 06:00

29 apr 2017 06:00

Arbetarrörelsen i en ny tid

Arbetarrörelsen går i otakt, inte enbart i första maj-tågen utan även med tiden. Om de dominerade framtidsscenarierna infaller kommer leden av arbetare att bli allt glesare under de röda fanorna.

Socialdemokraterna och den partiet närstående arbetarrörelsen har de senaste åren skakats av Sverigedemokraternas framgångar i LO-kollektivet. I en Sifo-mätning i slutet av år 2015 var Sverigedemokraterna det största partiet bland LO:s medlemmar. Alldeles oavsett SD:s framgångar är det en partipolitiskt splittrad bas av medlemmar i LO, även Moderaterna har ett betydande stöd. Samtidigt är väljarflykten från Socialdemokraterna långt ifrån det största hotet mot rörelsen.

De härskande framtidsspaningarna målar alla bilden av en värld där arbetarrörelsen lär hamna i kris – både i teori och praktik. Det stora hotet är att många arbeten förväntas försvinna. Digitalisering och automatisering effektiviserar redan bort mänsklig inblandning i en del sysslor och fler står på tur. Inom tio år är det fullt möjligt att självkörande lastbilar har lämnat lastbilschaufförerna vid vägkanten på E4:an eller E45:an för att blåsa vidare utan dem. Effekterna av en sådan utveckling blir påtaglig i hela landet. Och om inte robotar också ska bära den röda fanan slår det direkt mot arbetarrörelsen.

Robotisering, automatisering, den fjärde industriella revolutionen eller vad än framtidsscenariot kallas sägs ändå vara behagligt, trots att många lämnas arbetslösa. För när människor lämnar industrigolven finns tid till annat. Försörjningen påstås säkras med lösningar som medborgarlön eller arbetsveckor om runt 15 timmar.

Sådana spaningar har gjorts ett tag nu. Det konstiga är att samtidigt som människans stora utmaning inom en snar framtid spås vara tristess och sysslolöshet är det inget som märks i praktiken. Dagens arbetsliv verkar slita ut människor i en närmast industriell skala.

Den digitala revolutionen har fått en del likartade effekter på arbetsmiljö som den industriella revolutionen. Nya digitala plattformar där utförare av tjänster förväntas vara ständigt uppkopplade, redo att jobba, möjliga att övervaka och villiga att utföra jobbet under ökande prispress påminner om de arbetsmiljöproblem som fanns när förra seklet var ungt. Borde inte det skapa underlag för en arbetarrörelse? Förvisso, men i det nya arbetslandskapet blir det fullkomligt hopplöst att organisera en rörelse. Olika arbetstider, deltidsanställningar, hemmaarbete, ökande antal egenföretagare och en lättrörlig arbetskraft gör det till en mardröm att bara ordna ett första maj-tåg på en helgdag.

I en av den svenska arbetarrörelsens klassiska sånger – ”Vi bygger landet” – kläms det i särskilt under raderna om ”vi är de tusenden som bygger landet” och ”i svält och armod bygger vi den nya tiden”. Det är fint att sångerna finns. I framtiden lär den röda arbetarrörelsen ha svårt att bygga vare sig landet eller den nya tiden.

Edvard Hollertz/SNB

Socialdemokraterna och den partiet närstående arbetarrörelsen har de senaste åren skakats av Sverigedemokraternas framgångar i LO-kollektivet. I en Sifo-mätning i slutet av år 2015 var Sverigedemokraterna det största partiet bland LO:s medlemmar. Alldeles oavsett SD:s framgångar är det en partipolitiskt splittrad bas av medlemmar i LO, även Moderaterna har ett betydande stöd. Samtidigt är väljarflykten från Socialdemokraterna långt ifrån det största hotet mot rörelsen.

De härskande framtidsspaningarna målar alla bilden av en värld där arbetarrörelsen lär hamna i kris – både i teori och praktik. Det stora hotet är att många arbeten förväntas försvinna. Digitalisering och automatisering effektiviserar redan bort mänsklig inblandning i en del sysslor och fler står på tur. Inom tio år är det fullt möjligt att självkörande lastbilar har lämnat lastbilschaufförerna vid vägkanten på E4:an eller E45:an för att blåsa vidare utan dem. Effekterna av en sådan utveckling blir påtaglig i hela landet. Och om inte robotar också ska bära den röda fanan slår det direkt mot arbetarrörelsen.

Robotisering, automatisering, den fjärde industriella revolutionen eller vad än framtidsscenariot kallas sägs ändå vara behagligt, trots att många lämnas arbetslösa. För när människor lämnar industrigolven finns tid till annat. Försörjningen påstås säkras med lösningar som medborgarlön eller arbetsveckor om runt 15 timmar.

Sådana spaningar har gjorts ett tag nu. Det konstiga är att samtidigt som människans stora utmaning inom en snar framtid spås vara tristess och sysslolöshet är det inget som märks i praktiken. Dagens arbetsliv verkar slita ut människor i en närmast industriell skala.

Den digitala revolutionen har fått en del likartade effekter på arbetsmiljö som den industriella revolutionen. Nya digitala plattformar där utförare av tjänster förväntas vara ständigt uppkopplade, redo att jobba, möjliga att övervaka och villiga att utföra jobbet under ökande prispress påminner om de arbetsmiljöproblem som fanns när förra seklet var ungt. Borde inte det skapa underlag för en arbetarrörelse? Förvisso, men i det nya arbetslandskapet blir det fullkomligt hopplöst att organisera en rörelse. Olika arbetstider, deltidsanställningar, hemmaarbete, ökande antal egenföretagare och en lättrörlig arbetskraft gör det till en mardröm att bara ordna ett första maj-tåg på en helgdag.

I en av den svenska arbetarrörelsens klassiska sånger – ”Vi bygger landet” – kläms det i särskilt under raderna om ”vi är de tusenden som bygger landet” och ”i svält och armod bygger vi den nya tiden”. Det är fint att sångerna finns. I framtiden lär den röda arbetarrörelsen ha svårt att bygga vare sig landet eller den nya tiden.

Edvard Hollertz/SNB