13 mar 2015 09:30

13 mar 2015 15:37

"Andraplatsen står mellan en jojkande same och en bildskön skåning"

Måns Zelmerlöw vinner. Kampen om andraplatsen står mellan en jojkande same och en bildskön skåning. SLA:s nöjesredaktör - och Melodifestivalnörd - Lars Berthilsson sätter betyg på Melodifestivalens tolv finallåtar och avslöjar hur många ”la la la” det går att få in i en treminuterslåt.

 

1. Samir & Viktor – Groupie.

Den givna sommarplågan som kommer att ge massor av jobb åt artistduon på köpcentrum i småstäder. Låten är catchy, modern och lagom barnslig för att ändå tas på tillräckligt mycket allvar. Varenda förskola kommer att ha den på sångmenyn. Samir Badran, känd från det finstämda tv-programmet Paradise hotel och modebloggaren Viktor Frisk hade en sommarhit i fjol med Success. Någon succé lär det inte bli i år men topp sex för att det ändå är en låttitel som många kommer ihåg även på måndag.

 

2. JTR – Building It Up.

Pojkband från Alingsås vars meritlista består av en sjundeplats i Australiens X-Factor och medverkan i "Lotta på Liseberg". Det märks att de kollat på varenda YouTube-klipp som finns för att lära sig hur man står på scenen, rör på huvudet samtidigt och allt annat som hör den på 90-talet så populära genren till. Tyvärr har de ägnat mer tid framför spegeln för att få till sina frisyrer än att göra något med låten som faktiskt inte är så tokig i sin enkelhet. Resultatet blir mekaniskt och helt utan känsla.

 

3. Dinah Nah – Make Me (La La La).

16 gånger på knappt tre minuter sjunger Dinah Nah, alias Malin Lindström, la la la. Däremellan hoppar hon litet mellan fem halvnakna dansare och viftar med sin rosa hårtofs. 1968 vann spanska Massiel hela Eurovision med en låt som hette La la la och knappt innehöll några andra ord. Men det är 47 år sedan. 2015 är det för simpelt att ljudsätta ett spinningpass med en pulserande syntslinga. Malin är utbildad hudterapeut och undersköterska. Det ska hon vara glad för.

 

4. Jon Henrik Fjällgren – Jag är fri (Manne leam frijje).

Barnhemspojken från Colombia som adopterades och växte upp i en renskötarfamilj i Mittådalens sameby och nu arbetar som renskötare. Inte ett öga är torrt när man hör den rockande samens historia. Vann Talang ifjol och för nu in jojken i Melodifestivalen. Skulle vara lätt att vara politiskt korrekt och tycka att det är charmigt med en representant för Sveriges ursprungsbefolkning. Men Jon Henrik vinner på egna meriter. Den tunga etnoslingan som bildar bakgrund är omöjlig att värja sig mot. Snyggt, stilrent och 100 procent närvaro. Pallplats.

 

5. Jessica Andersson – Can’t Hurt Me Now.

Sjätte Melodifestivalen för Skövde-Jessica som 2003 vann med "Give me your love" som en i duon Fame. Den här powerballaden passar perfekt för Jessicas röst. Hon står tryggt och säkert i en Celine Dion-glimrande långklänning och levererar en ballad om kärlek som kommer att spelas som kvällens sista tryckare på otaliga dansställen i sommar. Det här är året där låten kommer att betygsättas, inte vad Jessica har på sig. Min magkänsla säger att detta kan bli kvällens skräll.

 

6. Måns Zelmerlöw – Heroes.

Alla tror att comebackande svärmorsdrömmen från Lund kommer att sopa banan med konkurrenterna. Den läckra scenshowen - med touch av den klassiska rockvideon med norska A-ha från 80-talet - och det faktum att han känns nyfräsch efter att ha varit borta från sångmikrofonen några år gör att det krävs en schlagerchock för att någon ska ta segern ifrån honom. Modern poplåt som skulle funka som ledmotiv i en kommande James Bond-film. Men först ska han till Wien och representera Sverige i Eurovision.

 

7. Linus Svenning – Forever Starts Today.

Youtube-fenomenet som skrällde i Melodifestivalen 2014 med ”Bröder”. Nu har han ännu en gång lyckats ta sig till final. Med lika många tatueringar och piercingringar som det finns tranor vid Hornborgasjön i påsktid, och med en eldig kuliss bakom sig, framför han något som för mig låter som en engelsk översättning av fjolårets låt. Det är tydligt att Nordman är inspirationskälla. Men att härmas är fult. Segt som kola men en perfekt treminuterspaus för toalettbesök och chipspåfyllnad.

 

8. Isa – Don’t Stop.

16-åriga debutanten Isa Tengblad har deltagit i talangtävlingar sedan hon var fem år. Det märks. Hon jobbar med ett in i minsta detalj inövat rörelsemönster vilket gör att showen snabbt känns väldigt trist. Melodifestivalen är i första hand ett tv-program. Det gör att hur väl Ida än sjunger - och det gör hon, det kan ingen ta ifrån henne - så blir framträdandet som helhet ingenting annat än ett evigt viftande på höfter, handklapp och ett ihärdigt promenerande i högt tempo över scengolvet. Bra poplåt i flåshurtigt tempo men som saknar det lilla extra.

