23 maj 2014 05:00

23 jan 2015 15:44

Från Skövde till Sabaton

Skövdetrummisen Hannes van Dahl pustar ut. Han har precis avslutat en USA-turné som nybliven medlem i Sabaton, ett av Sveriges största rockband, och befinner sig i bandets högkvarter i Falun när SLA ringer upp honom. Hemma väntade nya skivan Heroes som redan följer föregångaren Carolus Rex upp på listorna. Här får ni läsa den oförkortade versionen av intervjun i all dess nördiga prakt.

Hur jetlaggad är du?

– Vi planerade sömnen på resan rätt bra med att vara vaken tills man storknade, men jag vaknar vid fyra, sen somnar jag om efter några timmars jobb så man är som en pensionär som har fått allt gjort före tio. Och nu är jag i Falun så det är jobb som gäller.

Vi börjar från början, hur hamnar en Skövdegrabb med förflutet i proggiga Evergrey i ett av landets största hårdrocksband?

– Vi lärde känna varandra 2011 när Sabaton var förband till Evergrey och kom bra överens redan då. Sedan dess har vi setts på diverse festivaler, svenska band brukar hänga ihop. Sen ringde produktionsledaren och behövde ha en trumtekniker, jag började började faktiskt som sån åt Ammotrack och de behövde en när de var förband åt Iron Maiden. Så samma dag åkte samma dag till Österrike för att träffa bandet och trumcheckade åt min gamla trumlärare Snowy Shaw som vikarierade i ett år i Sabaton. Sen kom ett mail om att komma på audition för att de behövde en permanent trummis. Jag tackade ja och åkte till Ludvika. För mig kändes kanske inte riktigt som min grej musikaliskt, jag är van vid lite trixigare grejer. Men jag kommer från all möjlig musik och hade så jävla roligt. Det kändes som vi känt varandra i tio år så det var inte mycket att snacka om. Jag tror att jag ändå behövde byta både stil och umgänge så det vara bara att köra!

Hur mycket hade du lyssnat på Sabaton innan?

– Ingenting! Jo, 34 gig i logen när de var förband. Men jag hade aldrig lyssnat på plattorna.

Du har ju spelat rätt mycket hårdare och mer teknisk musik tidigare. Nu sitter du i ett melodiöst koncept med catchy låtar. Känns det begränsande?

– Ja. Till en början gjorde det det i alla fall. Men jag gillar när det svänger och kan koncentrera mig mer på det nu. Bandet är väldigt öppna för att jag ska göra vad jag vill så vill jag göra ett konstigt fill, varsågod! Men det är en konst att spela enkelt, kolla Phil Rudd i AC/DC hur mycket han svänger! Det har blivit mycket bättre än jag trodde.

Hur kändes det att komma in för att följa upp bandets största framgång hittills? Skivan Carolus Rex sålde platina bara i Sverige...

– Det har jag inte ens tänkt på! Men det är på den nivån jag vill spela! Ju mer press, desto bättre levererar jag. Därför började jag bli klar i Evergrey, det blev för litet för mig. Jag behöver veta att i morgon måste jag börja repa för vi spela på fredag.

Och hur känns det att se sig själv göra reklam för Yamaha på en helsida i Sweden Rock?

– Jag såg den igår! Jättebra! Yamaha är så jävla drivande, så det känns grymt. Enda problemet är att jag är skriven i Skövde så tidningen ligger i brevlådan. Jag får väl köpa skiten!

Blir du inte lite generad?

– Inte ett dugg! Jag vill ha hela sidan själv, det stör mig, det får blir nästa nummer!

Det ha varit svängdörr till trumpallen i Sabaton ett tag, tittar du nervöst över axeln då och då för att se om det är någon ny på väg in?

– Nej, faktiskt inte. Vi har det superbra, alla verkar nöjda musikaliskt och personligt. Tror de är glada med att ha en stabil person på trummor.

Hur var USA-turnén jämfört med när du varit där med Evergrey?

