20 mar 2014 20:00

23 jan 2015 15:40

Självironi och dramatik

House of trees har rötter i tre olika länder. Deras texter kan vara både självironiska och dramatiska, och musiken har förändrats drastiskt sedan de lämnade storstadslivet för landsbygden.

Djamila Skoglund Voss och Rob Coe träffades när de studerade musik i Liverpool. När de tog examen år 2005 var det elektroniskt som gällde. De åkte runt på klubbarna i England och fick folk att dansa med sin ösiga musik, men sedan de bosatte sig på landsbygden utanför Falköping passar inte den typen av låtar längre. I stället låter de sig influeras av tidig 1900-talsjazz.

– I dag är vår musik lugn, nästan deppig, säger Djamila Skoglund Voss och skrattar till.

De senaste två åren har bandet turnerat på heltid, mestadels i Englands storstäder. Djamila Skoglund Voss tror att anledningen till att det går bra för bandet där är för att de med sin musik utgör en kontrast till storstadspulsen, och inbjuder till en stunds lugn och reflektion. Ibland saknar de storstadslivet, men lämnade det av en anledning.

– Det är lätt att man som musiker följer trender och måste tävla med så många andra om uppmärksamheten, vi flyttade hit för att vi inte ville vara med på det där. Vi kan vara både självironiska och dramatiska i våra texter. Vårt senaste album heter ”Where's the butcher, where's the baker?”, vilket syftar till sådant som inte finns här ute på landet. Vi skriver om det vi saknar, säger Djamila Skoglund Voss och tillägger att brittiska pubar definitivt är en sådan sak.

Den 26 mars uppträder House of trees på Sällskapet i Skövde.

Djamila Skoglund Voss och Rob Coe träffades när de studerade musik i Liverpool. När de tog examen år 2005 var det elektroniskt som gällde. De åkte runt på klubbarna i England och fick folk att dansa med sin ösiga musik, men sedan de bosatte sig på landsbygden utanför Falköping passar inte den typen av låtar längre. I stället låter de sig influeras av tidig 1900-talsjazz.

– I dag är vår musik lugn, nästan deppig, säger Djamila Skoglund Voss och skrattar till.

De senaste två åren har bandet turnerat på heltid, mestadels i Englands storstäder. Djamila Skoglund Voss tror att anledningen till att det går bra för bandet där är för att de med sin musik utgör en kontrast till storstadspulsen, och inbjuder till en stunds lugn och reflektion. Ibland saknar de storstadslivet, men lämnade det av en anledning.

– Det är lätt att man som musiker följer trender och måste tävla med så många andra om uppmärksamheten, vi flyttade hit för att vi inte ville vara med på det där. Vi kan vara både självironiska och dramatiska i våra texter. Vårt senaste album heter ”Where's the butcher, where's the baker?”, vilket syftar till sådant som inte finns här ute på landet. Vi skriver om det vi saknar, säger Djamila Skoglund Voss och tillägger att brittiska pubar definitivt är en sådan sak.

Den 26 mars uppträder House of trees på Sällskapet i Skövde.

  • Emma Brännman