29 aug 2014 21:09

23 jan 2015 15:49

Vilken Hairlig premiär!

RECENSION. Revymakarna hade premiär på rockmusikalen Hair under fredagskvällen inför en i stort sett fullsatt Skövde stadsteater.

Regissör Bo Westerholm har gjort föreställningen trogen den ursprungliga versionen som hade premiär Off Broadway 17 oktober 1967. Det innebär att den som tror sig få se filmversionen i scentappning kommer att bli rejält överraskad, för Milos Forman tog sig stora friheter när han gjorde filmen 1979.

Musikalen för scen som skrevs av James Rado och Gerome Ragni med musik av Galt MacDermot har inte en så tydlig handling som filmen senare fick. Det är snarare en kavalkad av sång och dansnummer om de olika karaktärerna som radas upp och invävt finns en vag handling om fri sex, rasbarriärer, ungdomsrevolt, narkotika och protesterna mot Vietnamkriget där karaktären Claude slits mellan lusten att fortsätta festa och knarka med sin stam av hippies i Central Park i New York och önskan att lyda sitt land genom att fara till Vietnam och kämpa i ett obegripligt krig. För att förstå grejen och tidsandan bör man ha varit hyfsat vuxen 1967.

Var man inte det kan man ju alltid luta sig bakåt, ägna sig åt ensemblens dans, skönsång och individuella prestationer och inte bry sig så mycket om handlingen.

Stadsteatern fylldes av tonerna av Age Of Aquarius, Donna, I Got Live, Good Morning Starshine, Hair, Let The sunshine In och andra kända melodier som framfördes av en liten men skicklig orkester under ledning av Göran Åhlfeldt.

Revymakarna spelar föreställningen tio gånger på Skövde stadsteater och två gånger i Vara konserthus.

Regissör Bo Westerholm har gjort föreställningen trogen den ursprungliga versionen som hade premiär Off Broadway 17 oktober 1967. Det innebär att den som tror sig få se filmversionen i scentappning kommer att bli rejält överraskad, för Milos Forman tog sig stora friheter när han gjorde filmen 1979.

Musikalen för scen som skrevs av James Rado och Gerome Ragni med musik av Galt MacDermot har inte en så tydlig handling som filmen senare fick. Det är snarare en kavalkad av sång och dansnummer om de olika karaktärerna som radas upp och invävt finns en vag handling om fri sex, rasbarriärer, ungdomsrevolt, narkotika och protesterna mot Vietnamkriget där karaktären Claude slits mellan lusten att fortsätta festa och knarka med sin stam av hippies i Central Park i New York och önskan att lyda sitt land genom att fara till Vietnam och kämpa i ett obegripligt krig. För att förstå grejen och tidsandan bör man ha varit hyfsat vuxen 1967.

Var man inte det kan man ju alltid luta sig bakåt, ägna sig åt ensemblens dans, skönsång och individuella prestationer och inte bry sig så mycket om handlingen.

Stadsteatern fylldes av tonerna av Age Of Aquarius, Donna, I Got Live, Good Morning Starshine, Hair, Let The sunshine In och andra kända melodier som framfördes av en liten men skicklig orkester under ledning av Göran Åhlfeldt.

Revymakarna spelar föreställningen tio gånger på Skövde stadsteater och två gånger i Vara konserthus.

  • Flemming Mouritsen

Fakta

Regissör Bo Westerholm

Koreograf Judith Martinez Åkesson

Producent Ulf Ekström

Ledande roller:

Berger Christoffer Särnefält

Claude Oskar Persson

Woof Johan Rintakoski Kjellman

Sheila Helena Hvistendal Philipson

Hud Fillip Williams

Dionne Jeanette Norlander

Jeanie Rachelle Larsson

Crissy Amanda Koponen