09 okt 2014 06:00

16 dec 2015 09:31

Greklands historia i ett liv

Med sina läppars svalka
Theodor Kallifatides
Albert Bonniers förlag

Detta är berättelsen om Elena, född 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Den lyckliga barndomen tar slut den dag den tyska ockupationen inleds och hennes far förs bort för alltid.

Vi får sedan följa Elena genom inbördeskrig och elände, vid emigrationer och genom lycka och olycka fram till nutid när den åldrade Elena lever ett relativt stillsamt liv i centrala Stockholm.

Genom Elenas liv följer vi också den moderna grekiska historian med världskrig och ockupation, Inbördeskrig och statskupper.

Och, naturligtvis som alltid hos Kallifatides, handlar det om emigration och livet i exil.

Det kan vara lite mycket att få plats med allt detta i ett enda liv. Emellanåt känns handlingen liksom konstruerad, som att saker måste hända för att just den delen av historien ska få plats i berättelsen. På något sätt kommer man, trots alla detaljer, inte Elena riktigt nära.

Den känsla jag får är att Kallifatides har greppat en alltför stor bit i en enda tugga.

”Med sina läppars svalka” är helt visst läsvärd, men det är inte en av Kallifatides bästa romaner.

Detta är berättelsen om Elena, född 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Den lyckliga barndomen tar slut den dag den tyska ockupationen inleds och hennes far förs bort för alltid.

Vi får sedan följa Elena genom inbördeskrig och elände, vid emigrationer och genom lycka och olycka fram till nutid när den åldrade Elena lever ett relativt stillsamt liv i centrala Stockholm.

Genom Elenas liv följer vi också den moderna grekiska historian med världskrig och ockupation, Inbördeskrig och statskupper.

Och, naturligtvis som alltid hos Kallifatides, handlar det om emigration och livet i exil.

Det kan vara lite mycket att få plats med allt detta i ett enda liv. Emellanåt känns handlingen liksom konstruerad, som att saker måste hända för att just den delen av historien ska få plats i berättelsen. På något sätt kommer man, trots alla detaljer, inte Elena riktigt nära.

Den känsla jag får är att Kallifatides har greppat en alltför stor bit i en enda tugga.

”Med sina läppars svalka” är helt visst läsvärd, men det är inte en av Kallifatides bästa romaner.

  • Monica Sjöstrand