24 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:52

"Fem veckors fruktansvärt kliande"

Lasse från Skaraborg hade klåda, trodde han hade fått skabb och gjorde tre besök på vårdcentralen innan han fick rätt diagnos på Skaraborgs sjukhus.
– Fem veckors fruktansvärt kliande, helt i onödan, suckar han.

Lasse, som egentligen heter något annat, kunde inte somna på grund av att det kliade på hela kroppen.

– Jag trodde direkt att det vara skabb, hann inte gå till min vårdcentral men åkte till apoteket för att köpa en salva och behandla mig själv.

Han fick inte köpa någon salva utan fick rådet att ringa sjukvårdsrådgivningen. Där uppmanades han att uppsöka sin vårdcentral och det blev några veckor med besök på jourcentralen samt vårdcentralen. Han var hos primärvården tre gånger och träffade en läkare eller sköterska fyra gånger.

Ingen kunde säga vad det var för sorts utslag som besvärade Lasse. Det förekom bland annat teorier om allergi.

– Ingen trodde det var skabb.

Remiss

Lasse var även orolig över en fläck på huden. Han fick en remiss till hudmottagningen på Skaraborgs sjukhus och fick komma in efter bara några dagar, på grund av ett återbud.

Läkaren på Skas tittade även på Lasses utslag och kom fram till att det handlade om skabb. Behandlingen kunde påbörjas och snart var han fri från klådan.

– Om inte återbudet kommit hade jag fått gå fyra veckor till med klådan. Det räcker att det kliat något fruktansvärt under fem veckor, egentligen helt i onödan. Situationen är fruktansvärd, jag önskar att jag gått på egen instinkt, struntat i sjukvårdsupplysningen och behandlat mig själv när utslagen började.

Att Lasse, som haft kontakt med patientnämnden, har smittat personer i sin närhet, så att de varit tvungna att behandla sig, gör inte historien trevligare för honom.

– Om jag fått rätt diagnos från början hade det aldrig varit någon risk. Utöver sveda och värk för det med sig många utgifter, salvan är dyr och under behandlingen fick jag sjukskriva mig.

Förekomsten ökar

Lill-Marie Persson, överläkare vid hudkliniken på Skaraborgs sjukhus, konstaterar att förekomsten av skabb lökar. I princip dyker det upp nytt fall per dag. Hon konstaterar att det ändrade sociala mönstret, att människan umgås tätare, till stor del ligger bakom ökningen.

– Kontaktytorna blir fler, folk delar säng mer och sitter tätt tillsammans i soffan. Fem minuters kontakt, hud mot hud, kan räcka. Att bara hälsa på någon kan inte ge någon smitta.

Hon betonar att det måste vara ett vant öga som hittar smittan. När väl smittan är identifierad är det viktigt att behandlingen sker organiserat.

– Ofta är det många runt den som har smittan som måste behandlas.

”Läkare bör undersöka”

Närhälsans chefläkare Ulf Svensson kan inte kommentera ett enskilt fall, men konstaterar följande:

– Långvarig klåda över hela kroppen kan ha flera orsaker, och det är viktigt men i bland svårt att snabbt fastställa orsaken. Det kan röra sig om överkänslighetsreaktion mot föda, kyla, läkemedel eller skabb. I första hand bör läkare undersöka och fastställa orsaken. Det är viktigt att få en säker diagnos så man behandlar rätt orsak och inte förbiser eventuellt andra mer allvarliga tillstånd.

Lasse, som egentligen heter något annat, kunde inte somna på grund av att det kliade på hela kroppen.

– Jag trodde direkt att det vara skabb, hann inte gå till min vårdcentral men åkte till apoteket för att köpa en salva och behandla mig själv.

Han fick inte köpa någon salva utan fick rådet att ringa sjukvårdsrådgivningen. Där uppmanades han att uppsöka sin vårdcentral och det blev några veckor med besök på jourcentralen samt vårdcentralen. Han var hos primärvården tre gånger och träffade en läkare eller sköterska fyra gånger.

