24 aug 2017 06:00

24 aug 2017 06:00

M krackelerar och levererar

Det mullrar i de moderata leden. De nya avgångskraven växer i styrka och reser viktiga frågor. Hittills har de inte uppnått kritisk massa och upprorsmakarna kan inte räkna med framgång än. Men detsamma gäller partiledaren Anna Kinberg Batra.

Striden som nu utspelar sig är inte främst av ideologisk art. Den är resultatorienterad. Det har helt enkelt gått för dåligt för Moderaterna under Kinberg Batras ledarskap. Moderaterna har alltid varit som bäst, och dessutom starkast, i kommunerna. Sällan några stora skulder, men desto oftare lägre skatter.

Åtskilliga av Moderaternas starkaste kommuner finns i Stockholmsområdet. Där har M tenderat att bottna runt 30 procent. När nu mätningar visar att partiet på lokal nivå är nere under 20 procent är det många som oroar sig för sin framtid. Och ansvaret utkrävs från toppen. Det är allvarligt för Kinberg Batra att det är Stockholms län som leder upproret och att Moderata Ungdomsförbundet anslutit sig till det. En gång i tiden stod MUF för ideologisk renhållning, nu verkar makt och positioner locka mer.

Det är tydligt att Anna Kinberg Batra nu lider av sviterna från att inte ha valts ordentligt av den moderata organisationen. Hon utsågs till efterträdare av den tidigare ledaren och fick då ett svagt mandat att genomföra den förändring som behövde göras.

Stödet som en partiledare behöver för en sådan utveckling fås genom en process som är förankrad i partiet. Det är fullt tänkbart att hon blivit partiledare ändå med en sådan ordning. Men nu blev hon det på andra grunder och när det svajar brister stödet.

Ännu har inte någon utmanare trätt fram, även om det viskas i leden. Frågan som moderaterna bör ställa sig är om något alls kan rättas till genom att kuppa in en ny partiordförande som också kommer att sakna det stöd som fås i en partivid process.

Det många missnöjda moderata väljare har saknat är en politik som svarar mot de behov och utmaningar som vi står inför nu och som även bottnar i moderat idétradition. Och det levererade faktiskt Kinberg Batra på onsdagen. Tillsammans med partiets försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark presenterade hon den politik som har utvecklats och som ledningen kommer att be arbetsstämman om stöd för i höst.

Sedan tidigare är känt att Moderaterna nu öppet stöder ett svenskt Natomedlemskap. Nu meddelade Wallmark och Kinberg Batra även att partiet vill att försvarsutgifterna ska uppgå till två procent av BNP genom att successivt öka den under tioårsperiod. Det är ett efterlängtat besked, det behövs för att trygga försvarsförmågan och visar att M har börjat hitta hem igen. M har alltid varit ett försvarsvänligt parti, bortsett irrfärder under två sentida försvarsministrar.

Det är föredömligt att inte bara tala om ökad försvarsförmåga och Natomedlemskap utan även om hur det ska finansieras. Det bör fler partier ta efter.

Under de kommande veckorna ska politiken för övriga områden presenteras. Kan samma framgångar nås även på andra områden torde de moderata upprorsmakarna få något att fundera på.

Daniel Persson/SNB

Striden som nu utspelar sig är inte främst av ideologisk art. Den är resultatorienterad. Det har helt enkelt gått för dåligt för Moderaterna under Kinberg Batras ledarskap. Moderaterna har alltid varit som bäst, och dessutom starkast, i kommunerna. Sällan några stora skulder, men desto oftare lägre skatter.

Åtskilliga av Moderaternas starkaste kommuner finns i Stockholmsområdet. Där har M tenderat att bottna runt 30 procent. När nu mätningar visar att partiet på lokal nivå är nere under 20 procent är det många som oroar sig för sin framtid. Och ansvaret utkrävs från toppen. Det är allvarligt för Kinberg Batra att det är Stockholms län som leder upproret och att Moderata Ungdomsförbundet anslutit sig till det. En gång i tiden stod MUF för ideologisk renhållning, nu verkar makt och positioner locka mer.

Det är tydligt att Anna Kinberg Batra nu lider av sviterna från att inte ha valts ordentligt av den moderata organisationen. Hon utsågs till efterträdare av den tidigare ledaren och fick då ett svagt mandat att genomföra den förändring som behövde göras.

Stödet som en partiledare behöver för en sådan utveckling fås genom en process som är förankrad i partiet. Det är fullt tänkbart att hon blivit partiledare ändå med en sådan ordning. Men nu blev hon det på andra grunder och när det svajar brister stödet.

Ännu har inte någon utmanare trätt fram, även om det viskas i leden. Frågan som moderaterna bör ställa sig är om något alls kan rättas till genom att kuppa in en ny partiordförande som också kommer att sakna det stöd som fås i en partivid process.

Det många missnöjda moderata väljare har saknat är en politik som svarar mot de behov och utmaningar som vi står inför nu och som även bottnar i moderat idétradition. Och det levererade faktiskt Kinberg Batra på onsdagen. Tillsammans med partiets försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark presenterade hon den politik som har utvecklats och som ledningen kommer att be arbetsstämman om stöd för i höst.

Sedan tidigare är känt att Moderaterna nu öppet stöder ett svenskt Natomedlemskap. Nu meddelade Wallmark och Kinberg Batra även att partiet vill att försvarsutgifterna ska uppgå till två procent av BNP genom att successivt öka den under tioårsperiod. Det är ett efterlängtat besked, det behövs för att trygga försvarsförmågan och visar att M har börjat hitta hem igen. M har alltid varit ett försvarsvänligt parti, bortsett irrfärder under två sentida försvarsministrar.

Det är föredömligt att inte bara tala om ökad försvarsförmåga och Natomedlemskap utan även om hur det ska finansieras. Det bör fler partier ta efter.

Under de kommande veckorna ska politiken för övriga områden presenteras. Kan samma framgångar nås även på andra områden torde de moderata upprorsmakarna få något att fundera på.

Daniel Persson/SNB