25 mar 2015 16:50

25 mar 2015 16:50

Det är halt ute

SKOLKRÖNIKA:

”Var försiktig. Det är halt ute.”

Två väldigt enkla meningar som kan göra så mycket med en människa. De kan på ett sätt rädda någons liv, även om man ofta inte tänker på det. Det kan även göra personen man säger det till på ett mycket bättre humör, om så bara för en stund.

De två väldigt enkla meningarna gjorde mig helt varm i hjärtat.

Det var en helt vanlig torsdag eftermiddag och jag satt på bussen på väg hem från skolan. Jag pratade med en kompis när det hände. Bussen stannade för att släppa av någon, vad som kändes som mitt ute i ingenstans. Det var iskallt ute men ingen snö, det hade till och med regnat nästan hela den föregående natten vilket gjorde Skaraborg till en enda stor ishockeyrink. Medan dörren öppnades hörde jag det;

”Var försiktig, Det är halt ute.”

Visserligen är jag nästan helt säker på att ingen riktigt missat isgatan utanför, men det värmde bara mig som enkel åskådare något otroligt.

Här tog sig precis en helt vanlig busschaufför, på sin vanliga arbetsdag, tid till att med två enkla meningar, möjligtvis rädda en helt okänd passagerares liv. Är det inte lite hemskt hur sådana enkla men viktiga saker händer så sällan nu nuförtiden? Är det inte lite sorgligt hur två meningar av ren hygglighet och omtanke uttalas så sällan att man nästan fryser till av chock?

Varför då? Varför kan vi inte oftare visa att vi faktiskt bryr oss? Är vi rädda? För vadå? Jag har hittills inte visat mycket omtanke för andra människor, även om den funnits där men efter den här upplevelsen vill jag verkligen det.

Nu har jag bestämt mig för att börja stort genom att uppmana er alla att ta er den lilla tiden det tar att säga något sådant, hjälpa någon på ett sånt enkelt sätt. Vem skulle det skada om vi var lite hyggliga mot varandra någon gång ibland? Det kan ju faktiskt rädda någons liv, även om det inte är det första man tänker på.

Ge er själva en utmaning, visa omtanke för någon. Kanske kan ni bestämma er för att göra det någon gång idag, eller någon dag nästa vecka. Gör det bara, det kommer kännas bra. För dig, för främlingen du visar att du faktiskt bryr dig lite om och även för åskådaren som får sig en tankeställare.

Tänk om busschauffören inte sagt till henne. Hon kunde ha halkat och slagit ihjäl sig.

”Var försiktig, Det är halt ute.”

Två enkla meningar som sägs alltför sällan.

Anna Lagerkvist, 9C

 

 

 

”Var försiktig. Det är halt ute.”

Två väldigt enkla meningar som kan göra så mycket med en människa. De kan på ett sätt rädda någons liv, även om man ofta inte tänker på det. Det kan även göra personen man säger det till på ett mycket bättre humör, om så bara för en stund.

De två väldigt enkla meningarna gjorde mig helt varm i hjärtat.

Det var en helt vanlig torsdag eftermiddag och jag satt på bussen på väg hem från skolan. Jag pratade med en kompis när det hände. Bussen stannade för att släppa av någon, vad som kändes som mitt ute i ingenstans. Det var iskallt ute men ingen snö, det hade till och med regnat nästan hela den föregående natten vilket gjorde Skaraborg till en enda stor ishockeyrink. Medan dörren öppnades hörde jag det;

”Var försiktig, Det är halt ute.”

Visserligen är jag nästan helt säker på att ingen riktigt missat isgatan utanför, men det värmde bara mig som enkel åskådare något otroligt.

Här tog sig precis en helt vanlig busschaufför, på sin vanliga arbetsdag, tid till att med två enkla meningar, möjligtvis rädda en helt okänd passagerares liv. Är det inte lite hemskt hur sådana enkla men viktiga saker händer så sällan nu nuförtiden? Är det inte lite sorgligt hur två meningar av ren hygglighet och omtanke uttalas så sällan att man nästan fryser till av chock?

Varför då? Varför kan vi inte oftare visa att vi faktiskt bryr oss? Är vi rädda? För vadå? Jag har hittills inte visat mycket omtanke för andra människor, även om den funnits där men efter den här upplevelsen vill jag verkligen det.

Nu har jag bestämt mig för att börja stort genom att uppmana er alla att ta er den lilla tiden det tar att säga något sådant, hjälpa någon på ett sånt enkelt sätt. Vem skulle det skada om vi var lite hyggliga mot varandra någon gång ibland? Det kan ju faktiskt rädda någons liv, även om det inte är det första man tänker på.

Ge er själva en utmaning, visa omtanke för någon. Kanske kan ni bestämma er för att göra det någon gång idag, eller någon dag nästa vecka. Gör det bara, det kommer kännas bra. För dig, för främlingen du visar att du faktiskt bryr dig lite om och även för åskådaren som får sig en tankeställare.

Tänk om busschauffören inte sagt till henne. Hon kunde ha halkat och slagit ihjäl sig.

”Var försiktig, Det är halt ute.”

Två enkla meningar som sägs alltför sällan.

Anna Lagerkvist, 9C