02 jun 2018 06:00

02 jun 2018 06:00

Regering med tågtunnelseende

Den som vill se mer av helt nya järnvägar har på senare tid kunnat jubla.

Tidigare under våren tackade Alliansen ja till att delta i förhandlingar med regeringen om att bygga höghastighetsjärnväg mellan Sveriges tre största städer. Men hur detta ska finansieras är fortfarande oklart, och många oroades över att satsningen blockerar andra behövliga åtgärder i landets infrastruktur.

Den kritiken biter dock inte på regeringen, som nu har meddelat att Norrbotniabanan efter mycket om och men ska påbörjas, samtidigt som hela sträckan mellan Stockholm och Uppsala ska byggas ut till fyra spår.

Bygget av den nya kustnära Norrbotniabanan har skjutits upp flera gånger av både Alliansregeringen och nuvarande regering. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) kunde inte heller nu ge klartecken för hela sträckan mellan Umeå och Luleå, samt förlängning till Haparanda, utan satsningen gäller enbart upp till Skellefteå. För detta avsätter regeringen 7 miljarder kronor så att bygget kan påbörjas innan nästa mandatperiod.

Även om detta är ett glädjebesked för många längs Norrlandskusten bör man dra sig till minnes hur bygget av Botniabanan slutade – med enorma följdkostnader. Riksrevisionen beräknade i sin granskning från 2011 att det totala priset för Botniabanan blev 140 procent högre än vad som uppskattades från början. Detta samtidigt som målen med projektet på flera håll inte uppnåddes, då till exempel restiderna blev betydligt längre än önskat.

Förhoppningsvis har både Trafikverket och regeringen tagit lärdom av detta i planeringen av Norrbotniabanan, men det går inte att komma ifrån att infrastrukturprojekt tenderar att töja på kostnadsramarna. Oavsett hur det blir är det dock anmärkningsvärt att regeringen vid sidan av detta vill satsa på flera andra större järnvägsprojekt – utan att ha en tydlig finansieringsplan för allt.

Det är tydligt att de båda krisande regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet är frestade att utlova järnväg åt alla håll och kanter. Problemet är inte bara satsningarna i sig, och vad de kostar, utan att de visar på ett tunnelseende hos regeringen med dess fokus på järnväg. Ny järnväg, dessutom – trots att den befintliga ställer till problem för tusentals människor dagligen.

Sveriges infrastruktur består inte bara av järnväg. Regeringen bör alltid överväga vilket färdsätt som är bäst att satsa på i varje del av landet, i stället för att alltid anta att järnvägen tillfredsställer alla behov. Samtidigt som de stora satsningarna går till just ny järnväg lägger regeringen krokben för både bilar och flyg, vilket inte minst drabbar de delar av Norrland som inte kan dra nytta av den nya järnvägen.

Det handlar om att ständigt väga alternativen mot varandra och prioritera. Att utlova ny järnväg på flera håll samtidigt som det råder skriande brister i den befintliga infrastrukturen är helt enkelt inte hållbart.

Agnes Karnatz/SNB

Tidigare under våren tackade Alliansen ja till att delta i förhandlingar med regeringen om att bygga höghastighetsjärnväg mellan Sveriges tre största städer. Men hur detta ska finansieras är fortfarande oklart, och många oroades över att satsningen blockerar andra behövliga åtgärder i landets infrastruktur.

Den kritiken biter dock inte på regeringen, som nu har meddelat att Norrbotniabanan efter mycket om och men ska påbörjas, samtidigt som hela sträckan mellan Stockholm och Uppsala ska byggas ut till fyra spår.

Bygget av den nya kustnära Norrbotniabanan har skjutits upp flera gånger av både Alliansregeringen och nuvarande regering. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) kunde inte heller nu ge klartecken för hela sträckan mellan Umeå och Luleå, samt förlängning till Haparanda, utan satsningen gäller enbart upp till Skellefteå. För detta avsätter regeringen 7 miljarder kronor så att bygget kan påbörjas innan nästa mandatperiod.

Även om detta är ett glädjebesked för många längs Norrlandskusten bör man dra sig till minnes hur bygget av Botniabanan slutade – med enorma följdkostnader. Riksrevisionen beräknade i sin granskning från 2011 att det totala priset för Botniabanan blev 140 procent högre än vad som uppskattades från början. Detta samtidigt som målen med projektet på flera håll inte uppnåddes, då till exempel restiderna blev betydligt längre än önskat.

Förhoppningsvis har både Trafikverket och regeringen tagit lärdom av detta i planeringen av Norrbotniabanan, men det går inte att komma ifrån att infrastrukturprojekt tenderar att töja på kostnadsramarna. Oavsett hur det blir är det dock anmärkningsvärt att regeringen vid sidan av detta vill satsa på flera andra större järnvägsprojekt – utan att ha en tydlig finansieringsplan för allt.

Det är tydligt att de båda krisande regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet är frestade att utlova järnväg åt alla håll och kanter. Problemet är inte bara satsningarna i sig, och vad de kostar, utan att de visar på ett tunnelseende hos regeringen med dess fokus på järnväg. Ny järnväg, dessutom – trots att den befintliga ställer till problem för tusentals människor dagligen.

Sveriges infrastruktur består inte bara av järnväg. Regeringen bör alltid överväga vilket färdsätt som är bäst att satsa på i varje del av landet, i stället för att alltid anta att järnvägen tillfredsställer alla behov. Samtidigt som de stora satsningarna går till just ny järnväg lägger regeringen krokben för både bilar och flyg, vilket inte minst drabbar de delar av Norrland som inte kan dra nytta av den nya järnvägen.

Det handlar om att ständigt väga alternativen mot varandra och prioritera. Att utlova ny järnväg på flera håll samtidigt som det råder skriande brister i den befintliga infrastrukturen är helt enkelt inte hållbart.

Agnes Karnatz/SNB