25 jan 2014 06:00

23 jan 2015 15:37

Stora förhoppningar på supervalåret

Leila Khammari

Så har klockan slagit om till 2014 och det upphaussade supervalåret har inletts. Under året skall vi, som är röstberättigade i Sverige, göra vår medborgerliga plikt och rösta upp till fyra gånger eller mer beroende på var vi bor eftersom flera val sammanfaller. Vi startar med EU-parlamentsvalet den 25 maj för att några månader senare, den 14 september, rösta i kommun-, landstings- och riksdagsvalet. I en del kommuner sker dessutom folkomröstningar i särskilda frågor samma dag.

Med rådande valkalender har vi ett supervalår att se fram emot vart tjugonde år. Inledningsvis ställer jag mig frågan hur många val jag som medborgare klarar av på ett år? Svaret är givet – det är lätt att rösta. Upp till tre eller fler val – inga problem, jag röstar – och du med! Demokratin får inte tas för given och vi bör ständigt påminna oss om att det fortfarande finns allt för många länder på vår jord där varken det fria ordet eller möjligheten att påverka den politiska makten ligger hos medborgaren utan i helt andra händer.

Därefter ställer jag mig frågan hur många val politiker klarar av på ett år? Förväntningarna på supervalåret 2014 trissades, med skräckblandad förtjusning, upp under föregående år. De politiska debatterna på nationell nivå har, enligt min mening, än så länge varit minst sagt trevande. Vad vill partierna – egentligen? Har de kraft och ork att balansera vett och sans med iver att bli omvalda eller nyvalda?

Jag ser politiken som kittet som får medborgare, arbetsliv, näringsliv och samhällsfunktioner (försvar, kultur, omsorg, rättsväsende, skola och vård) att förenas och synliggöras för varandra. Alla enheter behövs, med näringslivet som motor, för varandras väl och ve. Det kräver långsiktighet av politikerna och långsiktighet kräver mod.

På vilket sätt kan politiker ges möjlighet att driva en långsiktig politik? Sedan 1994 har vi val vart fjärde år i Sverige. Med tanke på allt fler politikers synpunkter på företagsägande i minst tio år och många politikers negativa syn på kvartalskapitalism undrar jag när politiker kommer att se fyra år som för kort tid för en mandatperiod? Kan det vara så att politiker drivits till kvartalspolitik där kortsiktiga beslut tar plats på den långsiktiga politikens bekostnad?

Jag hoppas på sansade debatter där respektive partis långsiktiga politik presenteras – då krävs uthållighet.