13 mar 2018 08:14

13 mar 2018 08:14

På flykt till Finland

Det blir sakta men säkert klart att Nordea lämnar Sverige för Finland och Helsingfors.

Både Alecta och Swedbank Robur, tredje respektive fjärde största ägarna av banken, har nu meddelat att de stödjer styrelsens förslag att flytta huvudkontoret. Att de två största ägarna, Sampo och Nordea-fonden, skulle rösta emot är inte sannolikt, eftersom båda har starka band till styrelsen.

Ägarnas främsta argument är att Nordea gynnas av att verka inom den europeiska bankunionen, som Finland är med i. Men om sådana tankar funnits tidigare blev de satta i process först när regeringen i mars 2017, efter att ha tvingats backa från förslaget om höjd bankskatt, flaggade för en höjning av resolutionsavgiften i stället. Nordeas hot om flytt fick viss effekt då regeringen gjorde den höjda resolutionsavgiften tillfällig, men det räckte inte för att få styrelsen att ändra sig.

Det var dock inte självklart att flytten skulle godkännas av ägarna. Att Swedbank Robur går emot regeringen i frågan, och röstar för en flytt, är anmärkningsvärt. Swedbank ägs till stor del av den socialdemokratiska rörelsen i form av fackförbund. I samband med Nordeas flyttprocess aviserade dessutom Socialdemokraterna att partiet flyttar sina placeringar till Swedbank. Men trots flera kopplingar till ett av regeringspartierna väljer alltså Swedbank Robur att rösta för en flytt. Att Finland har ett mer gynnsamt företagsklimat är svårt att bortse från.

Att själva huvudkontoret flyttas från Stockholm är ovanligt. Vi har vant oss vid att lågkvalificerade tjänster förläggs i länder med billigare arbetskraft, medan högkvalificerade kontorstjänster blir kvar i Sverige. Den fördelen, i form av relativt välutbildade medborgare, trumfar dock inte ständiga skattehöjningar.

Regeringen har sig själv att skylla för Nordeas flytt. Att mjuka upp förslaget om höjd resolutionsavgift efter kritik tar inte bort faktumet att det lades fram alls, utan hänsyn till bankernas villkor. Och när ett förslag dras tillbaka läggs ett annat till för att kompensera, i det här fallet en höjd bankskatt på sikt.

Med höga skatter vill regeringen finansiera bidragen som ständigt har höjts, inte minst i valbudgeten. Detta fungerar dock bara om företagen faktiskt överlever och kan betala skatterna. Det är tydligt på vilken sida om balansgången man vill hålla sig för att säkra både jobb och pengar i statskassan, men finansminister Magdalena Anderssons (S) politik tippar mer och mer över gränsen för vad företagen klarar av.

En regering som uppenbarligen ser bankerna som kornbodar, i stället för företag med egna behov, bör inte vara förvånad över att en av dem inte längre vill vara med. Och för varje bank och företag som flyr Sveriges höga skatter blir bidragsfinansiärerna allt färre.

Agnes Karnatz/SNB

Både Alecta och Swedbank Robur, tredje respektive fjärde största ägarna av banken, har nu meddelat att de stödjer styrelsens förslag att flytta huvudkontoret. Att de två största ägarna, Sampo och Nordea-fonden, skulle rösta emot är inte sannolikt, eftersom båda har starka band till styrelsen.

Ägarnas främsta argument är att Nordea gynnas av att verka inom den europeiska bankunionen, som Finland är med i. Men om sådana tankar funnits tidigare blev de satta i process först när regeringen i mars 2017, efter att ha tvingats backa från förslaget om höjd bankskatt, flaggade för en höjning av resolutionsavgiften i stället. Nordeas hot om flytt fick viss effekt då regeringen gjorde den höjda resolutionsavgiften tillfällig, men det räckte inte för att få styrelsen att ändra sig.

Det var dock inte självklart att flytten skulle godkännas av ägarna. Att Swedbank Robur går emot regeringen i frågan, och röstar för en flytt, är anmärkningsvärt. Swedbank ägs till stor del av den socialdemokratiska rörelsen i form av fackförbund. I samband med Nordeas flyttprocess aviserade dessutom Socialdemokraterna att partiet flyttar sina placeringar till Swedbank. Men trots flera kopplingar till ett av regeringspartierna väljer alltså Swedbank Robur att rösta för en flytt. Att Finland har ett mer gynnsamt företagsklimat är svårt att bortse från.

Att själva huvudkontoret flyttas från Stockholm är ovanligt. Vi har vant oss vid att lågkvalificerade tjänster förläggs i länder med billigare arbetskraft, medan högkvalificerade kontorstjänster blir kvar i Sverige. Den fördelen, i form av relativt välutbildade medborgare, trumfar dock inte ständiga skattehöjningar.

Regeringen har sig själv att skylla för Nordeas flytt. Att mjuka upp förslaget om höjd resolutionsavgift efter kritik tar inte bort faktumet att det lades fram alls, utan hänsyn till bankernas villkor. Och när ett förslag dras tillbaka läggs ett annat till för att kompensera, i det här fallet en höjd bankskatt på sikt.

Med höga skatter vill regeringen finansiera bidragen som ständigt har höjts, inte minst i valbudgeten. Detta fungerar dock bara om företagen faktiskt överlever och kan betala skatterna. Det är tydligt på vilken sida om balansgången man vill hålla sig för att säkra både jobb och pengar i statskassan, men finansminister Magdalena Anderssons (S) politik tippar mer och mer över gränsen för vad företagen klarar av.

En regering som uppenbarligen ser bankerna som kornbodar, i stället för företag med egna behov, bör inte vara förvånad över att en av dem inte längre vill vara med. Och för varje bank och företag som flyr Sveriges höga skatter blir bidragsfinansiärerna allt färre.

Agnes Karnatz/SNB