04 okt 2015 06:00

04 okt 2015 06:00

Redo för Partillerocken

SKÖVDE: As we speak vill förmedla en känsla

De har spelat mer än de har repat och nu tar de ett steg närmare delmålet Göteborg. Killarna i Skövdebandet As we speak ska nämligen vara med i Partillerocken. Att vinna är inte det viktigaste.
– Vi vill hitta ny publik och komma i kontakt med andra band.

As we speak har funnits i nuvarande sättning sedan februari och det är också den tidpunkten som bandet räknar som officiell start. Det består av Kristoffer Forslund, trummor, Mirhad Ruznic, sång, Simon Larsson, bas, Joakim Johansson, gitarr, Jesper Kleifert, gitarr och Eddie Därth, piano. Bandet spelar indieinspirerad alternativrock.

– Det som är gött med bandet är att det inte styrs av någon genre, det tror jag kommer att vara vår styrka framöver. Jag är grundad i metal medan andra älskar Håkan, så det finns en bredd på vad som är bra musik för oss. Slänger man ihop det tror jag man kan åstadkomma mycket, något nytt, säger Kristoffer.

Känsla som bas

När bandet skriver låtar börjar det vanligtvis med att någon kommer med en idé och sedan knyter de ihop säcken tillsammans i replokalen. Mirhad och Jesper skriver de flesta texterna och ofta baseras de på en känsla i musiken.

– Vi eftersträvar att vara ett band som förmedlar en känsla, mer än att bara stå där och spela, säger Jesper.

Bandet består av sex personer som jobbar olika tider, att få alla till replokalen samtidigt har visat sig vara svårt. Men samtidigt betonar bandet att det ska vara lustfyllt att repa, man ska inte känna det som ett krav.

– Det ska vara någon form av vattenhål i den övriga världen, säger Jesper och tillägger att de är extremt ambitiösa.

– Ja vi har repat på nätterna inför gig för att vi inte får ihop det annars, säger Kristoffer.

Har ett delmål

Hittills har bandet spelat mer än det repat.

– Vi har varit i Skövde, Mariestad, Skara och Tibro. Nu ska vi äntligen lämna Skaraborg. Eller det har förresten redan gjort, vi har ju spelat i Alingsås.

Bandet har som delmål att få spela på Sticky Fingers. Nu kommer killarna närmare Göteborg än de någonsin varit, de ska nämligen vara med i Partillerocken. Det är det 22:a året för tävlingen som kör i gång den 3 oktober och As we speak är med i deltävlingen den tionde oktober. Men att vinna är inte det viktigaste.

– Vi vill spela så mycket som möjligt. Hitta ny publik och komma i kontakt med andra band.

Bandet har femton minuter på sig och kommer hinna med minst tre låtar. Vilka är inte riktigt bestämt än. Och bandet ska försöka showa lite också.

– Vi är väldigt duktiga på att showa, säger Jesper och berättar att han pussade lite på en konferencier i Tibro en gång.

– Men vi har inga direkta rörelser, vi går upp och kör, säger Joakim.

– Vi försöker hålla god kontakt i bandet och ha bra publikkontakt, säger Simon.

– Nu när man går upp på scenen så bara man försvinner, det är det bästa som finns, man slipper tänka, säger Kristoffer.

Gör dokumentärfilm

Det stora målet för bandet är att komma så långt som möjligt och till slut kunna leva på musiken. Men innan dess väntar inspelning av en EP som förmodligen kommer till våren. Bandet har även en dokumentärfilm på gång.

– Den handlar om bandet, men egentligen inte om bandet som band, utan hur det är att vara ett lokalband och var drivkraften finns.

As we speak har funnits i nuvarande sättning sedan februari och det är också den tidpunkten som bandet räknar som officiell start. Det består av Kristoffer Forslund, trummor, Mirhad Ruznic, sång, Simon Larsson, bas, Joakim Johansson, gitarr, Jesper Kleifert, gitarr och Eddie Därth, piano. Bandet spelar indieinspirerad alternativrock.

– Det som är gött med bandet är att det inte styrs av någon genre, det tror jag kommer att vara vår styrka framöver. Jag är grundad i metal medan andra älskar Håkan, så det finns en bredd på vad som är bra musik för oss. Slänger man ihop det tror jag man kan åstadkomma mycket, något nytt, säger Kristoffer.

Känsla som bas

När bandet skriver låtar börjar det vanligtvis med att någon kommer med en idé och sedan knyter de ihop säcken tillsammans i replokalen. Mirhad och Jesper skriver de flesta texterna och ofta baseras de på en känsla i musiken.

– Vi eftersträvar att vara ett band som förmedlar en känsla, mer än att bara stå där och spela, säger Jesper.

Bandet består av sex personer som jobbar olika tider, att få alla till replokalen samtidigt har visat sig vara svårt. Men samtidigt betonar bandet att det ska vara lustfyllt att repa, man ska inte känna det som ett krav.

– Det ska vara någon form av vattenhål i den övriga världen, säger Jesper och tillägger att de är extremt ambitiösa.

– Ja vi har repat på nätterna inför gig för att vi inte får ihop det annars, säger Kristoffer.

Har ett delmål

Hittills har bandet spelat mer än det repat.

– Vi har varit i Skövde, Mariestad, Skara och Tibro. Nu ska vi äntligen lämna Skaraborg. Eller det har förresten redan gjort, vi har ju spelat i Alingsås.

Bandet har som delmål att få spela på Sticky Fingers. Nu kommer killarna närmare Göteborg än de någonsin varit, de ska nämligen vara med i Partillerocken. Det är det 22:a året för tävlingen som kör i gång den 3 oktober och As we speak är med i deltävlingen den tionde oktober. Men att vinna är inte det viktigaste.

– Vi vill spela så mycket som möjligt. Hitta ny publik och komma i kontakt med andra band.

Bandet har femton minuter på sig och kommer hinna med minst tre låtar. Vilka är inte riktigt bestämt än. Och bandet ska försöka showa lite också.

– Vi är väldigt duktiga på att showa, säger Jesper och berättar att han pussade lite på en konferencier i Tibro en gång.

– Men vi har inga direkta rörelser, vi går upp och kör, säger Joakim.

– Vi försöker hålla god kontakt i bandet och ha bra publikkontakt, säger Simon.

– Nu när man går upp på scenen så bara man försvinner, det är det bästa som finns, man slipper tänka, säger Kristoffer.

Gör dokumentärfilm

Det stora målet för bandet är att komma så långt som möjligt och till slut kunna leva på musiken. Men innan dess väntar inspelning av en EP som förmodligen kommer till våren. Bandet har även en dokumentärfilm på gång.

– Den handlar om bandet, men egentligen inte om bandet som band, utan hur det är att vara ett lokalband och var drivkraften finns.