28 aug 2017 06:00

28 aug 2017 07:41

Prejudikat från SM i Skövde

Förra veckans stora händelse i idrottsvärlden handlade om att skidstjärnan Therese Johaug fick sin slutliga dopingdom. För tuff tycker en del, rimlig anser andra.

Nu blev det 18 månader vilket innebär att hon missar OS i Sydkorea 2018 och det var en helt förkrossad Johaug som mötte pressen.

Naturligtvis är det lätt att känna medlidande när man ser hennes rödgråtna ögon och bedyra sin oskuld.

Visst, vore det tragiskt om en helt oskyldig person stängs av, men det går inte komma ifrån att det fanns spår av anabola steroider i hennes kropp och läppsalvan var dopingmärkt.

Sedan säger regelverket att idrottaren är ansvarig för vad man stoppar i sig. Det kan inte gärna fungera på annat sätt.

Rent principiellt kan det konstateras att detta inte är första gången någon som fälls för dopning är oförstående till hur det gått till.

Nu kanske det är så att detta är rent slarv, men egentligen tycker jag det är obegripligt hur detta har kunnat ske.

Notabelt också att det finns en viss koppling till Skövde i ”Johaug-affären”.

Kanske lite långsökt, men bedömningen av Therese Johaug bygger på ett prejudikat från friidrotts-SM på Södermalms IP 1981. Det var då sprintern Linda Haglund testade positivt för dopning med anabola steroider.

Linda, som gick ur tiden 2015, nekade alltid till att dopningsintaget var medvetet utan hävdade att hon fått piller av sin tränare som sades vara vitaminer.

Hon frikändes senare av Svenska Friidrottsförbundet, men inte av det internationella och avstängningen var 18 månader. Samma längd som Therese Johaug.

Efter den domen har det aldrig gått att skylla på någon annan. Det är alltid den enskilde idrottaren som har ansvaret.

Linda Haglund lyckades aldrig komma tillbaka i sin karriär och valde att lägga av 1984.

Nu tror jag vi inte behöver oroa oss för Therese Johaugs skidframtid. Nu har hon ställt in siktet mot VM 2019. Då lär det bli åka av.

I fredags valde Anna Kinberg Batra att lämna uppdraget som partiledare för Moderaterna. Här kan man dra paralleller med idrotten. När laget inte levererar på förväntad nivå är det ofta tränaren som får skulden och får lämna. Det ser vi varje år i våra lagsporter. Rätt eller fel kan alltid diskuteras. Att AKB tappat förtroendet på hemmaplan, Stockholm, vägde säkert tungt när hon tog sitt beslut.

Nu gäller det för partiet att snabbt hitta en ny ledare som ser till att det blir ett vinnande lag igen. Det brådskar, om drygt ett år är det val.

Nu blev det 18 månader vilket innebär att hon missar OS i Sydkorea 2018 och det var en helt förkrossad Johaug som mötte pressen.

Naturligtvis är det lätt att känna medlidande när man ser hennes rödgråtna ögon och bedyra sin oskuld.

Visst, vore det tragiskt om en helt oskyldig person stängs av, men det går inte komma ifrån att det fanns spår av anabola steroider i hennes kropp och läppsalvan var dopingmärkt.

Sedan säger regelverket att idrottaren är ansvarig för vad man stoppar i sig. Det kan inte gärna fungera på annat sätt.

Rent principiellt kan det konstateras att detta inte är första gången någon som fälls för dopning är oförstående till hur det gått till.

Nu kanske det är så att detta är rent slarv, men egentligen tycker jag det är obegripligt hur detta har kunnat ske.

Notabelt också att det finns en viss koppling till Skövde i ”Johaug-affären”.

Kanske lite långsökt, men bedömningen av Therese Johaug bygger på ett prejudikat från friidrotts-SM på Södermalms IP 1981. Det var då sprintern Linda Haglund testade positivt för dopning med anabola steroider.

Linda, som gick ur tiden 2015, nekade alltid till att dopningsintaget var medvetet utan hävdade att hon fått piller av sin tränare som sades vara vitaminer.

Hon frikändes senare av Svenska Friidrottsförbundet, men inte av det internationella och avstängningen var 18 månader. Samma längd som Therese Johaug.

Efter den domen har det aldrig gått att skylla på någon annan. Det är alltid den enskilde idrottaren som har ansvaret.

Linda Haglund lyckades aldrig komma tillbaka i sin karriär och valde att lägga av 1984.

Nu tror jag vi inte behöver oroa oss för Therese Johaugs skidframtid. Nu har hon ställt in siktet mot VM 2019. Då lär det bli åka av.

I fredags valde Anna Kinberg Batra att lämna uppdraget som partiledare för Moderaterna. Här kan man dra paralleller med idrotten. När laget inte levererar på förväntad nivå är det ofta tränaren som får skulden och får lämna. Det ser vi varje år i våra lagsporter. Rätt eller fel kan alltid diskuteras. Att AKB tappat förtroendet på hemmaplan, Stockholm, vägde säkert tungt när hon tog sitt beslut.

Nu gäller det för partiet att snabbt hitta en ny ledare som ser till att det blir ett vinnande lag igen. Det brådskar, om drygt ett år är det val.