 

9. Magnus Carlsson – Möt mig i Gamla stan.

Schlagerkungen Thomas G:sons finalbidrag har både tonartshöjning och brygga och allt det andra som en schlagerlåt hämtad från Melodifestivalens innersta själ måste innehålla. Men tyvärr har tiden sprungit förbi klassiska schlagers. I varje fall om man vill vinna. Magnus Carlsson är en rutinerad entertainer som levererar med trovärdighet. Han bjuder publiken på tre minuters show av högsta klass men det räcker inte när en majoritet av de som röstar knappt var födda när han debuterade i tävlingen.

 

10. Eric Saade – Sting.

Vinnaren 2011 gör comeback i tävlingen med en lättrallad feelgood-låt designad Fredrik Kempe. 24-åringen från Kattarp utstrålar energi där han böljar över scenen med sina dansare. Men det händer liksom ingenting. Det är som om Eric är kvar i 2011 års kostym och fortfarande sjunger "Popular". Men då var då och nu är nu.  Den bildsköne skåningen har sina fans men i år finns också en annan svärmorsdröm i startfältet vilket gör att Eric troligen faller på målsnöret. Men pallplats borde det bli.

 

11. Mariette – Don’t Stop Believing.

Ännu en artist hämtad från Idol och som nu debuterar i den största musiktävlingen. En balladaktig mystisk och mytisk låt skriven av Miss Li. Mariette förvaltar låten riktigt bra. Vare sig mer eller mindre och utan större scenspel. En gnutta irländska Enya dyker upp när jag sluter ögonen. Mariette Hansson är uppvuxen i halländska Harplinge där också Gyllene Tider såg dagens ljus. Det förpliktigar men räcker tyvärr inte för att nå toppen i schlager-SM.

 

12. Hasse Andersson – Guld och gröna skogar.

Det spelar ingen roll hur det går för fryntlige "Kvinnaböske". För evigt kommer hans bidrag ändå att omnämnas plagiat. Oavsett vad som är sant eller inte så är detta årets klämkäcka inslag. Östen me resten har gjort det förut, liksom Kalle Moraeus. Fullblodsproffset Andersson med sin vita Kenny Rogers-frisyr dammar på med både lövad dansbana, tonartshöjning och fiolspelare. Men tyvärr blir det vare sig guld eller gröna skogar. I sitt CV kommer det inte stå att han vann Melodifestivalen 2015.

 

1. Samir & Viktor – Groupie.

Den givna sommarplågan som kommer att ge massor av jobb åt artistduon på köpcentrum i småstäder. Låten är catchy, modern och lagom barnslig för att ändå tas på tillräckligt mycket allvar. Varenda förskola kommer att ha den på sångmenyn. Samir Badran, känd från det finstämda tv-programmet Paradise hotel och modebloggaren Viktor Frisk hade en sommarhit i fjol med Success. Någon succé lär det inte bli i år men topp sex för att det ändå är en låttitel som många kommer ihåg även på måndag.

 

2. JTR – Building It Up.

Pojkband från Alingsås vars meritlista består av en sjundeplats i Australiens X-Factor och medverkan i "Lotta på Liseberg". Det märks att de kollat på varenda YouTube-klipp som finns för att lära sig hur man står på scenen, rör på huvudet samtidigt och allt annat som hör den på 90-talet så populära genren till. Tyvärr har de ägnat mer tid framför spegeln för att få till sina frisyrer än att göra något med låten som faktiskt inte är så tokig i sin enkelhet. Resultatet blir mekaniskt och helt utan känsla.

 

3. Dinah Nah – Make Me (La La La).

16 gånger på knappt tre minuter sjunger Dinah Nah, alias Malin Lindström, la la la. Däremellan hoppar hon litet mellan fem halvnakna dansare och viftar med sin rosa hårtofs. 1968 vann spanska Massiel hela Eurovision med en låt som hette La la la och knappt innehöll några andra ord. Men det är 47 år sedan. 2015 är det för simpelt att ljudsätta ett spinningpass med en pulserande syntslinga. Malin är utbildad hudterapeut och undersköterska. Det ska hon vara glad för.

 

4. Jon Henrik Fjällgren – Jag är fri (Manne leam frijje).

Barnhemspojken från Colombia som adopterades och växte upp i en renskötarfamilj i Mittådalens sameby och nu arbetar som renskötare. Inte ett öga är torrt när man hör den rockande samens historia. Vann Talang ifjol och för nu in jojken i Melodifestivalen. Skulle vara lätt att vara politiskt korrekt och tycka att det är charmigt med en representant för Sveriges ursprungsbefolkning. Men Jon Henrik vinner på egna meriter. Den tunga etnoslingan som bildar bakgrund är omöjlig att värja sig mot. Snyggt, stilrent och 100 procent närvaro. Pallplats.

