14 mar 2018 06:00

14 mar 2018 06:00

Ska EU skatta oss lyckliga?

Det land som med bland annat låga skatter lockar till sig företag borde tänka om, menar EU-kommissionen.

Skattekommissionär Pierre Moscovici riktar kritik direkt mot Ungern, som har den lägsta bolagsskatten i EU, samt flera andra länder som han hävdar undergräver rättvisan i EU:s inre marknad.

Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S) stämmer in i kritiken. Aggressiv skattekonkurrens är inget som hör hemma i unionen, hävdar hon. Att finansministern i ett land med relativt hög skattesats, där bolagsskatten ligger på 22 procent jämfört med Ungerns nio procent, tittar snett på de som erbjuder ett bättre företagsklimat är inte oväntat. Men det är inte heller rättvist.

Att med låg bolagsskatt locka till sig multinationella företag är ett sätt att dra fördel av EU:s fria rörlighet. Alla länder är fria att göra det, så länge man följer alla andra regler. Att då behöva utstå kritik från EU-kommissionen, för att man tjänar på en av unionens fördelar, gör medlemskapet till en börda snarare än en tillgång.

För Sverige blir konsekvensen av andra länders låga skatter att vi går miste om det eventuella klirret i statskassan som stora företag kan ge. Men vi har också valt att ha en hög skatt för att finansiera det utbredda välfärdssystemet. I stället för att stirra sig blind på länder som valt en annan väg borde Magdalena Andersson därför se över de ogästvänliga svenska skatterna.

Friheten att bestämma över sina egna skatter kan dessvärre försvinna med den påtänkta EU-gemensamma bolagsskattebasen. Enligt förslaget, som funnits sedan 2016, ska samma skatteregler gälla i alla medlemsländer, med en gemensam skattebas som fördelas mellan de länder där företagen är verksamma. Tanken är att bolagen ska beskattas i de länder där kunderna finns.

Detta sker dock på bekostnad av ländernas självbestämmande, inte minst över de villkor som ska gälla för de företag som redan finns där. Sverige är förtjänstfullt nog emot både den gemensamma bolagsskattebasen och Tyskland och Frankrikes förslag om en lägstanivå för bolagsskatter inom EU. Med sin kritik mot lågskatteländerna visar dock vår finansminister att hon gärna bestämmer över andra länders skatter, men inte vill låta någon annan styra över de svenska.

De enskilda ländernas skattepolitik är bara ett av flera områden som EU, ofta med Frankrike och Tyskland i spetsen, på senare tid försökt lägga sig i. Därför är det tydliga motståndet från flera länder välkommet. EU bör ställa krav, men den ska framförallt erbjuda en öppenhet som gör livet enklare för medlemsländerna och deras medborgare.

Därför bör bolagsskatter vara varje lands enskilda angelägenhet. EU kan göra sitt för rättvisan genom att markera mot de som faktiskt bryter mot reglerna. Men nu handlar det om att vissa länder anser sig ha rätt att beskatta företag hur högt som helst utan att detta ska kunna få några konsekvenser. Då är kritik mot de länder som valt en annan väg allt annat än rättvist.

Agnes Karnatz/SNB

Skattekommissionär Pierre Moscovici riktar kritik direkt mot Ungern, som har den lägsta bolagsskatten i EU, samt flera andra länder som han hävdar undergräver rättvisan i EU:s inre marknad.

Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S) stämmer in i kritiken. Aggressiv skattekonkurrens är inget som hör hemma i unionen, hävdar hon. Att finansministern i ett land med relativt hög skattesats, där bolagsskatten ligger på 22 procent jämfört med Ungerns nio procent, tittar snett på de som erbjuder ett bättre företagsklimat är inte oväntat. Men det är inte heller rättvist.

Att med låg bolagsskatt locka till sig multinationella företag är ett sätt att dra fördel av EU:s fria rörlighet. Alla länder är fria att göra det, så länge man följer alla andra regler. Att då behöva utstå kritik från EU-kommissionen, för att man tjänar på en av unionens fördelar, gör medlemskapet till en börda snarare än en tillgång.

För Sverige blir konsekvensen av andra länders låga skatter att vi går miste om det eventuella klirret i statskassan som stora företag kan ge. Men vi har också valt att ha en hög skatt för att finansiera det utbredda välfärdssystemet. I stället för att stirra sig blind på länder som valt en annan väg borde Magdalena Andersson därför se över de ogästvänliga svenska skatterna.

Friheten att bestämma över sina egna skatter kan dessvärre försvinna med den påtänkta EU-gemensamma bolagsskattebasen. Enligt förslaget, som funnits sedan 2016, ska samma skatteregler gälla i alla medlemsländer, med en gemensam skattebas som fördelas mellan de länder där företagen är verksamma. Tanken är att bolagen ska beskattas i de länder där kunderna finns.

Detta sker dock på bekostnad av ländernas självbestämmande, inte minst över de villkor som ska gälla för de företag som redan finns där. Sverige är förtjänstfullt nog emot både den gemensamma bolagsskattebasen och Tyskland och Frankrikes förslag om en lägstanivå för bolagsskatter inom EU. Med sin kritik mot lågskatteländerna visar dock vår finansminister att hon gärna bestämmer över andra länders skatter, men inte vill låta någon annan styra över de svenska.

De enskilda ländernas skattepolitik är bara ett av flera områden som EU, ofta med Frankrike och Tyskland i spetsen, på senare tid försökt lägga sig i. Därför är det tydliga motståndet från flera länder välkommet. EU bör ställa krav, men den ska framförallt erbjuda en öppenhet som gör livet enklare för medlemsländerna och deras medborgare.

Därför bör bolagsskatter vara varje lands enskilda angelägenhet. EU kan göra sitt för rättvisan genom att markera mot de som faktiskt bryter mot reglerna. Men nu handlar det om att vissa länder anser sig ha rätt att beskatta företag hur högt som helst utan att detta ska kunna få några konsekvenser. Då är kritik mot de länder som valt en annan väg allt annat än rättvist.

Agnes Karnatz/SNB