14 aug 2015 09:39

14 aug 2015 09:39

Dålig karma

SANDRA LUNDIN

– Nej tyvärr, jag kan inte komma till dig idag för jag fick böter på tåget och har inte råd att åka någonstans nu, säger jag till min vän i telefonen. Jag orkar inte ses men är lite för feg för att säga som det är och drar istället en lögn. Jag är femton år och ska precis få reda på att det finns ett uttryck som heter dålig karma. För strax efter att jag lägger på luren knackar en konduktör mig på axeln, biljetten är fel och rätt som det är står jag med en böteslapp i handen. Karma.

För ett halvår sedan skrev jag min första krönika här i SLA. En krönika som handlade om hur jag hade förlagt min mobiltelefon och hur panikslagen jag blev när jag inte kunde hitta den. Det gick så långt att jag inbillade mig att en tjuv tagit den skrev jag då, en historia som skulle visa sig bli sann några månader senare. Nu blev jag visserligen inte bestulen i mitt hem men likväl blev sagda mobiltelefon norpad ur min ficka av en smidig tjuv. Paniken var i detta fallet som bortblåst, visst är det tråkigt att förlora alla bilder och anteckningar men inte så farligt ändå.

– Jag är ledsen men jag kan inte ta den typen av bilder för det objektivet har gått sönder, säger jag när jag ombeds fota mingelbilder på ett bröllop. Jag har redan åtagit mig uppdraget att fota porträtten och vigseln men är för feg för att säga nej till frågan om mingelbilder. Objektivet är inte sönder när jag kommer med undanflykten ovan men bara en vecka senare händer det som i en profetia. Karma?

Min andra krönika för året handlade om hur jag ramlade med cykeln och slog mig så att fåglar kvittrande flög i en cirkel runt mitt huvud. Det gick bra den gången men om jag nu blivit den sanningssägare det verkar som vågar jag inte chansa på att det går lika bra nästa gång. Därför cyklar jag numera runt med hjälm på huvudet och vill en gång för alla bara få säga att hjälm är coolt. Så, karma – nu ligger jag på pluskontot va?

 

– Nej tyvärr, jag kan inte komma till dig idag för jag fick böter på tåget och har inte råd att åka någonstans nu, säger jag till min vän i telefonen. Jag orkar inte ses men är lite för feg för att säga som det är och drar istället en lögn. Jag är femton år och ska precis få reda på att det finns ett uttryck som heter dålig karma. För strax efter att jag lägger på luren knackar en konduktör mig på axeln, biljetten är fel och rätt som det är står jag med en böteslapp i handen. Karma.

För ett halvår sedan skrev jag min första krönika här i SLA. En krönika som handlade om hur jag hade förlagt min mobiltelefon och hur panikslagen jag blev när jag inte kunde hitta den. Det gick så långt att jag inbillade mig att en tjuv tagit den skrev jag då, en historia som skulle visa sig bli sann några månader senare. Nu blev jag visserligen inte bestulen i mitt hem men likväl blev sagda mobiltelefon norpad ur min ficka av en smidig tjuv. Paniken var i detta fallet som bortblåst, visst är det tråkigt att förlora alla bilder och anteckningar men inte så farligt ändå.

– Jag är ledsen men jag kan inte ta den typen av bilder för det objektivet har gått sönder, säger jag när jag ombeds fota mingelbilder på ett bröllop. Jag har redan åtagit mig uppdraget att fota porträtten och vigseln men är för feg för att säga nej till frågan om mingelbilder. Objektivet är inte sönder när jag kommer med undanflykten ovan men bara en vecka senare händer det som i en profetia. Karma?

Min andra krönika för året handlade om hur jag ramlade med cykeln och slog mig så att fåglar kvittrande flög i en cirkel runt mitt huvud. Det gick bra den gången men om jag nu blivit den sanningssägare det verkar som vågar jag inte chansa på att det går lika bra nästa gång. Därför cyklar jag numera runt med hjälm på huvudet och vill en gång för alla bara få säga att hjälm är coolt. Så, karma – nu ligger jag på pluskontot va?