19 jun 2018 06:00

19 jun 2018 06:00

Renovering räcker inte

Med renoveringar följer hyreshöjningar, av logiska skäl.

Men nu vill Socialdemokraterna under nästa mandatperiod genomföra en upprustning av Sveriges miljonprogramområden utan att hyrorna behöver höjas. Detta genom en miljard i statligt stöd varje år. Allt för att dessa områden, som i många fall klassas som särskilt utsatta, ska bli vackra och trygga att bo i, som statsminister Stefan Löfven (S) sa i sitt tal på Järvaveckan i Stockholm (17/6). Dessutom ska 2,2 miljarder per år från 2020 satsas på att öka tryggheten i utsatta områden via bland annat utbildning och ökad sysselsättning.

Att S vill fokusera på de särskilt utsatta områdena är i sig positivt, särskilt med tanke på att regeringen för bara ett par år sedan förnekade att sådana platser fanns i Sverige. Erkännande är det första steget för att faktiskt kunna lösa problemen. Men att lägga en miljard per år i statliga medel på att renovera områdena är en felriktad satsning.

Att de som kan flyttar från utsatta miljonprogramsområden, och att få vill flytta dit, beror knappast på att lägenheterna håller dålig standard. Oavsett hur nyrenoverade bostäderna är vill få människor bo i ett område där kriminaliteten är hög och polisen saknar kontroll. Ett tydligt exempel på det är just Järva norr om Stockholm, där Löfven talade nyligen. 2010-2014 var området föremål för ett kommunalt upprustningsprogram med fokus på miljö. Ändå klassade polisen flera av dess bostadsområden som särskilt utsatta hösten 2017. Samma utsatthet förekommer också i områden i exempelvis Linköping, Uppsala och Örebro.

S kommer dock med ett par förslag som faktiskt kan bidra till att tryggheten i utsatta områden förbättras. Ett sådant är att fastighetsägaren ska kunna sätta ett tak för hur många som får bo i en lägenhet. Just trångboddhet är på flera håll ett stort problem, för de boende själva såväl som grannar och fastighetsägare. Av naturliga skäl sliter överdrivet många boende på lägenheten och på fastighetens gemensamma utrymmen, vilket i längden ger ökade kostnader för alla hyresgäster.

Ett annat lovande förslag är att boende på en adress ska meddelas när någon annan folkbokför sig på samma adress. Så kallad skenskrivning kan handla om bidragsfusk eller grova brottslingar som inte vill bli funna. Det vore dessutom rimligt om också fastighetsägaren gavs större insyn i hur många som folkbokförs i lägenheterna, eftersom många tjänar pengar på att låta andra, ofta nyanlända, skriva sig på deras adresser i utbyte mot pengar.

Problemen i de utsatta områdena sitter djupare än i slitna tapeter som lätt kan bytas ut. Att de som kan flyttar därifrån beror i grunden på den höga brottsligheten, undermåliga skolor och otrygghet. Politikernas största bidrag ligger då i att ge polisen resurser att stävja brottsligheten. Därtill kan enkla åtgärder för att minska skadlig trångboddhet vara betydligt mer effektiva än dyra upprustningar. Även helt nya lekplatser kan vandaliseras av kriminella gäng. Därför bör problemen lösas i rätt ordning.

 

Agnes Karnatz/SNB

 

Men nu vill Socialdemokraterna under nästa mandatperiod genomföra en upprustning av Sveriges miljonprogramområden utan att hyrorna behöver höjas. Detta genom en miljard i statligt stöd varje år. Allt för att dessa områden, som i många fall klassas som särskilt utsatta, ska bli vackra och trygga att bo i, som statsminister Stefan Löfven (S) sa i sitt tal på Järvaveckan i Stockholm (17/6). Dessutom ska 2,2 miljarder per år från 2020 satsas på att öka tryggheten i utsatta områden via bland annat utbildning och ökad sysselsättning.

Att S vill fokusera på de särskilt utsatta områdena är i sig positivt, särskilt med tanke på att regeringen för bara ett par år sedan förnekade att sådana platser fanns i Sverige. Erkännande är det första steget för att faktiskt kunna lösa problemen. Men att lägga en miljard per år i statliga medel på att renovera områdena är en felriktad satsning.

Att de som kan flyttar från utsatta miljonprogramsområden, och att få vill flytta dit, beror knappast på att lägenheterna håller dålig standard. Oavsett hur nyrenoverade bostäderna är vill få människor bo i ett område där kriminaliteten är hög och polisen saknar kontroll. Ett tydligt exempel på det är just Järva norr om Stockholm, där Löfven talade nyligen. 2010-2014 var området föremål för ett kommunalt upprustningsprogram med fokus på miljö. Ändå klassade polisen flera av dess bostadsområden som särskilt utsatta hösten 2017. Samma utsatthet förekommer också i områden i exempelvis Linköping, Uppsala och Örebro.

S kommer dock med ett par förslag som faktiskt kan bidra till att tryggheten i utsatta områden förbättras. Ett sådant är att fastighetsägaren ska kunna sätta ett tak för hur många som får bo i en lägenhet. Just trångboddhet är på flera håll ett stort problem, för de boende själva såväl som grannar och fastighetsägare. Av naturliga skäl sliter överdrivet många boende på lägenheten och på fastighetens gemensamma utrymmen, vilket i längden ger ökade kostnader för alla hyresgäster.

Ett annat lovande förslag är att boende på en adress ska meddelas när någon annan folkbokför sig på samma adress. Så kallad skenskrivning kan handla om bidragsfusk eller grova brottslingar som inte vill bli funna. Det vore dessutom rimligt om också fastighetsägaren gavs större insyn i hur många som folkbokförs i lägenheterna, eftersom många tjänar pengar på att låta andra, ofta nyanlända, skriva sig på deras adresser i utbyte mot pengar.

Problemen i de utsatta områdena sitter djupare än i slitna tapeter som lätt kan bytas ut. Att de som kan flyttar därifrån beror i grunden på den höga brottsligheten, undermåliga skolor och otrygghet. Politikernas största bidrag ligger då i att ge polisen resurser att stävja brottsligheten. Därtill kan enkla åtgärder för att minska skadlig trångboddhet vara betydligt mer effektiva än dyra upprustningar. Även helt nya lekplatser kan vandaliseras av kriminella gäng. Därför bör problemen lösas i rätt ordning.

 

Agnes Karnatz/SNB