11 jul 2018 06:00

11 jul 2018 06:00

Torkan ger politisk grogrund

I Johan Ludvig Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar” får läsaren följa bonden Paavo.

Han bor på ett frostigt hemman och hans skörd förstörs antingen av hagelskuren eller kölden. Paavos fru blandar först hälften bark i brödet och sedan dubbelt bark i brödet, samtidigt som bonden Paavo försäkrar att ”Herren prövar blott han ej förskjuter”.

En liknande vanmakt som Paavo och hans maka känner när skörden på åkrarna förstörs lär många svenska lantbrukare känna i dag. Torkan är svår på många håll i landet. Växterna på åkrarna torkar bort. Djurens bete är dåligt eller obefintligt. Skördarna av hö och ensilage – som djuren ska leva på under vintern – blir små.

Konsekvenserna av torkan har nu börjat uppmärksammas av politikerna, exempelvis har Centerledaren Annie Lööf lyft problemet. Och även om det sägs att bönderna som väljargrupp inte längre är särskilt intressant för partierna berör torkan långt fler än de aktiva lantbrukarna. Ett stort antal djurägare lär känna av de bistra konsekvenserna av årets odlingssäsong.

Även om resten av året mot förmodan blir bra för växtodlingen har dock torkan redan gjort oreparerbar skada – ladorna blir inte fulla i år. Det här gör att lantbrukare kan tvingas slakta djur för att det saknas foder, om slakterierna överhuvudtaget kan ta emot djuren.

Torkan riskerar även att slå hårt mot ridsporten. På något sätt måste landets hästgårdar få tag på foder, i hård konkurrens med andra. Att importera hö kan samtidigt vara svårt, då flera länder runt Östersjön har liknande problem med torka som Sverige.

Den här situationen – med utbredd torka i många länder – pekar på hur känslig dagens livsmedelsproduktion är. Det finns inga stora marginaler eller reserver. Livsmedelsförsörjningen utgår ifrån att import är möjligt.

Visserligen har jordbruket alltid varit känsligt. Ur ett historiskt perspektiv är missväxt regel – inte undantag. Precis som Runebergs dikt om bonden Paavo illustrerar.

Samtidigt har vi under de senaste decennierna upplevt en oerhörd teknikutveckling. Dagens traktorer använder GPS-teknik och system för att ge växten rätt mängd gödning precis i rätt tid. Dagens jordbruk är science-fiction. Mot den bakgrunden bör det vara möjligt för jordbruket att bygga upp en större motståndskraft mot torka.

Här kommer dock nästa problem. Som ett resultat av den pressade lönsamheten i jordbruket har i stort inte mer än de nödvändigaste investeringarna genomförts på senare år. Inte heller staten – som tidigare har haft som ett centralt uppdrag att säkra livsmedelsförsörjningen – har byggt upp en organisation inriktad på att trygga livsmedelsproduktionen vid svåra lägen. I sanning finns knappt någon organisation alls för att se till att det långsiktigt finns mat vid en längre kris.

Torkan kan tjäna som en påminnelse om hur känslig livsmedelsförsörjningen är. Och kanske kan det leda till att jordbruksnäringen och politiken gemensamt tar fram lösningar för att minska sårbarheten i framtiden.

 

Edvard Hollertz/SNB

Han bor på ett frostigt hemman och hans skörd förstörs antingen av hagelskuren eller kölden. Paavos fru blandar först hälften bark i brödet och sedan dubbelt bark i brödet, samtidigt som bonden Paavo försäkrar att ”Herren prövar blott han ej förskjuter”.

En liknande vanmakt som Paavo och hans maka känner när skörden på åkrarna förstörs lär många svenska lantbrukare känna i dag. Torkan är svår på många håll i landet. Växterna på åkrarna torkar bort. Djurens bete är dåligt eller obefintligt. Skördarna av hö och ensilage – som djuren ska leva på under vintern – blir små.

Konsekvenserna av torkan har nu börjat uppmärksammas av politikerna, exempelvis har Centerledaren Annie Lööf lyft problemet. Och även om det sägs att bönderna som väljargrupp inte längre är särskilt intressant för partierna berör torkan långt fler än de aktiva lantbrukarna. Ett stort antal djurägare lär känna av de bistra konsekvenserna av årets odlingssäsong.

Även om resten av året mot förmodan blir bra för växtodlingen har dock torkan redan gjort oreparerbar skada – ladorna blir inte fulla i år. Det här gör att lantbrukare kan tvingas slakta djur för att det saknas foder, om slakterierna överhuvudtaget kan ta emot djuren.

Torkan riskerar även att slå hårt mot ridsporten. På något sätt måste landets hästgårdar få tag på foder, i hård konkurrens med andra. Att importera hö kan samtidigt vara svårt, då flera länder runt Östersjön har liknande problem med torka som Sverige.

Den här situationen – med utbredd torka i många länder – pekar på hur känslig dagens livsmedelsproduktion är. Det finns inga stora marginaler eller reserver. Livsmedelsförsörjningen utgår ifrån att import är möjligt.

Visserligen har jordbruket alltid varit känsligt. Ur ett historiskt perspektiv är missväxt regel – inte undantag. Precis som Runebergs dikt om bonden Paavo illustrerar.

Samtidigt har vi under de senaste decennierna upplevt en oerhörd teknikutveckling. Dagens traktorer använder GPS-teknik och system för att ge växten rätt mängd gödning precis i rätt tid. Dagens jordbruk är science-fiction. Mot den bakgrunden bör det vara möjligt för jordbruket att bygga upp en större motståndskraft mot torka.

Här kommer dock nästa problem. Som ett resultat av den pressade lönsamheten i jordbruket har i stort inte mer än de nödvändigaste investeringarna genomförts på senare år. Inte heller staten – som tidigare har haft som ett centralt uppdrag att säkra livsmedelsförsörjningen – har byggt upp en organisation inriktad på att trygga livsmedelsproduktionen vid svåra lägen. I sanning finns knappt någon organisation alls för att se till att det långsiktigt finns mat vid en längre kris.

Torkan kan tjäna som en påminnelse om hur känslig livsmedelsförsörjningen är. Och kanske kan det leda till att jordbruksnäringen och politiken gemensamt tar fram lösningar för att minska sårbarheten i framtiden.

 

Edvard Hollertz/SNB