22 mar 2014 06:30

23 jan 2015 15:40

Beredda på det värsta

Förlossningen har beredskap om något går snett

Englagruppen vid förlossningen på Skaraborgs sjukhus har ständig beredskap om något går snett.
– Att förlora ett barn är det mest fasansfulla man kan vara med om, säger barnmorskan Cathrine Fahlén.

Gruppen kom till för flera år sedan. Då fanns det inga bra rutiner för hur personalen skulle jobba när något gått snett, men nu finns det en vårdplan och allt finns dokumenterat i en pärm som uppdateras regelbundet. I den står bland annat om hur den ansvariga barnmorskan, kuratorerna, sjukhusprästerna, läkare samt övrig personal ska agera.

– Alla jobbar på samma sätt vilket är en trygghet för alla, säger Cathrine Fahlén.

Under 2012 kom elva mammor in till sjukhuset med ett dött barn i magen, under 2013 var det tolv sådana fall.

– När de kommer till oss meddelar vi prästen och kuratorn. Alla par träffar kuratorn vars uppgift är att skapa kontakt för att hjälpa föräldrarna med de praktiska frågorna och att vara ett stöd i sorgeprocessen., säger barnmorskan Ylva Johansson.

Personalen måste vara beredd på alla sorters reaktioner.

– Föräldrarna påverkas olika i olika faser, vi måste bemöta dem på bästa sätt och ge information så att både pappan och mamman förstår. I personalgruppen är vi alltid öppna om vem som ska ta hand om familjen som drabbats, någon kanske av någon anledning inte mår så bra den dagen, säger Ylva.

Cathrine:

– Vi är trygga i oss själva, men det är väldigt tufft även för oss när det händer. Efteråt samlas vi hos sjukhusprästen och har en genomgång vad som hänt.

Den senaste veckan har tidningen skrivit om två fall där det gått snett och barnen dött innan på sjukhuset. Föräldrarna har varit kritiska.

– Det är deras sanning och upplevelse. Det går aldrig att reparera, och upplevelsen bär de med sig hela livet, säger Cathrine Fahlén.

Inga mönster

Det finns inga mönster när mammor kommer till sjukhuset med ett dött barn i magen. Den medicinska statusen styr, och det varierar när det döda barnet ska födas. Några vill åka hem och komma tillbaka dagen därpå, några vill göra det direkt, eller bara vänta en liten stund. När barnet är framme disponerar familjen ett speciellt rum på förlossningen. Där kan föräldrarna sitta med sitt döda barn och ta emot släkt och vänner.

Om de vill.

– Behoven styr, föräldrarna får bestämma.

Efter förlossningen får även föräldrarna en påse med bland annat barnets hand- och fotavtryck, en bok och ett ljus. De får även ett fotografi av sitt barn.

Samtalsstöd

Sjukhusprästen Hélena Axelsson-Eriksson och hennes kollegor har en viktig roll. Röda dagar och helgdagar har de beredskap. Prästerna kopplas in tidigt och brukar träffa föräldrarna innan barnet förlöses.

– Vår huvuduppgift är att vara ett samtalsstöd. Det handlar om en familj som ska gå hem med ett dött barn. Om föräldrarna vill har vi en andakt när barnet får ett namn. Sedan håller vi kontakten, föräldrarna blir inbjudna till samtalsgrupper där vi bland annat jobbar med känslor; några är rädda, några är arga men det är stora skillnader. I grupperna får föräldrarna stor hjälp av de andra.

Gruppen kom till för flera år sedan. Då fanns det inga bra rutiner för hur personalen skulle jobba när något gått snett, men nu finns det en vårdplan och allt finns dokumenterat i en pärm som uppdateras regelbundet. I den står bland annat om hur den ansvariga barnmorskan, kuratorerna, sjukhusprästerna, läkare samt övrig personal ska agera.

– Alla jobbar på samma sätt vilket är en trygghet för alla, säger Cathrine Fahlén.

Under 2012 kom elva mammor in till sjukhuset med ett dött barn i magen, under 2013 var det tolv sådana fall.

– När de kommer till oss meddelar vi prästen och kuratorn. Alla par träffar kuratorn vars uppgift är att skapa kontakt för att hjälpa föräldrarna med de praktiska frågorna och att vara ett stöd i sorgeprocessen., säger barnmorskan Ylva Johansson.

Personalen måste vara beredd på alla sorters reaktioner.

– Föräldrarna påverkas olika i olika faser, vi måste bemöta dem på bästa sätt och ge information så att både pappan och mamman förstår. I personalgruppen är vi alltid öppna om vem som ska ta hand om familjen som drabbats, någon kanske av någon anledning inte mår så bra den dagen, säger Ylva.

Cathrine:

– Vi är trygga i oss själva, men det är väldigt tufft även för oss när det händer. Efteråt samlas vi hos sjukhusprästen och har en genomgång vad som hänt.

Den senaste veckan har tidningen skrivit om två fall där det gått snett och barnen dött innan på sjukhuset. Föräldrarna har varit kritiska.

– Det är deras sanning och upplevelse. Det går aldrig att reparera, och upplevelsen bär de med sig hela livet, säger Cathrine Fahlén.

Inga mönster

Det finns inga mönster när mammor kommer till sjukhuset med ett dött barn i magen. Den medicinska statusen styr, och det varierar när det döda barnet ska födas. Några vill åka hem och komma tillbaka dagen därpå, några vill göra det direkt, eller bara vänta en liten stund. När barnet är framme disponerar familjen ett speciellt rum på förlossningen. Där kan föräldrarna sitta med sitt döda barn och ta emot släkt och vänner.

Om de vill.

– Behoven styr, föräldrarna får bestämma.

Efter förlossningen får även föräldrarna en påse med bland annat barnets hand- och fotavtryck, en bok och ett ljus. De får även ett fotografi av sitt barn.

Samtalsstöd

Sjukhusprästen Hélena Axelsson-Eriksson och hennes kollegor har en viktig roll. Röda dagar och helgdagar har de beredskap. Prästerna kopplas in tidigt och brukar träffa föräldrarna innan barnet förlöses.

– Vår huvuduppgift är att vara ett samtalsstöd. Det handlar om en familj som ska gå hem med ett dött barn. Om föräldrarna vill har vi en andakt när barnet får ett namn. Sedan håller vi kontakten, föräldrarna blir inbjudna till samtalsgrupper där vi bland annat jobbar med känslor; några är rädda, några är arga men det är stora skillnader. I grupperna får föräldrarna stor hjälp av de andra.

  • Alf Ehn