Ingen kunde säga vad det var för sorts utslag som besvärade Lasse. Det förekom bland annat teorier om allergi.

– Ingen trodde det var skabb.

Remiss

Lasse var även orolig över en fläck på huden. Han fick en remiss till hudmottagningen på Skaraborgs sjukhus och fick komma in efter bara några dagar, på grund av ett återbud.

Läkaren på Skas tittade även på Lasses utslag och kom fram till att det handlade om skabb. Behandlingen kunde påbörjas och snart var han fri från klådan.

– Om inte återbudet kommit hade jag fått gå fyra veckor till med klådan. Det räcker att det kliat något fruktansvärt under fem veckor, egentligen helt i onödan. Situationen är fruktansvärd, jag önskar att jag gått på egen instinkt, struntat i sjukvårdsupplysningen och behandlat mig själv när utslagen började.

Att Lasse, som haft kontakt med patientnämnden, har smittat personer i sin närhet, så att de varit tvungna att behandla sig, gör inte historien trevligare för honom.

– Om jag fått rätt diagnos från början hade det aldrig varit någon risk. Utöver sveda och värk för det med sig många utgifter, salvan är dyr och under behandlingen fick jag sjukskriva mig.

Förekomsten ökar

Lill-Marie Persson, överläkare vid hudkliniken på Skaraborgs sjukhus, konstaterar att förekomsten av skabb lökar. I princip dyker det upp nytt fall per dag. Hon konstaterar att det ändrade sociala mönstret, att människan umgås tätare, till stor del ligger bakom ökningen.

– Kontaktytorna blir fler, folk delar säng mer och sitter tätt tillsammans i soffan. Fem minuters kontakt, hud mot hud, kan räcka. Att bara hälsa på någon kan inte ge någon smitta.

Hon betonar att det måste vara ett vant öga som hittar smittan. När väl smittan är identifierad är det viktigt att behandlingen sker organiserat.

– Ofta är det många runt den som har smittan som måste behandlas.

”Läkare bör undersöka”

Närhälsans chefläkare Ulf Svensson kan inte kommentera ett enskilt fall, men konstaterar följande:

– Långvarig klåda över hela kroppen kan ha flera orsaker, och det är viktigt men i bland svårt att snabbt fastställa orsaken. Det kan röra sig om överkänslighetsreaktion mot föda, kyla, läkemedel eller skabb. I första hand bör läkare undersöka och fastställa orsaken. Det är viktigt att få en säker diagnos så man behandlar rätt orsak och inte förbiser eventuellt andra mer allvarliga tillstånd.

  • Alf Ehn

Kvalster som gräver gångar

Skabb är ett litet spindelliknande djur, ett kvalster, som tar sig in i huden och gräver gångar i hudens yttersta skikt, hornlagret, där de lägger sina ägg. Gångarna är ljusa, trådsmala, centimeterlånga strukturer som syns lättast på händerna och fötterna. En i övrigt frisk person kan ha upp till tio djur på sin hud. Men personer med nedsatta immunförsvar och äldre kan ha flera hundra. Skabb ger ofta klåda, särskilt på natten. Klådan börjar två till tio veckor efter att man blivit smittad. Den som har haft skabb tidigare får vid ny smitta klåda redan efter två till tre dygn. Man kan även få små rödaktiga knottror, blåsor eller eksemliknande förändringar.

En människa kan bli smittad vid nära kroppskontakt. Ofta överförs smittan om man har sexuell kontakt. Skabb kan även överföras om personer har mer långvarig hudkontakt genom att hålla handen, kramas eller sova i samma säng. Skabbdjuren kan även smitta via kläder, sängkläder, handdukar och solarier. Smittrisken är liten vid vanlig tillfällig kroppskontakt på arbetet, förskola eller skola. Det är viktigt att en läkare har ställt diagnosen skabb innan behandling inleds, eftersom klådan kan ha andra orsaker som kräver annan behandling. Ordet skabb kommer från scabies som är latin för klåda.

Källa: 1177 Vårdguiden