11 jan 2018 06:00

11 jan 2018 06:00

Kommuner som säljer vår säkerhet

Brofjorden i Lysekils kommun inhyser i dag Sveriges näst största hamn. Kommunen har dock öppnat för att det Hongkongbaserade företaget Sunbase International Holdings ska få göra om den till nordens största.

Under januari ska en förstudie vara klar, men redan nu har lysekilsborna börjat protestera. Att en ny hamn skulle förstöra boendemiljön och Bohusläns känsliga natur är dock de minsta problemen.

Att kommunpolitiker lockas av erbjudanden om investeringar i infrastruktur och välfärdssektor är inte oväntat, men riskerna med att lägga sådana planer i händerna på Sunbase är stora. I december beskrev Fokus (21/12) företagsägaren Gunter Gao Jingdes starka kopplingar till Kinas kommunistregim. Det är alltså sannolikt att en hamn som kontrolleras av Sunbase indirekt kontrolleras av kinesiska staten. Ett sådant scenario är inte bara ett hot mot närmiljön, utan mot svensk och internationell säkerhet.

Lysekil är heller inte först med att få erbjudanden från kinesiska företag. 2016 såldes en majoritetspost i Greklands största hamn till kinesiska Cosco, vilket skapade upprördhet även där. Många menar att dessa köp långt utanför Kinas geografiska territorium är en strategi för att öka diktaturens makt i andra världsdelar. Och just hamnar ger tillträde till såväl marknad som säkerhetspolitiskt känsliga kustområden.

Planerna i Lysekil påminner dessutom om liknande företeelser i flera andra svenska städer. I Karlshamn har nu bygget av den ryska gasledningen Nordstream II påbörjats, tack vare att regeringen valde att låta det kommunala självstyret gå före rikets säkerhet. Samtidigt har Gävle hamn sålts under tveksamma omständigheter till turkiska Yilport, som har flera kopplingar till Ryssland.

Att kommuner är öppna för att samarbeta med utländska företag är inte fel i sig. I de här fallen handlar det dock inte om vilka länder som helst. Kina är en fullfjädrad kommunistdiktatur och Ryssland blir allt mer auktoritärt, även om det på pappret är en demokrati. Företag från de båda länderna är sällan utan inflytande från respektive regim, vilket borde få kommunpolitiker att tveka inför att påbörja planer på ett hamnbygge. Kommunerna är dock inte tillåtna utrikespolitiska opinionsyttringar, vilket det skulle kunna tolkas som att vägra att låta kinesiska och ryska företag ta över svensk infrastruktur. Ansvaret för detta vilar således på regeringen.

Med ett Europa som tycks ha glömt bort sitt ansvar är det extra viktigt för Sverige att inte ta onödiga säkerhetsrisker. Kommuner må känna sig överkörda av regeringen ibland, men det är ingen anledning att inte värna rikets säkerhet. Hamnen i Lysekil måste därför stoppas så snart som möjligt, för att inte bli ytterligare ett snedsteg likt Karlshamn och Gävle.

Agnes Karnatz/SNB

Under januari ska en förstudie vara klar, men redan nu har lysekilsborna börjat protestera. Att en ny hamn skulle förstöra boendemiljön och Bohusläns känsliga natur är dock de minsta problemen.

Att kommunpolitiker lockas av erbjudanden om investeringar i infrastruktur och välfärdssektor är inte oväntat, men riskerna med att lägga sådana planer i händerna på Sunbase är stora. I december beskrev Fokus (21/12) företagsägaren Gunter Gao Jingdes starka kopplingar till Kinas kommunistregim. Det är alltså sannolikt att en hamn som kontrolleras av Sunbase indirekt kontrolleras av kinesiska staten. Ett sådant scenario är inte bara ett hot mot närmiljön, utan mot svensk och internationell säkerhet.

Lysekil är heller inte först med att få erbjudanden från kinesiska företag. 2016 såldes en majoritetspost i Greklands största hamn till kinesiska Cosco, vilket skapade upprördhet även där. Många menar att dessa köp långt utanför Kinas geografiska territorium är en strategi för att öka diktaturens makt i andra världsdelar. Och just hamnar ger tillträde till såväl marknad som säkerhetspolitiskt känsliga kustområden.

Planerna i Lysekil påminner dessutom om liknande företeelser i flera andra svenska städer. I Karlshamn har nu bygget av den ryska gasledningen Nordstream II påbörjats, tack vare att regeringen valde att låta det kommunala självstyret gå före rikets säkerhet. Samtidigt har Gävle hamn sålts under tveksamma omständigheter till turkiska Yilport, som har flera kopplingar till Ryssland.

Att kommuner är öppna för att samarbeta med utländska företag är inte fel i sig. I de här fallen handlar det dock inte om vilka länder som helst. Kina är en fullfjädrad kommunistdiktatur och Ryssland blir allt mer auktoritärt, även om det på pappret är en demokrati. Företag från de båda länderna är sällan utan inflytande från respektive regim, vilket borde få kommunpolitiker att tveka inför att påbörja planer på ett hamnbygge. Kommunerna är dock inte tillåtna utrikespolitiska opinionsyttringar, vilket det skulle kunna tolkas som att vägra att låta kinesiska och ryska företag ta över svensk infrastruktur. Ansvaret för detta vilar således på regeringen.

Med ett Europa som tycks ha glömt bort sitt ansvar är det extra viktigt för Sverige att inte ta onödiga säkerhetsrisker. Kommuner må känna sig överkörda av regeringen ibland, men det är ingen anledning att inte värna rikets säkerhet. Hamnen i Lysekil måste därför stoppas så snart som möjligt, för att inte bli ytterligare ett snedsteg likt Karlshamn och Gävle.

Agnes Karnatz/SNB