28 mar 2015 11:00

28 mar 2015 11:00

Det kommer att bli fel vad jag än väljer

Krönika av Siri Paulsson 9B

Jag har nyss påbörjat min sista termin i grundskolan och står nu inför ett viktigt och svårt val, gymnasievalet. Dagens samhälle, all press och alla ideal gör det definitivt inte lättare.

Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill jobba med som vuxen, och även fast jag måste ha skickat in min gymnasieansökan inom två veckor, har jag ingen aning om vilket program jag ska söka. Jag som person har ganska svårt att välja och får lätt beslutsångest. Det har varit så ända sedan jag var liten, både över små och lite större saker liksom. Piggelin eller Päronsplitt? Vad jag till slut än valde så ångrade jag mig alltid. Därför känner jag att det kommer att bli fel vad jag än väljer.

Varför är det så svårt att välja program då? Jag ska förklara.

Dagens samhälle, framför allt bland oss ungdomar, det är vidrigt och helt knäppt. Det är viktigt att passa in, se bra ut, alltid göra rätt – listan är lång. Vi måste helt enkelt vara perfekta och inga misstag får göras. Men vad är egentligen perfektion?

Det jobbigaste är nog ändå pressen. Överallt sätts det press på oss. Från vänner, föräldrar, sociala medier, men framför allt från just skolan.

Du måste prestera. Du får aldrig misslyckas. Men hallå! Du har inte tid att slöa! Du måste plugga mer och alltid göra ditt bästa. Du måste få bra betyg så att du kan komma in på det gymnasium du vill. Du måste välja rätt program annars får du inget bra jobb. Får du inget bra jobb, kan du bli fattig. Hur skulle dagens samhälle behandla dig om du var en fattiglapp? Fattar du? Du måste prestera. Nu. Alltid. Du hinner inte misslyckas.

Jag blir galen. Hur ska vi lära oss något, om vi aldrig får göra fel?

Nu kanske någon vuxen tänker såhär: Men vadå, vänta bara tills ni blir vuxna. Då måste ni jobba och ställs inför en massa svåra val!

Ja, det är jag väl medveten om. Alla människor ställs inför många val, och jag påstår inte att det är lättare för vuxna. Men gymnasievalet är nog det första stora beslutet att fatta själv för de flesta, och pressen är stor!

Jag måste ha valt gymnasium inom två veckor, och jag har fortfarande ingen aning.

 

 

 

 

Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill jobba med som vuxen, och även fast jag måste ha skickat in min gymnasieansökan inom två veckor, har jag ingen aning om vilket program jag ska söka. Jag som person har ganska svårt att välja och får lätt beslutsångest. Det har varit så ända sedan jag var liten, både över små och lite större saker liksom. Piggelin eller Päronsplitt? Vad jag till slut än valde så ångrade jag mig alltid. Därför känner jag att det kommer att bli fel vad jag än väljer.

Varför är det så svårt att välja program då? Jag ska förklara.

Dagens samhälle, framför allt bland oss ungdomar, det är vidrigt och helt knäppt. Det är viktigt att passa in, se bra ut, alltid göra rätt – listan är lång. Vi måste helt enkelt vara perfekta och inga misstag får göras. Men vad är egentligen perfektion?

Det jobbigaste är nog ändå pressen. Överallt sätts det press på oss. Från vänner, föräldrar, sociala medier, men framför allt från just skolan.

Du måste prestera. Du får aldrig misslyckas. Men hallå! Du har inte tid att slöa! Du måste plugga mer och alltid göra ditt bästa. Du måste få bra betyg så att du kan komma in på det gymnasium du vill. Du måste välja rätt program annars får du inget bra jobb. Får du inget bra jobb, kan du bli fattig. Hur skulle dagens samhälle behandla dig om du var en fattiglapp? Fattar du? Du måste prestera. Nu. Alltid. Du hinner inte misslyckas.

Jag blir galen. Hur ska vi lära oss något, om vi aldrig får göra fel?

Nu kanske någon vuxen tänker såhär: Men vadå, vänta bara tills ni blir vuxna. Då måste ni jobba och ställs inför en massa svåra val!

Ja, det är jag väl medveten om. Alla människor ställs inför många val, och jag påstår inte att det är lättare för vuxna. Men gymnasievalet är nog det första stora beslutet att fatta själv för de flesta, och pressen är stor!

Jag måste ha valt gymnasium inom två veckor, och jag har fortfarande ingen aning.