05 nov 2013 06:00

23 jan 2015 15:34

Elrullstolen ska tas ifrån honom

SKÖVDE: Tommy Wiemerö är för sjuk (!) för att få ha kvar sitt hjälpmedel

Tommy Wiemerö har ms och kan tack vare sin elrullstol och personliga assistenter ändå leva ett relativt aktivt liv. Nu är han så sjuk att han inte längre själv kan köra sin elrullstol, därför ska den tas ifrån honom.

Han gråter öppet när han berättar om beslutet, svågern Christer Winge och personliga assistenten Ewa Gillberg får fylla i orden när rösten tryter.

– Elrullstolen fick jag för femton år sedan när jag blev för dålig för att köra en vanlig rullstol, berättar han.

2006 köpte han en bil för 300 000 kronor, Försäkringskassan anpassade den efter hans rullstol, det kostade 45 000 kronor. Med hjälp av en ramp han har i bilen kan assistenterna köra upp elrullstolen och därefter köra fram den till framsätet där den spänns fast. Med hjälp av rampen kan han också ta sig in och ut från dem han besöker – även om deras entrédörr sitter några trappsteg upp.

Omöjligt

Utan elrullstol blir det omöjligt, en vanlig rullstol passar inte in i bilen. Tommy väger också så pass mycket att hans assistenter omöjligt klarar att köra en vanlig rullstol uppför en ramp. Det krävs 3–4 stycken för att det ska lyckas.

– Och jag får inte sälja bilen.

Enligt reglerna måste han behålla bilen i cirka tio år eftersom Försäkringskassan betalade för handikappanpassningen. I annat fall måste han betala tillbaka de 45 000 kronorna.

Christer Winge har sökt ansvarig på Primärvården.

– Jag har ställt ett antal enkla frågor. Jag har lämnat meddelande och skrivit mejl.

Det var som att skicka meddelanden rakt ut i rymden, han har inte fått något svar alls.

Friheten försvinner

Elstolen som Tommy Wiemerö har är också höj- och sänkbar vilket gör arbetsmiljön bättre för hans personliga assistenter.

– Vi använder stolen i vårt arbete hela tiden, säger Ewa Gillberg, vi slipper stå böjda när vi kan höja stolen. Och som exempel nämner hon en så enkel sak som tandborstning.

Utan elrullstol kommer Tommy Wiemerös vardag att begränsas oerhört mycket.

Den frihet han har att själv bestämma när han vill åka iväg tas också ifrån honom. Han kan beställa färdtjänst för att hälsa på sina syskonfamiljer och vänner eller till NHR-möten men då måste ett par starka personer möta upp för att köra honom uppför rampen.

– När de har hittat en vanlig rullstol som jag kan ha, ska de ta ifrån mig elrullstolen.

Det är svårt att inte bli berörd när en vuxen man gråter.

SLA har sökt ansvarig i Primärvårdens hjälpmedelsgrupp.

Han gråter öppet när han berättar om beslutet, svågern Christer Winge och personliga assistenten Ewa Gillberg får fylla i orden när rösten tryter.

– Elrullstolen fick jag för femton år sedan när jag blev för dålig för att köra en vanlig rullstol, berättar han.

2006 köpte han en bil för 300 000 kronor, Försäkringskassan anpassade den efter hans rullstol, det kostade 45 000 kronor. Med hjälp av en ramp han har i bilen kan assistenterna köra upp elrullstolen och därefter köra fram den till framsätet där den spänns fast. Med hjälp av rampen kan han också ta sig in och ut från dem han besöker – även om deras entrédörr sitter några trappsteg upp.

Omöjligt

Utan elrullstol blir det omöjligt, en vanlig rullstol passar inte in i bilen. Tommy väger också så pass mycket att hans assistenter omöjligt klarar att köra en vanlig rullstol uppför en ramp. Det krävs 3–4 stycken för att det ska lyckas.

– Och jag får inte sälja bilen.

Enligt reglerna måste han behålla bilen i cirka tio år eftersom Försäkringskassan betalade för handikappanpassningen. I annat fall måste han betala tillbaka de 45 000 kronorna.

Christer Winge har sökt ansvarig på Primärvården.

– Jag har ställt ett antal enkla frågor. Jag har lämnat meddelande och skrivit mejl.

Det var som att skicka meddelanden rakt ut i rymden, han har inte fått något svar alls.

Friheten försvinner

Elstolen som Tommy Wiemerö har är också höj- och sänkbar vilket gör arbetsmiljön bättre för hans personliga assistenter.

– Vi använder stolen i vårt arbete hela tiden, säger Ewa Gillberg, vi slipper stå böjda när vi kan höja stolen. Och som exempel nämner hon en så enkel sak som tandborstning.

Utan elrullstol kommer Tommy Wiemerös vardag att begränsas oerhört mycket.

Den frihet han har att själv bestämma när han vill åka iväg tas också ifrån honom. Han kan beställa färdtjänst för att hälsa på sina syskonfamiljer och vänner eller till NHR-möten men då måste ett par starka personer möta upp för att köra honom uppför rampen.

– När de har hittat en vanlig rullstol som jag kan ha, ska de ta ifrån mig elrullstolen.

Det är svårt att inte bli berörd när en vuxen man gråter.

SLA har sökt ansvarig i Primärvårdens hjälpmedelsgrupp.

  • Kerstin Uppström

Riktlinjer

Dessa riktlinjer säger sig Primärvårdens hjälpmedelsgrupp följa:

ISO-kod 122409 Drivaggregat

Drivaggregat som manövreras av annan person kan förskrivas när manuell rullstol inte uppfyller behovet.

Brukaren kan inte själv förflytta sig med manuell rullstol eller elrullstol utomhus.

Det är för tungt för medhjälparen att köra manuell rullstol eller omgivningen är så kuperad att det behövs motoriserad drivning och broms för framdrivning på ett säkert sätt.

Drivaggregatet ska också på ett påtagligt sätt öka individens möjlighet till delaktighet i det dagliga livets aktiviteter.

Drivaggregat helhetsbedömning.

att patienten väger så mycket att det blir för tungt för medhjälparen att köra

att det skall vara kuperat/backigt så det blir för tungt för medhjälparen att köra

att andra färdsätt beaktas

att patienten på ett påtagligt sätt ska vara delaktig och själv kunna planera och fatta sina beslut till exempel vid inköp.

användning minst 2 ggr per vecka

att drivaggregat inte beviljas vid fritidsaktiviteter.

Källa: Primärvården Västra Götalands hemsida.