– Vi har en annan publik över lag, jag märkte det redan på första giget i Tyskland. Låttiteln Gott mit Uns (Gud med oss, Gustaf II Adolfs krigsrop under 30-åriga kriget) bytte vi ut mot Noch ein bier! (En öl till!) Men när publiken sjöng högre än min medhörning i hörlurarna så fattade jag att det här var nåt särskilt. Det börjar hända grejer i USA också, folk börjar skrika Sabaton innan vi går på scenen. Det gick bra och var kul turnera med veteraner som Iced Earth som gjort allt och kan allt. Vi kör 50 minuter rockkalas så vi är ett bra supportband. Jocke (Brodén, sångaren) har så mycket energi, det är roligt och alla ska ha skoj. Jag är van vid dödsmetall eller progressiv deppig metall där man ska stå och se seriös ut och nu ska man ha roligt!

När nya plattan spelades in, hur mycket inflytande fick du som nykomling och hur mycket var det Jockes och Pärs (Sundström, basist) bebis?

– Peter Tägtgren (producenten) hade också mycket att säga till om, men allt flöt på så bra, det har aldrig varit så enkelt att spela in en skiva. Hade jag en idé så var det bara varsågod att visa, tyckte alla det var bra så körde vi. Gillade de det inte så fick jag hitta på något annat.

Hur kändes det att höra den för första gången? Nöjd?

– Jag var inte med när den spelades första gången! Men när jag hörde den var jag väldigt nöjd, jag som inte är ett fan av bandet skulle till och med köpa den!

Några favoritlåtar på skivan?

– Jag gillar Far from the fame, trummorna låter simpla, men har en hel del coola grejer som funkar och den blev så svängig.

Vad har du för favorittrummissar?

– John Bonham i Led Zeppelin. Jag har honom tatuerad på kroppen så han är alltid med mig. Keith Moon i The Who också, det viktigt att showa och underhålla en publik. Och 20 till, men inga som når upp till deras klass.

Med så mycket nytt folk i bandet, hur har det gått att lära sig alla låtar, Sabaton brukar ju rotera setlistan rätt mycket?

– Det är alltid en fräsch setlista så vi får en med nya låtar varje dag. Detroit har till exempel en stor polsk publik så då blir 40:1 (om polska soldater under andra världskriget) poppis. Har man lärt sig många nya låtar så blir det bara lättare att lära sig nya. När vi hade paus med Evergrey spelade med mitt Skövdeband tillsammans med Oscar Fläring i Ammotrack och då var det också mycket att lära mig. Det enda som är svårt är att många av trumkompen låter ganska lika, det är nästan ännu svårare då. Är allt i 4/4-takt så är det lätt att missa att en liten bit är i 5/4. Men jag gillar att repa och göra egna grejer. Jocke (Brodén, sångaren) frågade varför jag spelade exakt som på plattan och jag sa att jag trodde jag skulle göra det. Men han ville ha mig så han sa åt mig att spela som jag vill.

Kan vi stofiler som drömmer om att få höra Nuclear attack och Burn your crosses igen helt glömma det nu med så många nya låtar att lära sig?

– De två kan jag inte! Så det lär ta ett tag i alla fall.

Vad kan du berätta om er digitala diktator Macka-Pär, det elektroniska systemet som håller ordning på vad alla i bandet ska göra?

– Det är ett program som heter Trello som man har som app på telefonen där det står bandet behöver signera 5000 kort, de ligger i studion. Okej, då åker jag dit. Eller Nu ringer Niclas från SLA för den delen. Vi är arbetsmyror allihop så det är bara bra. Det är skönt att den uppdateras hela tiden så nu vet jag schemat när vi åker till Stockholm i morgon, vem som är tekniker, allting.

Sabaton verkar drivas lika mycket som ett företag som ett band, Pär är väl till och med vd?

– Ja, det behöver vara så på den nivån. Man behöver ha en chef, men det är också en demokrati i många saker och Pär och Jocke frågar alltid vad vi tycker. Vi märker att våra åsikter räknas och finns med i det slutgiltiga beslutet.

Ni verkar vara de snällaste killarna i hela hårdrocksvärlden och till och med städar omklädningsrummen efter er sägs det ...

