23 nov 2013 14:00

23 jan 2015 15:35

Har smak för mord och ord

Solveig Vidarsdotter från Frostviken skriver deckare

Skövdes senaste författare kommer från Frostviken i Jämtlands allra nordligaste del. Så avsides att Solveig Vidarsdotter fick bo på elevhem när hon var sex år för att kunna gå i skolan. Elevhemmet är platsen för hennes kriminalroman.

Föräldragården i Frostviken ligger enskilt, närmaste grannarna finns på 5 km och 8 km håll. Där var länge väglöst land. Solveig och hennes bror fick vara med i arbetet på getgården, och lärde sig tidigt att vara självständiga.

Hon, precis som bror och far också hade gjort, bodde på elevhemmet och gick i skolan i Gäddede, elva mil hemifrån. De som ”bara” hade sju kilometer fick gå och åka skidor till skolan. Det fanns visserligen en skola på närmare håll men den låg i en annan kommun, så den fick hon inte gå i!

Elevhemmet var gammalmodigt, där rådde en sorts 50-talsanda.

– Jag brukar säga att jag är född på 70-talet men uppväxt på 50-talet.

Hon fick bo på elevhem hela skoltiden så när som på tre år på mellanstadiet. Då fick hon ”dispens” och fick gå på den näraliggande skolan.

Längtan

Att formen för hennes berättelse blev en kriminalroman beror säkert på att hon själv läser mycket deckare, de har en framåtrörelse som hon gillar. Några mord utspelade sig inte på elevhemmet där hon bodde men lämnade andra spår.

– Det är ju ganska speciellt att flytta hemifrån vid sex års ålder. Man bär med sig en ständig hemlängtan.

Det kanske är denna längtan som blev fröet till skrivandet? Det är ingen långdragen process hon beskriver innan hon började skriva sin deckare.

– Jag fick för mig att skriva om elevhemmet. Jag ville berätta om den här miljön som är så okänd för de flesta.

Miljön var alltså klar, sedan fick hon räkna ut vem som skulle vara mördaren men motivet var svårare att komma på.

– Jag fick uppslaget på en buss i Spanien när jag hörde en kvinna prata.

Skrivarakademin

Hon gjorde tvärtom mot många andra, började skriva först och sedan gick hon en helgkurs på Skrivarakademin i Stockholm. Därefter fortsatte hon med kvällskurser då hon pendlade i två års tid.

– Det gav oerhört mycket, man träffar också människor med olika sorters bakgrund och olika inriktning. Och har man sedan gjort sina läxor så har man ett färdigt manus när kurstiden är slut.

Och det hade hon, boken ”Isvittring” var klar. Tiden är november–december, miljön är Gäddede och elevhemmet är platsen där en tioårig pojke hittas hängd i en takbjälke. Närpoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo får utreda det som först antas vara självmord med visar sig vara mord.

– Titeln ”Isvittring” får sin förklaring, lovar Solveig Vidarsdotter.

Hon skickade manus till några förlag, men fick nej och boken blev liggande. Tills hon fick en knuff av en god vän och bestämde sig för ett nytt försök.

– Då var det Frank förlag som hörde av sig och det är jag jätteglad för.

Dröm

Hon funderade på hur boken skulle tas emot i Gäddede.

– Man känner igen sig, även om jag har ändrat någon byggnad och flyttat några byar. Men de tycker boken är bra.

Trots att hon är utbildad musikpedagog lockar skrivandet. Så hon har tagit halvt tjänstledigt och börjat på uppföljaren till ”Isvittring”.

I dagarna åker hon tillbaka till Frostviken. Och även om hon trivs i Skövde så finns drömmen att kanske, kanske en dag flytta tillbaka till Jämtland.

Föräldragården i Frostviken ligger enskilt, närmaste grannarna finns på 5 km och 8 km håll. Där var länge väglöst land. Solveig och hennes bror fick vara med i arbetet på getgården, och lärde sig tidigt att vara självständiga.

Hon, precis som bror och far också hade gjort, bodde på elevhemmet och gick i skolan i Gäddede, elva mil hemifrån. De som ”bara” hade sju kilometer fick gå och åka skidor till skolan. Det fanns visserligen en skola på närmare håll men den låg i en annan kommun, så den fick hon inte gå i!

Elevhemmet var gammalmodigt, där rådde en sorts 50-talsanda.

– Jag brukar säga att jag är född på 70-talet men uppväxt på 50-talet.

Hon fick bo på elevhem hela skoltiden så när som på tre år på mellanstadiet. Då fick hon ”dispens” och fick gå på den näraliggande skolan.

Längtan

Att formen för hennes berättelse blev en kriminalroman beror säkert på att hon själv läser mycket deckare, de har en framåtrörelse som hon gillar. Några mord utspelade sig inte på elevhemmet där hon bodde men lämnade andra spår.

– Det är ju ganska speciellt att flytta hemifrån vid sex års ålder. Man bär med sig en ständig hemlängtan.

Det kanske är denna längtan som blev fröet till skrivandet? Det är ingen långdragen process hon beskriver innan hon började skriva sin deckare.

– Jag fick för mig att skriva om elevhemmet. Jag ville berätta om den här miljön som är så okänd för de flesta.

Miljön var alltså klar, sedan fick hon räkna ut vem som skulle vara mördaren men motivet var svårare att komma på.

– Jag fick uppslaget på en buss i Spanien när jag hörde en kvinna prata.

Skrivarakademin

Hon gjorde tvärtom mot många andra, började skriva först och sedan gick hon en helgkurs på Skrivarakademin i Stockholm. Därefter fortsatte hon med kvällskurser då hon pendlade i två års tid.

– Det gav oerhört mycket, man träffar också människor med olika sorters bakgrund och olika inriktning. Och har man sedan gjort sina läxor så har man ett färdigt manus när kurstiden är slut.

Och det hade hon, boken ”Isvittring” var klar. Tiden är november–december, miljön är Gäddede och elevhemmet är platsen där en tioårig pojke hittas hängd i en takbjälke. Närpoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo får utreda det som först antas vara självmord med visar sig vara mord.

– Titeln ”Isvittring” får sin förklaring, lovar Solveig Vidarsdotter.

Hon skickade manus till några förlag, men fick nej och boken blev liggande. Tills hon fick en knuff av en god vän och bestämde sig för ett nytt försök.

– Då var det Frank förlag som hörde av sig och det är jag jätteglad för.

Dröm

Hon funderade på hur boken skulle tas emot i Gäddede.

– Man känner igen sig, även om jag har ändrat någon byggnad och flyttat några byar. Men de tycker boken är bra.

Trots att hon är utbildad musikpedagog lockar skrivandet. Så hon har tagit halvt tjänstledigt och börjat på uppföljaren till ”Isvittring”.

I dagarna åker hon tillbaka till Frostviken. Och även om hon trivs i Skövde så finns drömmen att kanske, kanske en dag flytta tillbaka till Jämtland.

  • Kerstin Uppström