08 jun 2018 14:39

08 jun 2018 14:39

Känslor överröstade principer

Lagförslaget som redan från början var utdömt av många har nu röstats igenom i riksdagen. Den nya möjligheten för 9 000 personer från framförallt Afghanistan att få tillfälligt uppehållstillstånd börjar gälla 1 juli.

Villkoret för att få uppehållstillstånd är att de på grund av långa handläggningstider hunnit fylla 18 år innan beslutet och att de har för avsikt att studera på gymnasiet eller motsvarande utbildning.

Flera hinder som borde ha stoppat lagförslaget har rundats av regeringen. Från början var inte ens regeringen enig i frågan, men efter en tvärvändning från S lade man fram förslaget för att framförallt MP ville vara den ihärdigt demonstrerande gruppen unga till lags.

Kritiken från tunga remissinstanser, inklusive Lagrådet, borde dock ha fått regeringen att dra tillbaka förslaget. Det handlade både om lagens utformning, men framförallt att den utgör ett brott mot själva grunden till vår asyllagstiftning – inget annat än skyddsskäl ska kunna utgöra grund för uppehållstillstånd. Men regeringen valde att endast justera förslaget så att alla tekniska hinder kunde undvikas.

Efter att C bestämt sig för att stödja det undermåliga förslaget har det nu mot all rimlighet röstats igenom i riksdagen. 166 ledamöter röstade för och endast 134 emot. Endast en centerpartist lade ned sin röst, medan en handfull liberaler och kristdemokrater redan på förhand hade meddelat att de skulle gå emot partilinjen och rösta för förslaget. Dessa hänvisar i regel till att den här gruppen unga hamnat i kläm då Sverige svängde i asylpolitiken – med andra ord, känslor för de 9 000 personerna framför principerna som ska råda i migrationspolitiken.

Det är inte lätt att gå emot det påstått medmänskliga, även om det beslutet är orimligt. Särskilt då det handlar om en grupp som sett till att höras och synas. Riksdagsledamoten Nooshi Dadgostar (V) konstaterade i sitt anförande inför voteringen att beslutet är en seger för rörelsen. Att de 9 000 personerna får en ny chans visar att det lönar sig att skrika högt för att vinna politikernas medlidande.

Att strida för sin sak är inte fel. Det är dock politikernas uppgift att veta var gränsen går mellan att lyssna och att lyda. I det här fallet har känslorna för de 9 000 personerna fått alldeles för många i både regering och riksdag att bortse från flera grundläggande principer – inte minst att lagstiftning ska vara allmängiltig, inte godtycklig.

Undantag kan låta harmlöst, men faktum är att den andra chans till uppehållstillstånd som nu ges sänker trovärdigheten för Sveriges asyllagstiftning. För att vi ska kunna integrera de människor som har skyddsskäl måste de som inte har det helt enkelt lämna. Och det ska gälla utan undantag. Det är ett enkelt resonemang som de flesta torde hålla med om. Ändå valde en riksdagsmajoritet att följa sina känslor och strunta i principerna.

Agnes Karnatz/SNB

Villkoret för att få uppehållstillstånd är att de på grund av långa handläggningstider hunnit fylla 18 år innan beslutet och att de har för avsikt att studera på gymnasiet eller motsvarande utbildning.

Flera hinder som borde ha stoppat lagförslaget har rundats av regeringen. Från början var inte ens regeringen enig i frågan, men efter en tvärvändning från S lade man fram förslaget för att framförallt MP ville vara den ihärdigt demonstrerande gruppen unga till lags.

Kritiken från tunga remissinstanser, inklusive Lagrådet, borde dock ha fått regeringen att dra tillbaka förslaget. Det handlade både om lagens utformning, men framförallt att den utgör ett brott mot själva grunden till vår asyllagstiftning – inget annat än skyddsskäl ska kunna utgöra grund för uppehållstillstånd. Men regeringen valde att endast justera förslaget så att alla tekniska hinder kunde undvikas.

Efter att C bestämt sig för att stödja det undermåliga förslaget har det nu mot all rimlighet röstats igenom i riksdagen. 166 ledamöter röstade för och endast 134 emot. Endast en centerpartist lade ned sin röst, medan en handfull liberaler och kristdemokrater redan på förhand hade meddelat att de skulle gå emot partilinjen och rösta för förslaget. Dessa hänvisar i regel till att den här gruppen unga hamnat i kläm då Sverige svängde i asylpolitiken – med andra ord, känslor för de 9 000 personerna framför principerna som ska råda i migrationspolitiken.

Det är inte lätt att gå emot det påstått medmänskliga, även om det beslutet är orimligt. Särskilt då det handlar om en grupp som sett till att höras och synas. Riksdagsledamoten Nooshi Dadgostar (V) konstaterade i sitt anförande inför voteringen att beslutet är en seger för rörelsen. Att de 9 000 personerna får en ny chans visar att det lönar sig att skrika högt för att vinna politikernas medlidande.

Att strida för sin sak är inte fel. Det är dock politikernas uppgift att veta var gränsen går mellan att lyssna och att lyda. I det här fallet har känslorna för de 9 000 personerna fått alldeles för många i både regering och riksdag att bortse från flera grundläggande principer – inte minst att lagstiftning ska vara allmängiltig, inte godtycklig.

Undantag kan låta harmlöst, men faktum är att den andra chans till uppehållstillstånd som nu ges sänker trovärdigheten för Sveriges asyllagstiftning. För att vi ska kunna integrera de människor som har skyddsskäl måste de som inte har det helt enkelt lämna. Och det ska gälla utan undantag. Det är ett enkelt resonemang som de flesta torde hålla med om. Ändå valde en riksdagsmajoritet att följa sina känslor och strunta i principerna.

Agnes Karnatz/SNB