04 jul 2018 11:57

04 jul 2018 11:57

Sommarlov på Vallby Sörgården

FRÅN LÄSARNA

Sommar och sol och nyslaget hö på kulturreservatet Vallby Sörgården i Tidan.

Nuförtiden är det inte så många som ger sina djur hö som vinterfoder. Istället skördas vallen som ensilage, foder som konserveras naturligt i lufttät plast. Men på Sörgården hässjas höet fortfarande på sjustakahässjor – precis som förr.

Många frivilliga, i alla åldrar, hade mött upp för att hjälpas åt med att hässja höet. Med starka armar spettades det hål i den hårda marken för att sätta ner stake efter stake till de stora sjustakahässjorna. Därefter spändes det tråd emellan störarna.

För att underlätta arbetet lite i värmen, tog man först lite hjälp av några gamla veterantraktorer som samlade ihop höet och släpade fram det närmare hässjorna. Sedan var det dags att hänga höet på tork. Då var det bara handkraft som gällde. Hässjorna blev till slut mer än manshöga.

På Sörgården vill man inte bara berätta hur det var förr. Man vill också visa, och låta alla prova olika vardagssysslor själva för att lättare förstå hur det gick till. Precis så tänkte Susanne Nielsen som hade tagit med 11-åriga barnbarnet Sandra Ahlbin till Sörgården. Sandra kom ända från Helsingborg för att se hur det var när mormor var ung. Som stadsbo fick Susanne komma ut på landet på somrarna för att bland annat hjälpa till i höskörden. Hon berättade och visade.

Några andra, som gick in med liv och lust i arbetet var kompisarna Gabriella Dahlström och Emma Imgård. I början var det lite lurigt att få höet att ligga kvar på den glesa högaffeln, men de fick snabbt in den rätta snitsen med både gaffel och räfsa.

Efter arbetet ute i solgasset samlades man i skuggan för att vila, prata och ta för sig av det hembakta kaffebrödet som Sörgården bjöd på. I trädgården underhöll dessutom Lena, Ingela och Marcus med sånglekar och ramsor för barnen. De vuxna nynnade med i visorna och verkade uppskatta dessa minst lika mycket som barnen.

Så var ännu en aktivitetsdag över på Sörgården. Trötta och till synes belåtna begav sig dagens pigor och drängar hemåt. Flera sa att de skulle komma tillbaka på byggnadsvårdsdagen redan nästa söndag.

Sommar och sol och nyslaget hö på kulturreservatet Vallby Sörgården i Tidan.

Nuförtiden är det inte så många som ger sina djur hö som vinterfoder. Istället skördas vallen som ensilage, foder som konserveras naturligt i lufttät plast. Men på Sörgården hässjas höet fortfarande på sjustakahässjor – precis som förr.

Många frivilliga, i alla åldrar, hade mött upp för att hjälpas åt med att hässja höet. Med starka armar spettades det hål i den hårda marken för att sätta ner stake efter stake till de stora sjustakahässjorna. Därefter spändes det tråd emellan störarna.

För att underlätta arbetet lite i värmen, tog man först lite hjälp av några gamla veterantraktorer som samlade ihop höet och släpade fram det närmare hässjorna. Sedan var det dags att hänga höet på tork. Då var det bara handkraft som gällde. Hässjorna blev till slut mer än manshöga.

På Sörgården vill man inte bara berätta hur det var förr. Man vill också visa, och låta alla prova olika vardagssysslor själva för att lättare förstå hur det gick till. Precis så tänkte Susanne Nielsen som hade tagit med 11-åriga barnbarnet Sandra Ahlbin till Sörgården. Sandra kom ända från Helsingborg för att se hur det var när mormor var ung. Som stadsbo fick Susanne komma ut på landet på somrarna för att bland annat hjälpa till i höskörden. Hon berättade och visade.

Några andra, som gick in med liv och lust i arbetet var kompisarna Gabriella Dahlström och Emma Imgård. I början var det lite lurigt att få höet att ligga kvar på den glesa högaffeln, men de fick snabbt in den rätta snitsen med både gaffel och räfsa.

Efter arbetet ute i solgasset samlades man i skuggan för att vila, prata och ta för sig av det hembakta kaffebrödet som Sörgården bjöd på. I trädgården underhöll dessutom Lena, Ingela och Marcus med sånglekar och ramsor för barnen. De vuxna nynnade med i visorna och verkade uppskatta dessa minst lika mycket som barnen.

Så var ännu en aktivitetsdag över på Sörgården. Trötta och till synes belåtna begav sig dagens pigor och drängar hemåt. Flera sa att de skulle komma tillbaka på byggnadsvårdsdagen redan nästa söndag.