14 sep 2015 06:00

14 sep 2015 06:00

Här börjar sjukhusets vårdkedja

Snabb utveckling för ambulansen

Akutvården av patienten börjar redan i ambulansen.
– Här finns det mesta, säger Henrik Hellqvist och kikar in i den välmatade akutambulansen.

Chefen för stationen i Mariestad konstaterar att mycket förändrats sedan ambulansverksamheten bröts loss från brandkåren under mitten av 90-talet.

– Då var det nästan en ren transportorganisation. Patienten hämtades och kördes till akuten, där den mer specialiserade behandlingen påbörjades. Nu börjar vården direkt på plats och fortsätter i bilen som en del av sjukhusets vårdkedja, säger Hellqvist.

Utvecklingen har gått snabbt. Mer och mer avancerade hjälpmedel har plockats in i bilarna. Utrustning för intensivbehandling av patienter med hjärtproblem var bland det första.

– Personalen har kontakt med sjukhusens kliniker, och har kompetens att utföra åtgärder utifrån gällande behandlingsriktlinjer, säger Annelie Sundén-Gustavsson, chef för stödenheten.

Utvecklingen gick så snabbt att bilarna blev för tunga på grund av all utrustning. Nu har de packats om, vikten hålls men den biten är viktig när regionen gör nästa upphandling av ambulanser.

Olika prioriteringar

Larmen delas in i olika prioriteringar. SOS Alarm tar emot och bedömer hur bråttom det är.

Prio 1 innebär en livshotande akut situation och en tredjedel av larmen har den prioriteringen när de når stationen. När ambulansen är på plats och personalen har gjort en bedömning brukar oftast prioriteringsgraden sänkas. Nästan en tredjedel av prio 1-larmen sänks till prio 2.

– SOS gör sin bedömning efter de uppgifter de får in, sedan gör vi en ny så att patienten hamnar på rätt vårdnivå, säger Annelie Sundén-Gustavsson.

I nästan 25 procent av fallen tas inte patienten med. I stället kan det handla om vård på plats och/eller att den istället ska uppsöka primärvården dagen därpå.

– Det är inte säkert att någon får åka ambulans för att man ringt till SOS Alarm, men patienten blir alltid bedömd och vi lämnar aldrig någon utan att vi känner att vi gjort allt vi kan.

Utbildning

80 av den 177 män och kvinnor (106 respektive 71) starka personalen har genomgått specialistutbildningen för sjuksköterskor. Internt finns det en enhet som ser till att personalen vidareutbildas i bland annat medicin, teknik, trafik, körning samt samverkan och ledning.

– Vi måste vara noga med att vi gör rätt, säger Annelie Sundén-Gustavsson.

Kamratstödet är också viktigt och om någon eller några varit med om något tråkigt lyfts det inom gruppen.

– Det finns ett bra personalstöd, vilket är en styrka. Under morgonsamlingarna pratar vi även med varandra om olika fall vi varit med om. Sådant lär man sig mycket av, säger Henrik Hellqvist.

Chefen för stationen i Mariestad konstaterar att mycket förändrats sedan ambulansverksamheten bröts loss från brandkåren under mitten av 90-talet.

– Då var det nästan en ren transportorganisation. Patienten hämtades och kördes till akuten, där den mer specialiserade behandlingen påbörjades. Nu börjar vården direkt på plats och fortsätter i bilen som en del av sjukhusets vårdkedja, säger Hellqvist.

Utvecklingen har gått snabbt. Mer och mer avancerade hjälpmedel har plockats in i bilarna. Utrustning för intensivbehandling av patienter med hjärtproblem var bland det första.

– Personalen har kontakt med sjukhusens kliniker, och har kompetens att utföra åtgärder utifrån gällande behandlingsriktlinjer, säger Annelie Sundén-Gustavsson, chef för stödenheten.

Utvecklingen gick så snabbt att bilarna blev för tunga på grund av all utrustning. Nu har de packats om, vikten hålls men den biten är viktig när regionen gör nästa upphandling av ambulanser.

Olika prioriteringar

Larmen delas in i olika prioriteringar. SOS Alarm tar emot och bedömer hur bråttom det är.

Prio 1 innebär en livshotande akut situation och en tredjedel av larmen har den prioriteringen när de når stationen. När ambulansen är på plats och personalen har gjort en bedömning brukar oftast prioriteringsgraden sänkas. Nästan en tredjedel av prio 1-larmen sänks till prio 2.

– SOS gör sin bedömning efter de uppgifter de får in, sedan gör vi en ny så att patienten hamnar på rätt vårdnivå, säger Annelie Sundén-Gustavsson.

I nästan 25 procent av fallen tas inte patienten med. I stället kan det handla om vård på plats och/eller att den istället ska uppsöka primärvården dagen därpå.

– Det är inte säkert att någon får åka ambulans för att man ringt till SOS Alarm, men patienten blir alltid bedömd och vi lämnar aldrig någon utan att vi känner att vi gjort allt vi kan.

Utbildning

80 av den 177 män och kvinnor (106 respektive 71) starka personalen har genomgått specialistutbildningen för sjuksköterskor. Internt finns det en enhet som ser till att personalen vidareutbildas i bland annat medicin, teknik, trafik, körning samt samverkan och ledning.

– Vi måste vara noga med att vi gör rätt, säger Annelie Sundén-Gustavsson.

Kamratstödet är också viktigt och om någon eller några varit med om något tråkigt lyfts det inom gruppen.

– Det finns ett bra personalstöd, vilket är en styrka. Under morgonsamlingarna pratar vi även med varandra om olika fall vi varit med om. Sådant lär man sig mycket av, säger Henrik Hellqvist.

Larmnivåer

Larm Ut (%): In (%):

Prio 1 (akut livshotande symptom eller olycksfall): 33 12

Prio 2 (akut men ej livshotande symptom): 44 56

Prio 3 (övriga ambulansuppdrag): 10 14

Prio 4 (sjuktransport/sjukresor): 13 18

Ut anger vilket prioritering det är på uppdraget när larmet kommer från SOS Alarm, in anger prioriteringen sedan ambulanspersonalen gjort sin bedömning på plats.

Källa: Skaraborgs sjukhus