10 jul 2015 10:46

10 jul 2015 10:46

Dags att gallra

KRÖNIKA: SANDRA LUNDIN

För två år sedan började jag odla mina egna grönsaker och i början var jag så ivrig över att få något att växa att jag petade ner flera frön på samma ställe.

När den första ynkliga lilla stammen tittade upp ur jorden var jag i extas. När fler och fler plantor tittade fram lät jag dem bara växa på i min iver. Först när jag insåg att de konkurrerade ut varandra och att vissa plantor skulle bli svagare förstod jag att det var dags att gallra och bara behålla de starkaste. Jag minns att jag fick blunda när jag slängde de första klena tomatplantorna, jag hade ju själv sått ett frö och sett det växa upp. Jag hade skapat ett liv och det kändes hemskt att förpassa det till soporna.

Efterhand som mitt odlarintresse växte så insåg jag att man MÅSTE göra dessa gallringar för att bara behålla de friska och starkaste exemplaren. Jag märkte ju själv hur mycket min skörd gynnades av att jag bara lät en bra planta växa fram. När jag kunde ge all tid, näring, vattning och ljus åt denna enda visade den sig växa otroligt hög och ge mig så mycket frukt tillbaka att jag knappt orkade ta emot det.

Det fick mig att tänka på vänskap och hur lik en sådan relation egentligen är det som jag precis har beskrivit för dig. Man kan aldrig få för många vänner sägs det ju, men kanske blir man ändå otillräcklig om man försöker portionera ut sin tid och kärlek på för många personer. Kanske är det då lätt att satsa på fel planta, speciellt om man ser till det ytliga och satsar på de med störst blad/ status och inte tänker på att det inte har något att göra med vem som kommer generera mest frukt/glädje.

Ibland måste man bara blunda och stoppa den där klena, rangliga relationen i en svart sopsäck. Det är jobbigt för liksom med en planta har man ju sått ett frö och sett en relation växa fram.

Men satsar man på de starka så kommer man också se relationen blomstra.

 

När den första ynkliga lilla stammen tittade upp ur jorden var jag i extas. När fler och fler plantor tittade fram lät jag dem bara växa på i min iver. Först när jag insåg att de konkurrerade ut varandra och att vissa plantor skulle bli svagare förstod jag att det var dags att gallra och bara behålla de starkaste. Jag minns att jag fick blunda när jag slängde de första klena tomatplantorna, jag hade ju själv sått ett frö och sett det växa upp. Jag hade skapat ett liv och det kändes hemskt att förpassa det till soporna.

Efterhand som mitt odlarintresse växte så insåg jag att man MÅSTE göra dessa gallringar för att bara behålla de friska och starkaste exemplaren. Jag märkte ju själv hur mycket min skörd gynnades av att jag bara lät en bra planta växa fram. När jag kunde ge all tid, näring, vattning och ljus åt denna enda visade den sig växa otroligt hög och ge mig så mycket frukt tillbaka att jag knappt orkade ta emot det.

Det fick mig att tänka på vänskap och hur lik en sådan relation egentligen är det som jag precis har beskrivit för dig. Man kan aldrig få för många vänner sägs det ju, men kanske blir man ändå otillräcklig om man försöker portionera ut sin tid och kärlek på för många personer. Kanske är det då lätt att satsa på fel planta, speciellt om man ser till det ytliga och satsar på de med störst blad/ status och inte tänker på att det inte har något att göra med vem som kommer generera mest frukt/glädje.

Ibland måste man bara blunda och stoppa den där klena, rangliga relationen i en svart sopsäck. Det är jobbigt för liksom med en planta har man ju sått ett frö och sett en relation växa fram.

Men satsar man på de starka så kommer man också se relationen blomstra.