 

5. Jessica Andersson – Can’t Hurt Me Now.

Sjätte Melodifestivalen för Skövde-Jessica som 2003 vann med "Give me your love" som en i duon Fame. Den här powerballaden passar perfekt för Jessicas röst. Hon står tryggt och säkert i en Celine Dion-glimrande långklänning och levererar en ballad om kärlek som kommer att spelas som kvällens sista tryckare på otaliga dansställen i sommar. Det här är året där låten kommer att betygsättas, inte vad Jessica har på sig. Min magkänsla säger att detta kan bli kvällens skräll.

 

6. Måns Zelmerlöw – Heroes.

Alla tror att comebackande svärmorsdrömmen från Lund kommer att sopa banan med konkurrenterna. Den läckra scenshowen - med touch av den klassiska rockvideon med norska A-ha från 80-talet - och det faktum att han känns nyfräsch efter att ha varit borta från sångmikrofonen några år gör att det krävs en schlagerchock för att någon ska ta segern ifrån honom. Modern poplåt som skulle funka som ledmotiv i en kommande James Bond-film. Men först ska han till Wien och representera Sverige i Eurovision.

 

7. Linus Svenning – Forever Starts Today.

Youtube-fenomenet som skrällde i Melodifestivalen 2014 med ”Bröder”. Nu har han ännu en gång lyckats ta sig till final. Med lika många tatueringar och piercingringar som det finns tranor vid Hornborgasjön i påsktid, och med en eldig kuliss bakom sig, framför han något som för mig låter som en engelsk översättning av fjolårets låt. Det är tydligt att Nordman är inspirationskälla. Men att härmas är fult. Segt som kola men en perfekt treminuterspaus för toalettbesök och chipspåfyllnad.

 

8. Isa – Don’t Stop.

16-åriga debutanten Isa Tengblad har deltagit i talangtävlingar sedan hon var fem år. Det märks. Hon jobbar med ett in i minsta detalj inövat rörelsemönster vilket gör att showen snabbt känns väldigt trist. Melodifestivalen är i första hand ett tv-program. Det gör att hur väl Ida än sjunger - och det gör hon, det kan ingen ta ifrån henne - så blir framträdandet som helhet ingenting annat än ett evigt viftande på höfter, handklapp och ett ihärdigt promenerande i högt tempo över scengolvet. Bra poplåt i flåshurtigt tempo men som saknar det lilla extra.

 

9. Magnus Carlsson – Möt mig i Gamla stan.

Schlagerkungen Thomas G:sons finalbidrag har både tonartshöjning och brygga och allt det andra som en schlagerlåt hämtad från Melodifestivalens innersta själ måste innehålla. Men tyvärr har tiden sprungit förbi klassiska schlagers. I varje fall om man vill vinna. Magnus Carlsson är en rutinerad entertainer som levererar med trovärdighet. Han bjuder publiken på tre minuters show av högsta klass men det räcker inte när en majoritet av de som röstar knappt var födda när han debuterade i tävlingen.

 

10. Eric Saade – Sting.

Vinnaren 2011 gör comeback i tävlingen med en lättrallad feelgood-låt designad Fredrik Kempe. 24-åringen från Kattarp utstrålar energi där han böljar över scenen med sina dansare. Men det händer liksom ingenting. Det är som om Eric är kvar i 2011 års kostym och fortfarande sjunger "Popular". Men då var då och nu är nu.  Den bildsköne skåningen har sina fans men i år finns också en annan svärmorsdröm i startfältet vilket gör att Eric troligen faller på målsnöret. Men pallplats borde det bli.

 

11. Mariette – Don’t Stop Believing.

Ännu en artist hämtad från Idol och som nu debuterar i den största musiktävlingen. En balladaktig mystisk och mytisk låt skriven av Miss Li. Mariette förvaltar låten riktigt bra. Vare sig mer eller mindre och utan större scenspel. En gnutta irländska Enya dyker upp när jag sluter ögonen. Mariette Hansson är uppvuxen i halländska Harplinge där också Gyllene Tider såg dagens ljus. Det förpliktigar men räcker tyvärr inte för att nå toppen i schlager-SM.

 

12. Hasse Andersson – Guld och gröna skogar.

Det spelar ingen roll hur det går för fryntlige "Kvinnaböske". För evigt kommer hans bidrag ändå att omnämnas plagiat. Oavsett vad som är sant eller inte så är detta årets klämkäcka inslag. Östen me resten har gjort det förut, liksom Kalle Moraeus. Fullblodsproffset Andersson med sin vita Kenny Rogers-frisyr dammar på med både lövad dansbana, tonartshöjning och fiolspelare. Men tyvärr blir det vare sig guld eller gröna skogar. I sitt CV kommer det inte stå att han vann Melodifestivalen 2015.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.