07 jul 2017 06:00

07 jul 2017 06:00

Upphandlingar löser alla problem?

LEDARE

Offentlig upphandling ska vara rättssäker, effektiv och ta till vara konkurrensen på marknaden. Det är huvudsyftet med regeringens nationella upphandlingsstrategi, som klubbades igenom för ungefär ett år sedan. Nu har Upphandlingsmyndigheten undersökt hur nära målet myndigheterna är.

Många myndigheter brister i medvetenhet när de beslutar om inköp. Risken är stor att den bästa och billigaste leverantören inte vinner upphandlingen, vilket skadar både myndighetens verksamhet och dess plånbok. Samtidigt deltar ofta alltför få leverantörer i upphandlingen, eftersom anbuden är för komplicerade och har för många krav.

Den nationella upphandlingsstrategin ska alltså råda bot på det problemet. I spetsen finns också sju inriktningsmål som myndigheterna ska ta hänsyn till. Upphandlingar ska till exempel vara miljömässigt ansvarsfulla, bidra till ett socialt hållbart samhälle och främja innovation. Av alla mål tycker myndigheterna själva att de är bäst på att tänka på miljön, medan det svåraste är social hållbarhet. Detta enligt Upphandlingsmyndighetens självskattningsundersökning.

Att regeringen vill att myndigheter ska göra mer medvetna val av leverantörer är positivt, eftersom ogenomtänkta val är ett problem i dag. Strategins tre huvudmål är också rimliga för att förbättra situationen. Inriktningsmålens funktion bör dock ifrågasättas. Är det verkligen möjligt för alla myndigheter att i alla inköp främja innovation och bidra till ett socialt hållbart samhälle? Av Upphandlingsmyndighetens undersökning att döma är svaret nej. Och resultatet kanske hade varit än värre om en oberoende part hade tillfrågats.

De många målen i upphandlingsstrategin riskerar att dra uppmärksamhet från det som borde vara det viktigaste i upphandlingar – att produkten eller tjänsten fungerar som den ska för verksamheten, och helst till en så liten kostnad som möjligt.

Upphandlingsprocesserna är redan långa och komplicerade. Upphandlingsstrategin lägger ytterligare sten på bördan. Den motverkar i sig själv sitt eget syfte att upphandlingar ska ta tillvara konkurrensen på marknaden, eftersom många leverantörer väljer att inte delta. Strategin borde istället göra det lättare för både inköparen och leverantörerna. Att sälja varor eller tjänster till det offentliga måste bli mer attraktivt för att upphandlingarna ska bli så kostnadseffektiva som möjligt.

Det går inte att lösa alla samhällets problem genom små gester från Sveriges stora offentliga sektor. Att ens försöka ökar bara den administrativa bördan för inköpare, samtidigt som skattepengar rinner iväg utan att göra någon nytta. Varje myndighet måste först och främst ha en fungerande och effektiv verksamhet utifrån sina egna mål. Då blir upphandlingar också per automatik rättssäkra, effektiva och tar till vara konkurrensen på marknaden.

Agnes Karnatz/SNB

Många myndigheter brister i medvetenhet när de beslutar om inköp. Risken är stor att den bästa och billigaste leverantören inte vinner upphandlingen, vilket skadar både myndighetens verksamhet och dess plånbok. Samtidigt deltar ofta alltför få leverantörer i upphandlingen, eftersom anbuden är för komplicerade och har för många krav.

Den nationella upphandlingsstrategin ska alltså råda bot på det problemet. I spetsen finns också sju inriktningsmål som myndigheterna ska ta hänsyn till. Upphandlingar ska till exempel vara miljömässigt ansvarsfulla, bidra till ett socialt hållbart samhälle och främja innovation. Av alla mål tycker myndigheterna själva att de är bäst på att tänka på miljön, medan det svåraste är social hållbarhet. Detta enligt Upphandlingsmyndighetens självskattningsundersökning.

Att regeringen vill att myndigheter ska göra mer medvetna val av leverantörer är positivt, eftersom ogenomtänkta val är ett problem i dag. Strategins tre huvudmål är också rimliga för att förbättra situationen. Inriktningsmålens funktion bör dock ifrågasättas. Är det verkligen möjligt för alla myndigheter att i alla inköp främja innovation och bidra till ett socialt hållbart samhälle? Av Upphandlingsmyndighetens undersökning att döma är svaret nej. Och resultatet kanske hade varit än värre om en oberoende part hade tillfrågats.

De många målen i upphandlingsstrategin riskerar att dra uppmärksamhet från det som borde vara det viktigaste i upphandlingar – att produkten eller tjänsten fungerar som den ska för verksamheten, och helst till en så liten kostnad som möjligt.

Upphandlingsprocesserna är redan långa och komplicerade. Upphandlingsstrategin lägger ytterligare sten på bördan. Den motverkar i sig själv sitt eget syfte att upphandlingar ska ta tillvara konkurrensen på marknaden, eftersom många leverantörer väljer att inte delta. Strategin borde istället göra det lättare för både inköparen och leverantörerna. Att sälja varor eller tjänster till det offentliga måste bli mer attraktivt för att upphandlingarna ska bli så kostnadseffektiva som möjligt.

Det går inte att lösa alla samhällets problem genom små gester från Sveriges stora offentliga sektor. Att ens försöka ökar bara den administrativa bördan för inköpare, samtidigt som skattepengar rinner iväg utan att göra någon nytta. Varje myndighet måste först och främst ha en fungerande och effektiv verksamhet utifrån sina egna mål. Då blir upphandlingar också per automatik rättssäkra, effektiva och tar till vara konkurrensen på marknaden.

Agnes Karnatz/SNB