– Alltid! Vi har diskuterat det mycket, samma sak med vårt crew. Det här börjar bli en stor organisation, men vi vill ha en familjär känsla och behandla alla bra så det blir inga dumheter över huvud taget. Att städa en loge, fan, vi började prata om det och vi är ju 20 pers, det tar två minuter. Vi plockar i ordning så ingen annan stackare behöver göra det och behandla folk som vill bli behandlade själva. Jag har varit med om att bli illa behandlad som förband tidigare och inte ens få en dusch.

Låter inte som något vilt turnéliv...

– Vi är världsmästare på att dricka sprit! Men ser till att det blir bra också.

Nu ska ni ut och spela i Ronneby och Trelleborg och andra udda ställen i sommar. Varför inte Skövde?

– Vi diskuterade faktiskt Skövde härom dagen! Bandet har aldrig spelat i Skövde, men det vore coolt att göra något med P4.

Får vi en ordentlig Sverigeturné sen eller vad händer härnäst?

– Den är jävligt ordenlig, det är stora ställen vi spelar på även om det är mindre städer! Sen är det nog europaturné. Allt är inte officiellt än så jag vet inte vad jag vågar säga, men vi är uppbokade till början av 2016. Jag har allt i min telefon!

Röstade du på Ammotrack i melodifestivalen?

– Ja självklart! Jag vet inte hur många kronor jag gjorde av med, jag såg det inte ens för vi hade releaseparty samtidigt, men jag satt under en intervju med polsk tidning och skickade sms och röstade. Hur otrevligt som helst av mig!

Och när ska Sabaton ställa upp där då?

– Nä, det vete fan men man vet aldrig! Vi spelade ju på ett spinningpass, fy fan va dumt! Så man vet aldrig.

Till sist, är du verkligen född med ett så ballt efternamn som van Dahl?

– Nej. Jag heter Karl Hannes Dahl och en kompis tyckte jag skulle lägga till ett P så jag blev Kal P Dal som den gamle musikern. Det lät inget vidare. Nån annan tyckte Skan Dahl, det var lite kul. Sen kom nån på Van Dahl så sen fick jag en fick lapp från Skatteverket och bytte namn. Det blev problem för att jag skulle på turné med Evergrey och plötsligt gällde varken mitt körkort eller mitt pass längre. Men nu heter jag så!

Hur jetlaggad är du?

– Vi planerade sömnen på resan rätt bra med att vara vaken tills man storknade, men jag vaknar vid fyra, sen somnar jag om efter några timmars jobb så man är som en pensionär som har fått allt gjort före tio. Och nu är jag i Falun så det är jobb som gäller.

Vi börjar från början, hur hamnar en Skövdegrabb med förflutet i proggiga Evergrey i ett av landets största hårdrocksband?

– Vi lärde känna varandra 2011 när Sabaton var förband till Evergrey och kom bra överens redan då. Sedan dess har vi setts på diverse festivaler, svenska band brukar hänga ihop. Sen ringde produktionsledaren och behövde ha en trumtekniker, jag började började faktiskt som sån åt Ammotrack och de behövde en när de var förband åt Iron Maiden. Så samma dag åkte samma dag till Österrike för att träffa bandet och trumcheckade åt min gamla trumlärare Snowy Shaw som vikarierade i ett år i Sabaton. Sen kom ett mail om att komma på audition för att de behövde en permanent trummis. Jag tackade ja och åkte till Ludvika. För mig kändes kanske inte riktigt som min grej musikaliskt, jag är van vid lite trixigare grejer. Men jag kommer från all möjlig musik och hade så jävla roligt. Det kändes som vi känt varandra i tio år så det var inte mycket att snacka om. Jag tror att jag ändå behövde byta både stil och umgänge så det vara bara att köra!

Hur mycket hade du lyssnat på Sabaton innan?

– Ingenting! Jo, 34 gig i logen när de var förband. Men jag hade aldrig lyssnat på plattorna.

Du har ju spelat rätt mycket hårdare och mer teknisk musik tidigare. Nu sitter du i ett melodiöst koncept med catchy låtar. Känns det begränsande?

