22 dec 2017 06:00

22 dec 2017 06:00

Ingen för alla

LEDARE

Enligt försvarsberedningens delrapport om civilförsvaret kan ett väpnat angrepp mot Sverige inte längre uteslutas.

Varje svensk uppmanas att själv kunna trygga sin egen försörjning i en veckas tid utan stöd från myndigheterna. Med andra ord kan vi inte förlita oss på hjälp från staten i händelse av krig.

Sverige rustade under lång tid ner försvaret som ansågs både omotiverat och dyrt. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) kallade det för ett särintresse, vilket med rätta väckte ont blod hos många.

Civilförsvaret har blivit än mer lidande, men är en minst lika viktig del av totalförsvaret som det militära. Strategiska reserver i form av exempelvis livsmedel och läkemedel är helt avgörande för vår motståndskraft, men har under lång tid avvecklats. Skyddsrum, gasmasker och konserver har skrotats eller sålts ut. Sjukvården är inte redo att ta emot de tiotusentals skadade som skulle behöva vård i ett skarpt läge, Polisen saknar resurser att bevaka skyddsobjekt och annan samhällsviktig verksamhet.

Samtidigt är vårt samhälle mer sårbart än någonsin. Inte minst har det visat sig vid de upprepade cyberattacker som riktats mot flygledning och flera av landets ledande medier. Knappast någon samhällsfunktion fungerar numera utan elförsörjning eller tillgång till internet. Vad händer med vår betalningsförmåga om det inte finns alternativ till elektroniska betalningsmedel?

Redan för ett år sedan berättade chefen för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten att försök att tränga sig in i IT-system pågår varje dag. Framtida attacker förbereds genom att ta sig in i systemen och skaffa sig kunskap om dem. Försvarets radioanstalt bekräftade i sin tur att de varje månad ser 10 000 intrångsförsök mot svenska mål från andra stater. Utländska IT-spioner har förberett för att slå ut infrastruktur som elnät och kommunikationssystem. Det skulle få dramatiska konsekvenser för var och ens vardag. I en sådan situation måste alla kunna överleva på egen hand.

Vi har förmånen att leva i ett land där fred har rått i över 200 år. Men det innebär också en nackdel i den meningen att svenskar därmed saknar minnen av krig, och har svårt att ta en sådan möjlig utveckling på allvar. Vår totalförsvarsförmåga bygger på befolkningens försvarsvilja, vårt engagemang i fredstid och vår motståndskraft i krig. Hur många svenskar skulle i dag klara sig en vecka utan el, vattenförsörjning, drivmedel eller matleveranser?

Hemförsäkringar måste tecknas innan huset brinner. Likaså måste civilförsvaret byggas upp i god tid. När staten varken kan garantera inre eller yttre säkerhet måste vi nu alltså lita till oss själva. Var man, kvinna och familj för sig själv. Det är resultatet av en kortsiktig politik som fokuserat på tillfälliga politiska poäng snarare än landets bästa. Tills vi åter har ett totalförsvar att tala om och gått med i Nato gör vi bäst i att börja bunkra.

Cecilia Blomberg/SNB

Varje svensk uppmanas att själv kunna trygga sin egen försörjning i en veckas tid utan stöd från myndigheterna. Med andra ord kan vi inte förlita oss på hjälp från staten i händelse av krig.

Sverige rustade under lång tid ner försvaret som ansågs både omotiverat och dyrt. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) kallade det för ett särintresse, vilket med rätta väckte ont blod hos många.

Civilförsvaret har blivit än mer lidande, men är en minst lika viktig del av totalförsvaret som det militära. Strategiska reserver i form av exempelvis livsmedel och läkemedel är helt avgörande för vår motståndskraft, men har under lång tid avvecklats. Skyddsrum, gasmasker och konserver har skrotats eller sålts ut. Sjukvården är inte redo att ta emot de tiotusentals skadade som skulle behöva vård i ett skarpt läge, Polisen saknar resurser att bevaka skyddsobjekt och annan samhällsviktig verksamhet.

Samtidigt är vårt samhälle mer sårbart än någonsin. Inte minst har det visat sig vid de upprepade cyberattacker som riktats mot flygledning och flera av landets ledande medier. Knappast någon samhällsfunktion fungerar numera utan elförsörjning eller tillgång till internet. Vad händer med vår betalningsförmåga om det inte finns alternativ till elektroniska betalningsmedel?

Redan för ett år sedan berättade chefen för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten att försök att tränga sig in i IT-system pågår varje dag. Framtida attacker förbereds genom att ta sig in i systemen och skaffa sig kunskap om dem. Försvarets radioanstalt bekräftade i sin tur att de varje månad ser 10 000 intrångsförsök mot svenska mål från andra stater. Utländska IT-spioner har förberett för att slå ut infrastruktur som elnät och kommunikationssystem. Det skulle få dramatiska konsekvenser för var och ens vardag. I en sådan situation måste alla kunna överleva på egen hand.

Vi har förmånen att leva i ett land där fred har rått i över 200 år. Men det innebär också en nackdel i den meningen att svenskar därmed saknar minnen av krig, och har svårt att ta en sådan möjlig utveckling på allvar. Vår totalförsvarsförmåga bygger på befolkningens försvarsvilja, vårt engagemang i fredstid och vår motståndskraft i krig. Hur många svenskar skulle i dag klara sig en vecka utan el, vattenförsörjning, drivmedel eller matleveranser?

Hemförsäkringar måste tecknas innan huset brinner. Likaså måste civilförsvaret byggas upp i god tid. När staten varken kan garantera inre eller yttre säkerhet måste vi nu alltså lita till oss själva. Var man, kvinna och familj för sig själv. Det är resultatet av en kortsiktig politik som fokuserat på tillfälliga politiska poäng snarare än landets bästa. Tills vi åter har ett totalförsvar att tala om och gått med i Nato gör vi bäst i att börja bunkra.

Cecilia Blomberg/SNB