30 aug 2017 06:00

30 aug 2017 06:00

Helig mark inte laglös

Kyrkans inofficiella status har blivit föremål för diskussion. Anledningen är att gränspolisen i Skåne genomfört en utlänningskontroll på ett familjeläger anordnat av Svenska Kyrkan Malmö. Fem av sex familjer fördes bort för att avvisas, då de sedan tidigare varit efterlysta av polisen. Respektlöst mot kyrkan som fredad zon, hävdar Svenska Kyrkan. Det är dock en grov överdrift av kyrkans status.

Kyrkofriden har spelat en betydelsefull roll i både historien och litteraturen. Den infördes tillsammans med bland annat kvinnofrid av Birger jarl på 1200-talet som skydd mot både statligt och allmänt våld. I romanen Ringaren i Notre-Dame (1831) av Victor Hugo illustreras kyrkofriden av karaktären Esmeralda då hon tar tillfälligt skydd i katedralen i Paris efter att ha dömts till döden för mordförsök.

Men Notre-Dame kunde inte skydda Esmeralda från galgen för alltid, och den svenska kyrkofriden har sedan länge avskaffats i juridisk mening. Trots det har kyrkorummet ändå haft en status som fredad zon i Sverige, vilket till exempel innebär en viss försiktighet om polisiära insatser behöver göras där.

I stället har kyrkan utvidgat sin roll till sociala och välgörande insatser utanför kyrkorummet, såsom familjelägret i Skåne. Insatserna fyller en viktig funktion för många människor, precis som Svenska Kyrkan nu understryker. Men ambitionerna sträcker sig alltför ofta utanför det religiösa och sociala och in i den politiska sfären. Där hör Svenska Kyrkan inte hemma, och att baka in politiska ställningstaganden i sin verksamhet är att missbruka förtroendet från dess besökare.

Familjelägret i Skåne tog inte plats i kyrkorummet och det handlade därför inte om en fredad zon. Det är skillnad på kyrkan som plats och Svenska Kyrkan som organisation. Om det faktiskt vore så att präster och kyrkans aktiviteter kunde göra människor immuna mot rättsliga ingripanden skulle det kunna utnyttjas av grova brottslingar, samtidigt som en organisation med politiska särintressen sätts över Sveriges lag. En sådan ordning vore både orimlig och skrämmande.

Kyrkan och dess präster kan hjälpa människor som lever under utvisningshot att hantera situationen och kanske må lite bättre under väntan på besked. Men när beslut om utvisning väl är fattat kan och ska inte kyrkan kunna erbjuda skydd mot det. Att personer som vistas illegalt i landet befinner sig i ett religiöst sammanhang då polisen ingriper ska inte utgöra ett hinder.

Den trygga plats som kyrkan erbjuder ska inte sättas emot lagen, som också den innebär trygghet och rättssäkerhet för alla. Kyrkorummets fredade zon ska respekteras, men inte innebära immunitet för någon. I stället bör Svenska Kyrkan lämna begrepp som ”kyrkofrid” åt historieböckerna och koncentrera sig på vad den bör och inte bör göra för att hjälpa människor i dag.

Agnes Karnatz/SNB

Kyrkofriden har spelat en betydelsefull roll i både historien och litteraturen. Den infördes tillsammans med bland annat kvinnofrid av Birger jarl på 1200-talet som skydd mot både statligt och allmänt våld. I romanen Ringaren i Notre-Dame (1831) av Victor Hugo illustreras kyrkofriden av karaktären Esmeralda då hon tar tillfälligt skydd i katedralen i Paris efter att ha dömts till döden för mordförsök.

Men Notre-Dame kunde inte skydda Esmeralda från galgen för alltid, och den svenska kyrkofriden har sedan länge avskaffats i juridisk mening. Trots det har kyrkorummet ändå haft en status som fredad zon i Sverige, vilket till exempel innebär en viss försiktighet om polisiära insatser behöver göras där.

I stället har kyrkan utvidgat sin roll till sociala och välgörande insatser utanför kyrkorummet, såsom familjelägret i Skåne. Insatserna fyller en viktig funktion för många människor, precis som Svenska Kyrkan nu understryker. Men ambitionerna sträcker sig alltför ofta utanför det religiösa och sociala och in i den politiska sfären. Där hör Svenska Kyrkan inte hemma, och att baka in politiska ställningstaganden i sin verksamhet är att missbruka förtroendet från dess besökare.

Familjelägret i Skåne tog inte plats i kyrkorummet och det handlade därför inte om en fredad zon. Det är skillnad på kyrkan som plats och Svenska Kyrkan som organisation. Om det faktiskt vore så att präster och kyrkans aktiviteter kunde göra människor immuna mot rättsliga ingripanden skulle det kunna utnyttjas av grova brottslingar, samtidigt som en organisation med politiska särintressen sätts över Sveriges lag. En sådan ordning vore både orimlig och skrämmande.

Kyrkan och dess präster kan hjälpa människor som lever under utvisningshot att hantera situationen och kanske må lite bättre under väntan på besked. Men när beslut om utvisning väl är fattat kan och ska inte kyrkan kunna erbjuda skydd mot det. Att personer som vistas illegalt i landet befinner sig i ett religiöst sammanhang då polisen ingriper ska inte utgöra ett hinder.

Den trygga plats som kyrkan erbjuder ska inte sättas emot lagen, som också den innebär trygghet och rättssäkerhet för alla. Kyrkorummets fredade zon ska respekteras, men inte innebära immunitet för någon. I stället bör Svenska Kyrkan lämna begrepp som ”kyrkofrid” åt historieböckerna och koncentrera sig på vad den bör och inte bör göra för att hjälpa människor i dag.

Agnes Karnatz/SNB