12 feb 2018 06:00

12 feb 2018 06:00

Nu är Kalla den största av alla

Olympiska spel är alltid något extra. När tävlingarna kommit igång känns det som dopingdebatten och närheten till den skrämmande grannen Nordkorea kommer i skymundan, även om problematiken ligger där i bakgrunden och dallrar.

För idrottens skull är det naturligtvis bara att hoppas på att det blir rent spel på alla sätt, historisk finns det dock inte så mycket som talar för det.

Att Charlotte Kallas tog spelens allra första guldmedalj gav Sverige den perfekta starten. Framgångar i skidspår på mästerskap engagerar alltid nationens medborgare. Längdskidåkning är något som attraherar den svenska folksjälen. Våra stora legendarer som exempelvis Sixten Jernberg, Gunde Svan och Thomas Wassberg har alltid väckt beundran och framgångarna i längdspåren har hållit dem aktuella långt efter den aktiva karriären tagit slut. Gunde skall ju till och med vara med i nästa upplaga av Let's dance...

Skidkungar har vi många, men nu får de abdikera för drottningen Charlotte Kalla som i lördags passerade Gunde Svan i antalet mästerskapsmedaljerna, 18 stycken på VM och OS, grymt! Nu är Charlotte störst.

Okej, det finns många minnesvärda ögonblick i den svenska idrottshistorien, men Kalla står för några riktigt stora bragder. För mig är hennes makalösa upphämtning i stafetten i Sotji 2014 den största. På avslutningssträckan körde Charlotte i kapp Finland och Tyskland efter att först åkt ifrån den bäste genom tiderna Marit Björgen, men lördagens insats kommer inte långt efter. Vilken pondus och vilken styrka. Kalla var med i täten hela tiden och sedan höjde hon tempot och stack ifrån. Inte ens Björgen hade skuggan av en chans. Den stora favoriten pallade för ett enormt guldtryck. Bara det är mycket beundransvärt och något som många inte klarar av. Jag kan lätt förstå hennes känsla av både lycka och lättnad efteråt.

Intressant också att det finns en arvtagare. Några sekunder bakom Kalla fick vi se ett nytt svenskt genombrott, fyran Ebba Andersson. Hon hade varit värd den medalj, men den kommer.

När längdskidåkningen startade gick det som vi nog egentligen kände på oss. Charlotte Kalla levererade på hög nivå och herrarna var en bit efter. Sedan hoppades vi naturligtvis på Marcus Hellner som alltid har förmågan att prestera på mästerskap, visst han var bäst av svenskarna, men en tolfte plats är inget han kommer att minnas länge. Jag tycker dock inte att vi skall räkna bort Marcus inför fortsättningen.

Hur som helst är Kallas guldmedalj något man kan ta med sig in i spelens fortsättning. En medalj tidigt sänker alltid trycket på den blågula truppen.

Det finns alla förutsättningar för att det blir ett riktigt roligt svenskt OS, ungefär som för fyra år sedan i Sotji.

Vi är duktiga i vintersport, fattas bara med tanke på historien, vårt geografiska läge och intresset, inte minst för skidåkning. Det är bara att åka upp och titta hur det ser ut i Billingeterrängen nu när det finns snö så här lagom till sportlovet.

Jan Larsson

För idrottens skull är det naturligtvis bara att hoppas på att det blir rent spel på alla sätt, historisk finns det dock inte så mycket som talar för det.

Att Charlotte Kallas tog spelens allra första guldmedalj gav Sverige den perfekta starten. Framgångar i skidspår på mästerskap engagerar alltid nationens medborgare. Längdskidåkning är något som attraherar den svenska folksjälen. Våra stora legendarer som exempelvis Sixten Jernberg, Gunde Svan och Thomas Wassberg har alltid väckt beundran och framgångarna i längdspåren har hållit dem aktuella långt efter den aktiva karriären tagit slut. Gunde skall ju till och med vara med i nästa upplaga av Let's dance...

Skidkungar har vi många, men nu får de abdikera för drottningen Charlotte Kalla som i lördags passerade Gunde Svan i antalet mästerskapsmedaljerna, 18 stycken på VM och OS, grymt! Nu är Charlotte störst.

Okej, det finns många minnesvärda ögonblick i den svenska idrottshistorien, men Kalla står för några riktigt stora bragder. För mig är hennes makalösa upphämtning i stafetten i Sotji 2014 den största. På avslutningssträckan körde Charlotte i kapp Finland och Tyskland efter att först åkt ifrån den bäste genom tiderna Marit Björgen, men lördagens insats kommer inte långt efter. Vilken pondus och vilken styrka. Kalla var med i täten hela tiden och sedan höjde hon tempot och stack ifrån. Inte ens Björgen hade skuggan av en chans. Den stora favoriten pallade för ett enormt guldtryck. Bara det är mycket beundransvärt och något som många inte klarar av. Jag kan lätt förstå hennes känsla av både lycka och lättnad efteråt.

Intressant också att det finns en arvtagare. Några sekunder bakom Kalla fick vi se ett nytt svenskt genombrott, fyran Ebba Andersson. Hon hade varit värd den medalj, men den kommer.

När längdskidåkningen startade gick det som vi nog egentligen kände på oss. Charlotte Kalla levererade på hög nivå och herrarna var en bit efter. Sedan hoppades vi naturligtvis på Marcus Hellner som alltid har förmågan att prestera på mästerskap, visst han var bäst av svenskarna, men en tolfte plats är inget han kommer att minnas länge. Jag tycker dock inte att vi skall räkna bort Marcus inför fortsättningen.

Hur som helst är Kallas guldmedalj något man kan ta med sig in i spelens fortsättning. En medalj tidigt sänker alltid trycket på den blågula truppen.

Det finns alla förutsättningar för att det blir ett riktigt roligt svenskt OS, ungefär som för fyra år sedan i Sotji.

Vi är duktiga i vintersport, fattas bara med tanke på historien, vårt geografiska läge och intresset, inte minst för skidåkning. Det är bara att åka upp och titta hur det ser ut i Billingeterrängen nu när det finns snö så här lagom till sportlovet.

Jan Larsson