– Ja. Till en början gjorde det det i alla fall. Men jag gillar när det svänger och kan koncentrera mig mer på det nu. Bandet är väldigt öppna för att jag ska göra vad jag vill så vill jag göra ett konstigt fill, varsågod! Men det är en konst att spela enkelt, kolla Phil Rudd i AC/DC hur mycket han svänger! Det har blivit mycket bättre än jag trodde.

Hur kändes det att komma in för att följa upp bandets största framgång hittills? Skivan Carolus Rex sålde platina bara i Sverige...

– Det har jag inte ens tänkt på! Men det är på den nivån jag vill spela! Ju mer press, desto bättre levererar jag. Därför började jag bli klar i Evergrey, det blev för litet för mig. Jag behöver veta att i morgon måste jag börja repa för vi spela på fredag.

Och hur känns det att se sig själv göra reklam för Yamaha på en helsida i Sweden Rock?

– Jag såg den igår! Jättebra! Yamaha är så jävla drivande, så det känns grymt. Enda problemet är att jag är skriven i Skövde så tidningen ligger i brevlådan. Jag får väl köpa skiten!

Blir du inte lite generad?

– Inte ett dugg! Jag vill ha hela sidan själv, det stör mig, det får blir nästa nummer!

Det ha varit svängdörr till trumpallen i Sabaton ett tag, tittar du nervöst över axeln då och då för att se om det är någon ny på väg in?

– Nej, faktiskt inte. Vi har det superbra, alla verkar nöjda musikaliskt och personligt. Tror de är glada med att ha en stabil person på trummor.

Hur var USA-turnén jämfört med när du varit där med Evergrey?

– Vi har en annan publik över lag, jag märkte det redan på första giget i Tyskland. Låttiteln Gott mit Uns (Gud med oss, Gustaf II Adolfs krigsrop under 30-åriga kriget) bytte vi ut mot Noch ein bier! (En öl till!) Men när publiken sjöng högre än min medhörning i hörlurarna så fattade jag att det här var nåt särskilt. Det börjar hända grejer i USA också, folk börjar skrika Sabaton innan vi går på scenen. Det gick bra och var kul turnera med veteraner som Iced Earth som gjort allt och kan allt. Vi kör 50 minuter rockkalas så vi är ett bra supportband. Jocke (Brodén, sångaren) har så mycket energi, det är roligt och alla ska ha skoj. Jag är van vid dödsmetall eller progressiv deppig metall där man ska stå och se seriös ut och nu ska man ha roligt!

När nya plattan spelades in, hur mycket inflytande fick du som nykomling och hur mycket var det Jockes och Pärs (Sundström, basist) bebis?

– Peter Tägtgren (producenten) hade också mycket att säga till om, men allt flöt på så bra, det har aldrig varit så enkelt att spela in en skiva. Hade jag en idé så var det bara varsågod att visa, tyckte alla det var bra så körde vi. Gillade de det inte så fick jag hitta på något annat.

Hur kändes det att höra den för första gången? Nöjd?

– Jag var inte med när den spelades första gången! Men när jag hörde den var jag väldigt nöjd, jag som inte är ett fan av bandet skulle till och med köpa den!

Några favoritlåtar på skivan?

– Jag gillar Far from the fame, trummorna låter simpla, men har en hel del coola grejer som funkar och den blev så svängig.

Vad har du för favorittrummissar?

– John Bonham i Led Zeppelin. Jag har honom tatuerad på kroppen så han är alltid med mig. Keith Moon i The Who också, det viktigt att showa och underhålla en publik. Och 20 till, men inga som når upp till deras klass.

Med så mycket nytt folk i bandet, hur har det gått att lära sig alla låtar, Sabaton brukar ju rotera setlistan rätt mycket?

– Det är alltid en fräsch setlista så vi får en med nya låtar varje dag. Detroit har till exempel en stor polsk publik så då blir 40:1 (om polska soldater under andra världskriget) poppis. Har man lärt sig många nya låtar så blir det bara lättare att lära sig nya. När vi hade paus med Evergrey spelade med mitt Skövdeband tillsammans med Oscar Fläring i Ammotrack och då var det också mycket att lära mig. Det enda som är svårt är att många av trumkompen låter ganska lika, det är nästan ännu svårare då. Är allt i 4/4-takt så är det lätt att missa att en liten bit är i 5/4. Men jag gillar att repa och göra egna grejer. Jocke (Brodén, sångaren) frågade varför jag spelade exakt som på plattan och jag sa att jag trodde jag skulle göra det. Men han ville ha mig så han sa åt mig att spela som jag vill.

Kan vi stofiler som drömmer om att få höra Nuclear attack och Burn your crosses igen helt glömma det nu med så många nya låtar att lära sig?

– De två kan jag inte! Så det lär ta ett tag i alla fall.

Vad kan du berätta om er digitala diktator Macka-Pär, det elektroniska systemet som håller ordning på vad alla i bandet ska göra?

– Det är ett program som heter Trello som man har som app på telefonen där det står bandet behöver signera 5000 kort, de ligger i studion. Okej, då åker jag dit. Eller Nu ringer Niclas från SLA för den delen. Vi är arbetsmyror allihop så det är bara bra. Det är skönt att den uppdateras hela tiden så nu vet jag schemat när vi åker till Stockholm i morgon, vem som är tekniker, allting.

Sabaton verkar drivas lika mycket som ett företag som ett band, Pär är väl till och med vd?

– Ja, det behöver vara så på den nivån. Man behöver ha en chef, men det är också en demokrati i många saker och Pär och Jocke frågar alltid vad vi tycker. Vi märker att våra åsikter räknas och finns med i det slutgiltiga beslutet.

Ni verkar vara de snällaste killarna i hela hårdrocksvärlden och till och med städar omklädningsrummen efter er sägs det ...

– Alltid! Vi har diskuterat det mycket, samma sak med vårt crew. Det här börjar bli en stor organisation, men vi vill ha en familjär känsla och behandla alla bra så det blir inga dumheter över huvud taget. Att städa en loge, fan, vi började prata om det och vi är ju 20 pers, det tar två minuter. Vi plockar i ordning så ingen annan stackare behöver göra det och behandla folk som vill bli behandlade själva. Jag har varit med om att bli illa behandlad som förband tidigare och inte ens få en dusch.

Låter inte som något vilt turnéliv...

– Vi är världsmästare på att dricka sprit! Men ser till att det blir bra också.

Nu ska ni ut och spela i Ronneby och Trelleborg och andra udda ställen i sommar. Varför inte Skövde?

– Vi diskuterade faktiskt Skövde härom dagen! Bandet har aldrig spelat i Skövde, men det vore coolt att göra något med P4.

Får vi en ordentlig Sverigeturné sen eller vad händer härnäst?

– Den är jävligt ordenlig, det är stora ställen vi spelar på även om det är mindre städer! Sen är det nog europaturné. Allt är inte officiellt än så jag vet inte vad jag vågar säga, men vi är uppbokade till början av 2016. Jag har allt i min telefon!

Röstade du på Ammotrack i melodifestivalen?

– Ja självklart! Jag vet inte hur många kronor jag gjorde av med, jag såg det inte ens för vi hade releaseparty samtidigt, men jag satt under en intervju med polsk tidning och skickade sms och röstade. Hur otrevligt som helst av mig!

Och när ska Sabaton ställa upp där då?

– Nä, det vete fan men man vet aldrig! Vi spelade ju på ett spinningpass, fy fan va dumt! Så man vet aldrig.

Till sist, är du verkligen född med ett så ballt efternamn som van Dahl?

– Nej. Jag heter Karl Hannes Dahl och en kompis tyckte jag skulle lägga till ett P så jag blev Kal P Dal som den gamle musikern. Det lät inget vidare. Nån annan tyckte Skan Dahl, det var lite kul. Sen kom nån på Van Dahl så sen fick jag en fick lapp från Skatteverket och bytte namn. Det blev problem för att jag skulle på turné med Evergrey och plötsligt gällde varken mitt körkort eller mitt pass längre. Men nu heter jag så!

  • Niclas Lindstrand